ANALYS: "En moderat drömbudget – gott om bränsle för klassisk kritik"
Efter förra årets höstbudget hade Elisabeth Svantesson en del att ta igen. Då var inflationen så hög att hon tvingades göra det som inte ens socialdemokraterna brukar göra – frysa den automatiska höjningen av gränsen för när man börjar betala statlig skatt. Med andra ord en utebliven skattesänkning för höginkomsttagare. I offentligheten hördes skrik av högersmärta. Idag förklarar regeringen däremot stolt att ”kampen mot inflationen nu är vunnen” och säger att den vill stärka hushållen för att få fart på ekonomin. Utifrån det presenterar finansministern en moderat drömbudget. Billström störde Nyheten om jobbskatteavdraget, omsorgsfullt inplanerad i de senaste veckornas välregisserade utspelskalender, stördes dock av partikollegan Tobias Billströms plötsliga avgång som utrikesminister. Men Svantesson återkom senare med fler nyheter som underströk att hennes satsningar blir bättre ju mer man tjänar och ju mer man har sparat.
Bland dagens vinnare finns alltjämt många bostadsbelånade som möjligen betraktar riksbankschef Erik Thedéen som en aktör med ännu större förmåga än finansministern att trolla fram pengar i plånboken och därför känna tacksamhet gentemot. Inte minst om han redan vid nästa veckas räntebesked låter sig inspireras av amerikanska Fed och gör en dubbelsänkning av styrräntan, vilket för vissa kan betyda tusenlappar. Klassiska konflikter Med sin tydliga ideologiska inriktning bjuder höstbudgeten in till klassiska konflikter mellan höger och vänster. Socialdemokraterna lär inte vara nöjda med de relativt små skattesänkningarna för dem Mikael Damberg brukar kalla ”vanligt folk”, och lär heller inte tycka att knappt 5 miljarder räcker för att stötta en sjukvård i kris, medan Svantesson hävdar att den nu avväpnade inflationen i sig är en vinst för regionerna. Och från grönt håll lär Miljöpartiet kritisera att flygskatten slopas och mena att reduktionsplikten inte höjs tillräckligt, så att regeringen med sin politik övergripande ökar utsläppen.
Men regeringen menar, som regeringar brukar, att det tack vare dess politik nu ”ljusnar vid horisonten”. Inte desto mindre kan utvecklingen i bland annat Mellanöstern, Ukraina och USA snabbt kan orsaka nya oförutsedda gungningar i världsekonomin. Och många känner fortfarande oro inför lågkonjunkturen och den höga arbetslösheten. Bland ekonomiskt stressade, inte minst bland dem som drabbas av att regeringen nu slopar den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, återstår det att se hur mycket några hundralappar mer köpkraft i månaden kan lugna. En fråga dröjer sig dock kvar. Vad var det egentligen som hände, Billström?
Efter förra årets höstbudget hade Elisabeth Svantesson en del att ta igen. Då var inflationen så hög att hon tvingades göra det som inte ens socialdemokraterna brukar göra – frysa den automatiska höjningen av gränsen för när man börjar betala statlig skatt. Med andra ord en utebliven skattesänkning för höginkomsttagare. I offentligheten hördes skrik av högersmärta. Idag förklarar regeringen däremot stolt att ”kampen mot inflationen nu är vunnen” och säger att den vill stärka hushållen för att få fart på ekonomin. Utifrån det presenterar finansministern en moderat drömbudget. Billström störde Nyheten om jobbskatteavdraget, omsorgsfullt inplanerad i de senaste veckornas välregisserade utspelskalender, stördes dock av partikollegan Tobias Billströms plötsliga avgång som utrikesminister. Men Svantesson återkom senare med fler nyheter som underströk att hennes satsningar blir bättre ju mer man tjänar och ju mer man har sparat.
Bland dagens vinnare finns alltjämt många bostadsbelånade som möjligen betraktar riksbankschef Erik Thedéen som en aktör med ännu större förmåga än finansministern att trolla fram pengar i plånboken och därför känna tacksamhet gentemot. Inte minst om han redan vid nästa veckas räntebesked låter sig inspireras av amerikanska Fed och gör en dubbelsänkning av styrräntan, vilket för vissa kan betyda tusenlappar. Klassiska konflikter Med sin tydliga ideologiska inriktning bjuder höstbudgeten in till klassiska konflikter mellan höger och vänster. Socialdemokraterna lär inte vara nöjda med de relativt små skattesänkningarna för dem Mikael Damberg brukar kalla ”vanligt folk”, och lär heller inte tycka att knappt 5 miljarder räcker för att stötta en sjukvård i kris, medan Svantesson hävdar att den nu avväpnade inflationen i sig är en vinst för regionerna. Och från grönt håll lär Miljöpartiet kritisera att flygskatten slopas och mena att reduktionsplikten inte höjs tillräckligt, så att regeringen med sin politik övergripande ökar utsläppen.
Men regeringen menar, som regeringar brukar, att det tack vare dess politik nu ”ljusnar vid horisonten”. Inte desto mindre kan utvecklingen i bland annat Mellanöstern, Ukraina och USA snabbt kan orsaka nya oförutsedda gungningar i världsekonomin. Och många känner fortfarande oro inför lågkonjunkturen och den höga arbetslösheten. Bland ekonomiskt stressade, inte minst bland dem som drabbas av att regeringen nu slopar den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, återstår det att se hur mycket några hundralappar mer köpkraft i månaden kan lugna. En fråga dröjer sig dock kvar. Vad var det egentligen som hände, Billström?