Alkompis vd om Al Jazeera: "Det är fler som synar budskapen nu"

Al Jazeera har återigen kritiserats för att sprida en falsk bild av svenska myndigheter. Men varför är det qatariska mediebolaget ens intresserat av Sverige, och hur skiljer sig dess engelska och arabiska grenar åt i sin journalistik?

Förhandsinformationen var ju tydlig. Statsministern hade slagit fast att dokumentären kunde vara en ”ny insats från folk som vill driva desinformation mot Sverige”. Myndigheten för psykologiskt försvar hade varnat och SVT visade delar med uppenbart missvisande bildval till partiskt återgivna berättelser från föräldrar vars barn tvångsomhändertagits av myndigheter i bland annat Sverige, Norge och Tyskland. Och det stämmer, allt detta innehåller den tre delar långa serien. Det är långa intervjuer med föräldrar som fråntagits sina barn, utan förklaring och utan att barnens perspektiv lyfts fram. Den som behärskar svenska kan läsa om detaljer i fallen, inklusive barnens personuppgifter, eftersom dokumentärfilmarna lagt ut domar och andra handlingar utan maskering i helbild. Därför kan jag som svensk tittare läsa mig till uppgifter som ibland motsäger det som sägs av intervjuade personer. Efter att ha tittat en stund börjar jag vackla Så långt är det lätt att hålla med om att detta är missvisande och ensidigt. Kanske kan det till och med kallas desinformation. Men efter att ha tittat en stund börjar jag ändå vackla. Där finns ju också intervjuer med företrädare för den svenska och europeiska bilden: en människorättsadvokat, en svensk före detta barnombudsman, en tysk socialdemokratisk politiker. Det är svårare att kalla något för propaganda när även en kritiserad part får komma till tals. Jag upptäcker också att det turkiska produktionsbolag som gjort serien marknadsför det som en journalistisk produktion, och den framstår som att de velat fördjupa bilden efter åratal av felaktig rapportering om att svenska myndigheter ”kidnappar” muslimska barn. I vissa fall blir klippen helt obegripliga Bilden av att detta är mer neutralt än förväntat faller dock när jag kommer till del tre av serien, där intervjuade föräldrar börjar spekulera i att privatpersoner tjänar pengar på tvångsomhändertagna barn. Nu beskrivs det hela som ”barnhandel” och här följer även ett antal spekulativa klipp som tycks illustrera att det skulle kunna finnas politiska motiv till denna handel. Slutsatsen om helheten blir ändå att den är missvisande, men att dokumentären är journalistiskt paketerad på ett sånt sätt att man behöver titta noga för att förstå det. Dessutom är materialet hopklippt utan berättarröst eller förklaringar och utan faktauppgifter om hur verkligheten ser ut. Materialet känns inte heller helt bearbetat, i vissa fall blir klippen helt obegripliga och tagna ur sitt sammanhang. Al-Jazeera-dokumentären har än så länge få visningar och är bara tillgänglig online. Möjligen är den för komplicerad och svårtillgänglig för att få någon verklig spridning.

Ett land där invandrare förföljs för sina åsikter och sitt utseende. Där socialtjänsten kidnappar muslimers barn och ger dem till homosexuella. Och där moskéer bränns ner i rasistiska attacker.

Sydsvenskan går igenom fem tillfällen där Al Jazeera har spridit en missvisande bild av Sverige.

Det qatariska mediebolaget Al Jazeera har släppt en dokumentär där det framgår att barn i Sverige omhändertas på lösa grunder. Dokumentären har fått stor uppmärksamhet i Sverige i veckan, och har bland annat kallats för ”farlig” av statsminister Ulf Kristersson (M). En av personerna som medverkar i dokumentären är den svenska människorättsadvokaten Ruth Nordström som bland annat jobbat med LVU-fall. – Jag fick frågan om att medverka i den här dokumentären som människorättsadvokat, och jag sa att det var viktigt för mig att lyfta fram barnrättsperspektivet, säger Ruth Nordström till TV4 Nyheterna. Domen: Är desinformation Ruth Nordström är kritiskt till hur LVU-processen beskrivs i dokumentären. – Till viss del är den tyvärr missvisande. Det krävs starka skäl för att tvångsomhänderta barn i Sverige, och det syns tyvärr inte i dokumentären. Orsakerna bakom omhändertagandet måste ju komma fram så att man kan förstå varför det sker. Vilken är din främsta kritik? – Att man inte ger hela perspektivet om varför barn tvångsomhändertas. Barnens egna perspektiv kan ju av naturliga skäl inte höras, men man intervjuar inte heller socialsekreterare. En sak jag reagerar starkt på är att man talar om människohandel av barn, och det är det ju absolut inte. Jag tycker också att det är en brist att man blandar olika länder eftersom olika länder har olika lagstiftning Är det här desinformation? – På det sättet att det kan spä på misstron mot Socialtjänsten är det desinformation. Samtidigt är det viktigt att kunna kritisera staten och socialtjänsten när det är befogat. Har viktiga delar Samtidigt anser Ruth Nordström att det finns viktiga saker som lyfts i dokumentären. – Socialtjänsten måste ju vidta nödvändiga åtgärder för frivilliga åtgärder först, och det är inte alltid som socialtjänsten har gjort det. Barnet måste ju alltid få det bättre när det blir omhändertaget, och det är något som ibland brister. Flera regeringsföreträdare har kritiserat dokumentären, däribland socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). Samtidigt har dokumentären haft liten spridning hittills. Finns det en risk att ni faktiskt hjälper till med spridningen? – Intentionen är ju att genom tidiga och förebyggande insatser kunna motverka den om den skulle få en högre grad av spridning, säger Waltersson Grönvall till TV4 Nyheterna. Svaret: En välbalanserad dokumentär Al Jazeera har svarat på kritiken. – Vi har noggrant eftersträvat att göra en mycket välbalanserad och välgjord dokumentär, säger Säger Al Jazeera 360:s chef Awad al Jumaa till Ekot.

al-Jazeera har släppt en dokumentär som anklagar den svenska socialtjänsten för att omhänderta barn på oklara grunder. Nu svarar den qatariska tv-kanalen efter att ha mött hård kritik. – Vi har gjort en väldigt balanserad och välgjord film, säger al-Jazeera-chefen Awad al Jumaa till Sveriges Radio ”Ekot”.

Det qatariska mediebolaget Al Jazeera svarar nu på kritiken mot den uppmärksammade dokumentären, där svenska myndigheter anklagas för att omhänderta barn på oklara grunder. – Vi har gjort en väldigt balanserad och välgjord film, säger  Awad al Jumaa till Sveriges Radio Ekot.

Dokumentärserien på Al Jazeera, som jämförts med LVU-kampanjen, är skapad av ett turkiskt produktions­bolag. Men enligt uppgifter till SvD har man inom den svenska regeringen lyft frågan om ytterligare någon aktör kan stå bakom.

I al-Jazeera berättar en familj hur svensk socialtjänst omhändertagit deras sju barn bara för att de är romer. Domstolshandlingar avslöjar dock att kanalen utelämnar centrala delar – som att det funnits risk för barnens hälsa.  Dokumentären bildsätts med polisens insats efter skolattacken i Trollhättan 2015. Nu varnar Ulf Kristersson för innehållet.

I dag förlängs de tillfälliga gränskontrollerna vid Sveriges gränser i ytterligare ett halvår och det på grund av allvarliga hot mot landet. En hotbild som enligt justitieminister Gunnar Strömmer rymmer flera olika delar. – Här och nu ser vi framförallt allt att det är viktigt för oss att ha kvar den här typen av gränskontroll för att stävja både organiserad brottslighet men också hotet från terrorism och den våldsbejakande extremismen, säger han. Terrornivån: Kvar på näst högsta Senaste hotet är tv-kanalen Al Jazeeras nya dokumentärserie där svenska myndigheter anklagas för att omhänderta barn på oklara grunder. Dokumentären är, precis som fjolårets LVU-kampanj, en av anledningarna till att terrornivån nu ligger kvar på den näst högsta, menar Strömmer. – Vi har mer information i dag än vi hade för ett år sedan, där hotets karaktär har förändrats en del. Säkerhetspolisen beskriver det som att vi kanske är tillbaka på en lägre nivå, som ett legitimt mål, men det är klart att den här typen av falska uppgifter i så pass känsliga frågor naturligtvis bidrar till att förändra den situationen. Ersätta gränskontroller Samtidigt riktar näringslivet stark kritik mot gränskontrollerna – där motståndet ligger i bristen av att kunna röra sig fritt. – Jag tycker det är väldigt viktigt att fortsätta ha den dialogen med näringslivet och den lokala arbetsmarknaden. Och att polisen ska kunna göra det smidigare så att "kostnaden" för gränskontroller blir så liten som möjligt, säger Strömmer. Lösningen kan finnas i det verktyg som infördes förra sommaren, där polisen har möjlighet att jobba mer offensivt gränsnära områden: som gränsövergångar, flygplatser och järnvägar. – Det skulle fullt ut kunna ersätta gränskontrollerna men det är inte fullt utbyggt ännu och därför måste vi ha gränskontrollerna ytterligare en tid, säger han.