"Älskar äppelpaj och bearnaisesås – men de möts inte på samma tallrik"
Den här veckan är vi i juryn hemma på vår gata. Eller våra gator egentligen, för de är ganska olika. Ashvägen skiljer sig från Pegstigen, som är rätt olik Katiagatan som är lite olik Sven Anders Bagges Boulevard. (Kul att jag fick häftigaste gatan!) Skämt åsido. Det är den här veckan som vi i juryn har mest inflytande på vad som händer på scen. Vi hade ju valt vilka låtar idolerna skulle sjunga i går kväll, eller rättare sagt har vi alla, var och en av oss, fått föreslå en låt per idol, sedan är det artisterna själva som har bestämt vilken av krokarna de ville nappa på. Prestige i juryn Lite prestige är det så klart mellan oss i juryn, man vill ju gärna få igenom så många av sina val som möjligt, men mest vill vi hitta den perfekta passformen. Det som gör den här kvällen så intressant är att vi i juryn kommer från så olika håll och därför har olika perspektiv. Jag som låtskrivare kan tycka på ett sätt, medan Peg som artist kan se saker ur en helt annan vinkel. Katia är mästare på att marknadsföra artister och kanske gör sina val utifrån det medan Ash sannolikt har producenthatten på sig när han väljer låtar. I vilket fall som helst så är de val vi i juryn har gjort något som vi har lagt väldigt mycket energi på. En framgångsrik artist är en kombination av många faktorer. Ni har ju under åren hört juryn tjata hundratals gånger om att “det där kanske var fel låtval för dig”. Det betyder inte nödvändigtvis att det vare sig är fel på artisten eller låten, bara att kombinationen blev fel. Det är som med mat. Jag älskar äppelpaj. Jag älskar bearnaisesås, men de två möts aldrig på samma tallrik, helt enkelt för att det är en dålig kombination. Vi i juryn vill hitta kombinationerna där 1+1 blir 3, eller kanske 100. En vanlig låt sjungen av precis rätt sångare kan bli något helt nytt och mycket större än artisten och låten var och en för sig. Som äppelpaj med vaniljsås. Härligt att se hur artisterna tog sig an låtarna Det var härligt att se hur väl artisterna tog sig an låtarna vi i juryn valt till dem. Vissa var ju mer skeptiska än andra när de först fick se låtarna men samtliga gjorde riktigt fina tolkningar av låtarna. Som jag ser det passade varenda låt sin artist som en välskräddad kavaj. Det blir så snyggt när grejerna sitter bra. En av de finaste sakerna i mitt liv är att få vara med i Idoljuryn. Vissa kvällar blir det extra roligt när man som gammal juryräv får återbesök av en favorit från förr, därför var det en ren fröjd att få se Erik Grönwall sjunga “Run to the Hills” på ett så mästerligt sätt, att få se hans enorma energi och vilja. Vilken jäkla hårdrocksröst han har! Det blir extra rörande med tanke på den jobbiga tid han har haft. En sån människa! Heja Erik, du får en guldbiljett till om du vill! En fantastisk kväll Det har verkligen varit en fantastisk kväll och jag böjer mitt huvud i respekt för mina jurykollegor och deras val. Att Robin sjöng “Something in the Orange”, som Katia hade önskat var inget mindre än ett genidrag. Tack för det. Låtvalet visade också så tydligt det vi sagt till Robin i flera veckor nu, hitta tillbaka till där du var när du sökte in till Idol, och nu hamnade du där. Bra Robin! Jag hade tänkt avsluta den här texten med att skriva att alla mina låtval var dom bästa, men givet det jag just skrev måste jag vara lite mer ödmjuk och säga att bara NÄSTAN alla mina låtval var bäst... Ha nu världens bästa söndag.
Den här veckan är vi i juryn hemma på vår gata. Eller våra gator egentligen, för de är ganska olika. Ashvägen skiljer sig från Pegstigen, som är rätt olik Katiagatan som är lite olik Sven Anders Bagges Boulevard. (Kul att jag fick häftigaste gatan!) Skämt åsido. Det är den här veckan som vi i juryn har mest inflytande på vad som händer på scen. Vi hade ju valt vilka låtar idolerna skulle sjunga i går kväll, eller rättare sagt har vi alla, var och en av oss, fått föreslå en låt per idol, sedan är det artisterna själva som har bestämt vilken av krokarna de ville nappa på. Prestige i juryn Lite prestige är det så klart mellan oss i juryn, man vill ju gärna få igenom så många av sina val som möjligt, men mest vill vi hitta den perfekta passformen. Det som gör den här kvällen så intressant är att vi i juryn kommer från så olika håll och därför har olika perspektiv. Jag som låtskrivare kan tycka på ett sätt, medan Peg som artist kan se saker ur en helt annan vinkel. Katia är mästare på att marknadsföra artister och kanske gör sina val utifrån det medan Ash sannolikt har producenthatten på sig när han väljer låtar. I vilket fall som helst så är de val vi i juryn har gjort något som vi har lagt väldigt mycket energi på. En framgångsrik artist är en kombination av många faktorer. Ni har ju under åren hört juryn tjata hundratals gånger om att “det där kanske var fel låtval för dig”. Det betyder inte nödvändigtvis att det vare sig är fel på artisten eller låten, bara att kombinationen blev fel. Det är som med mat. Jag älskar äppelpaj. Jag älskar bearnaisesås, men de två möts aldrig på samma tallrik, helt enkelt för att det är en dålig kombination. Vi i juryn vill hitta kombinationerna där 1+1 blir 3, eller kanske 100. En vanlig låt sjungen av precis rätt sångare kan bli något helt nytt och mycket större än artisten och låten var och en för sig. Som äppelpaj med vaniljsås. Härligt att se hur artisterna tog sig an låtarna Det var härligt att se hur väl artisterna tog sig an låtarna vi i juryn valt till dem. Vissa var ju mer skeptiska än andra när de först fick se låtarna men samtliga gjorde riktigt fina tolkningar av låtarna. Som jag ser det passade varenda låt sin artist som en välskräddad kavaj. Det blir så snyggt när grejerna sitter bra. En av de finaste sakerna i mitt liv är att få vara med i Idoljuryn. Vissa kvällar blir det extra roligt när man som gammal juryräv får återbesök av en favorit från förr, därför var det en ren fröjd att få se Erik Grönwall sjunga “Run to the Hills” på ett så mästerligt sätt, att få se hans enorma energi och vilja. Vilken jäkla hårdrocksröst han har! Det blir extra rörande med tanke på den jobbiga tid han har haft. En sån människa! Heja Erik, du får en guldbiljett till om du vill! En fantastisk kväll Det har verkligen varit en fantastisk kväll och jag böjer mitt huvud i respekt för mina jurykollegor och deras val. Att Robin sjöng “Something in the Orange”, som Katia hade önskat var inget mindre än ett genidrag. Tack för det. Låtvalet visade också så tydligt det vi sagt till Robin i flera veckor nu, hitta tillbaka till där du var när du sökte in till Idol, och nu hamnade du där. Bra Robin! Jag hade tänkt avsluta den här texten med att skriva att alla mina låtval var dom bästa, men givet det jag just skrev måste jag vara lite mer ödmjuk och säga att bara NÄSTAN alla mina låtval var bäst... Ha nu världens bästa söndag.