Adopterade Eva såg sin mamma i tidningen: "Satte igång fantasin"
Eva Armini var en adopterad flicka som såg sina biologiska föräldrar på vimmelbilder i tidningarna – till slut tog hon mod till sig att ta kontakt med sin pappa. Nu ska hon berätta sin historia i Sommar i P1. – Min historia som adoptivbarn är min identitet, säger hon. Varje år sedan 2007 röstar lyssnarna fram en sommarvärd till Sommar i P1. 450 bidrag skickades in i år och det blev till slut 76-åriga Eva Armini från Göteborg. – Det är underbart att få ett sådant forum att få framträda med sin egen berättelse. Det är fantastiskt, säger hon. Eva föddes strax efter kriget och hennes föräldrar valde att adoptera bort henne. Sommarpratet ska handla om jakten på svar om sin bakgrund och om återträffar och sammanträffanden. – Min historia som adoptivbarn är min identitet och det var min identitet redan som barn. Men den var också min drivkraft. ”Som att ha en filmstjärna till mamma” Hennes biologiska mamma jobbade som mannekäng och Eva kunde se henne på tidningsomslag och båda föräldrarna förekom på vimmelbilder från Stureplan. – Jag minns en bild på när de är ute och dansar i vimlet. Då visste jag att det var min mamma och pappa. Det var väldigt spännande. Det var lite grann som att ha en filmstjärna till mamma. Det satte igång min fantasi. Jag tror att det gav någonting i det här med att våga och komma framåt. Hon berättar att hon som barn funderade mycket på varför hon blev bortadopterad. Som tioåring samlade hon modet att ringa upp sin pappa, men slängde sedan på luren. När hon sedan som 20-åring skickade ett brev till honom fick hon svar som ledde till ett möte. – Jag är 20 år då så det är ju inte en pappa jag söker. Utan jag söker var kommer jag ifrån, varför är jag sådan här, har jag några likheter med min biologiska pappa. Det blev betydelsefullt. Fått ny energi av sommarpratet Eva Armini berättar att sommarpratet har blivit som en nystart för henne. Nu funderar hon på att skriva den där boken hon alltid tänkt på. – Att få göra det här har gett mig så mycket energi. Jag är så enormt uppiggad av det här. Så jag tänker att det här ju bara är början. Var ska det här leda någonstans? Jag har fått ett liv till, ett nytt liv, säger hon.
Eva Armini var en adopterad flicka som såg sina biologiska föräldrar på vimmelbilder i tidningarna – till slut tog hon mod till sig att ta kontakt med sin pappa. Nu ska hon berätta sin historia i Sommar i P1. – Min historia som adoptivbarn är min identitet, säger hon. Varje år sedan 2007 röstar lyssnarna fram en sommarvärd till Sommar i P1. 450 bidrag skickades in i år och det blev till slut 76-åriga Eva Armini från Göteborg. – Det är underbart att få ett sådant forum att få framträda med sin egen berättelse. Det är fantastiskt, säger hon. Eva föddes strax efter kriget och hennes föräldrar valde att adoptera bort henne. Sommarpratet ska handla om jakten på svar om sin bakgrund och om återträffar och sammanträffanden. – Min historia som adoptivbarn är min identitet och det var min identitet redan som barn. Men den var också min drivkraft. ”Som att ha en filmstjärna till mamma” Hennes biologiska mamma jobbade som mannekäng och Eva kunde se henne på tidningsomslag och båda föräldrarna förekom på vimmelbilder från Stureplan. – Jag minns en bild på när de är ute och dansar i vimlet. Då visste jag att det var min mamma och pappa. Det var väldigt spännande. Det var lite grann som att ha en filmstjärna till mamma. Det satte igång min fantasi. Jag tror att det gav någonting i det här med att våga och komma framåt. Hon berättar att hon som barn funderade mycket på varför hon blev bortadopterad. Som tioåring samlade hon modet att ringa upp sin pappa, men slängde sedan på luren. När hon sedan som 20-åring skickade ett brev till honom fick hon svar som ledde till ett möte. – Jag är 20 år då så det är ju inte en pappa jag söker. Utan jag söker var kommer jag ifrån, varför är jag sådan här, har jag några likheter med min biologiska pappa. Det blev betydelsefullt. Fått ny energi av sommarpratet Eva Armini berättar att sommarpratet har blivit som en nystart för henne. Nu funderar hon på att skriva den där boken hon alltid tänkt på. – Att få göra det här har gett mig så mycket energi. Jag är så enormt uppiggad av det här. Så jag tänker att det här ju bara är början. Var ska det här leda någonstans? Jag har fått ett liv till, ett nytt liv, säger hon.