ANALYS: Nya sprängningar väntar – men i dag har han anledning att fira
När röken lagt sig, mandatperioden är slut och Kristersson en dag lägger politiken på hyllan kommer den 7 mars 2024 vara en av hans viktigaste dagar – kanske den viktigaste. Det var visserligen Socialdemokraterna som – om än motvilligt – inledde Natoprocessen genom att först kovända, och sedan lämna in en ansökan. Det var Socialdemokraterna som skrev under avtalet i Madrid som låg till grund för den fortsatta natoprocessen. Men riksdagsvalet kom emellan, och det blev Kristersson som fick uppdraget att leda Natoprocessen i hamn. Kristersson har under sin 18 månader långa Natoresa fått hantera en milt sagt instabil och lynnig president Erdogan och en lika opålitlig ungersk premiärminister. Lägg till det PKK-demonstrationer och koranbränningar i en tillsynes aldrig sinande ström. Kristersson har fått kritik där man menat att han krökt rygg för diktatorer – men han lyckades till slut. Enorm militär skillnad Alla riksdagspartier utom V och MP är för ett svenskt Natomedlemskap. En väldigt stor majoritet av riksdagen alltså. Det finns en anledning till det. Oavsett om man gillar eller ogillar Nato så har de facto inget Natoland blivit anfallet under dess 75-åriga historia. Sverige är militärt sett i ett löjligt mycket bättre läge när vi är medlemmar i Nato. Före Natomedlemskapet hade vi ”försvarsförsäkringar” men inga ”försvarsgarantier” som ett Natomedlemskap innebär. Det är en avgörande skillnad. Före Nato var vi i ungefär samma situation som Ukraina var. Vi hade, om vi blivit anfallna av Ryssland, fått vapenleveranser och sjukvårdsartiklar – men det hade inte kommit några amerikanska soldater som kämpat för vår frihet. Ica-handlare och sjuksköterskor skulle försvara vår frihet Det hade varit svenska folket som – precis som i Ukraina – hade fått hålla i gevären. Det hade varit Ica-handlare Jansson och sjuksköterskan Andersson som skulle försvara vår frihet och möta ryska erfarna specialstyrkor. Med ett Natomedlemskap har vi Artikel 5 i Natofördraget att förlita oss på. Det betyder ”en för alla – alla för en” betyder ”, som Kristersson sa flera gånger i sitt tal till nationen. Om vi som Natomedlemmar nu blir angripna så möter Ryssland inte bara Sverige – utan även USA, Tyskland, Frankrike, Kanada, Storbritannien och hela Natos 32 nationers samlade stridskraft. I det säkerhetsläge Sverige och Europa befinner sig i är det – milt uttryckt – väldigt stor skillnad. Kristersson bärgade hem pokalen – har anledning att fira Betalar Sverige ett högt pris för denna enorma militära skillnad? Det beror på vem du frågar. Många är oroade för vad som händer om Donald Trump blir president. Hans Natokritiska uttalanden har fått politiker i Europa att fundera på hur Nato klarar sig utan USA under de fyra år han möjligen är president. Det finns oklarheter vad gäller kärnvapen på svensk mark och en oro för att Sverige dras in i krig som vi inte har att göra med. Men en bred parlamentarisk enighet råder om att det bästa för Sverige är att vi är medlemmar. Kristersson var statsministern som bärgade hem pokalen. När Kristersson åker hem igen väntar säkert nya sprängningar, ekonomisk oro och jobbiga opinionssiffror. Men idag kommer han säkerligen att fira.
När röken lagt sig, mandatperioden är slut och Kristersson en dag lägger politiken på hyllan kommer den 7 mars 2024 vara en av hans viktigaste dagar – kanske den viktigaste. Det var visserligen Socialdemokraterna som – om än motvilligt – inledde Natoprocessen genom att först kovända, och sedan lämna in en ansökan. Det var Socialdemokraterna som skrev under avtalet i Madrid som låg till grund för den fortsatta natoprocessen. Men riksdagsvalet kom emellan, och det blev Kristersson som fick uppdraget att leda Natoprocessen i hamn. Kristersson har under sin 18 månader långa Natoresa fått hantera en milt sagt instabil och lynnig president Erdogan och en lika opålitlig ungersk premiärminister. Lägg till det PKK-demonstrationer och koranbränningar i en tillsynes aldrig sinande ström. Kristersson har fått kritik där man menat att han krökt rygg för diktatorer – men han lyckades till slut. Enorm militär skillnad Alla riksdagspartier utom V och MP är för ett svenskt Natomedlemskap. En väldigt stor majoritet av riksdagen alltså. Det finns en anledning till det. Oavsett om man gillar eller ogillar Nato så har de facto inget Natoland blivit anfallet under dess 75-åriga historia. Sverige är militärt sett i ett löjligt mycket bättre läge när vi är medlemmar i Nato. Före Natomedlemskapet hade vi ”försvarsförsäkringar” men inga ”försvarsgarantier” som ett Natomedlemskap innebär. Det är en avgörande skillnad. Före Nato var vi i ungefär samma situation som Ukraina var. Vi hade, om vi blivit anfallna av Ryssland, fått vapenleveranser och sjukvårdsartiklar – men det hade inte kommit några amerikanska soldater som kämpat för vår frihet. Ica-handlare och sjuksköterskor skulle försvara vår frihet Det hade varit svenska folket som – precis som i Ukraina – hade fått hålla i gevären. Det hade varit Ica-handlare Jansson och sjuksköterskan Andersson som skulle försvara vår frihet och möta ryska erfarna specialstyrkor. Med ett Natomedlemskap har vi Artikel 5 i Natofördraget att förlita oss på. Det betyder ”en för alla – alla för en” betyder ”, som Kristersson sa flera gånger i sitt tal till nationen. Om vi som Natomedlemmar nu blir angripna så möter Ryssland inte bara Sverige – utan även USA, Tyskland, Frankrike, Kanada, Storbritannien och hela Natos 32 nationers samlade stridskraft. I det säkerhetsläge Sverige och Europa befinner sig i är det – milt uttryckt – väldigt stor skillnad. Kristersson bärgade hem pokalen – har anledning att fira Betalar Sverige ett högt pris för denna enorma militära skillnad? Det beror på vem du frågar. Många är oroade för vad som händer om Donald Trump blir president. Hans Natokritiska uttalanden har fått politiker i Europa att fundera på hur Nato klarar sig utan USA under de fyra år han möjligen är president. Det finns oklarheter vad gäller kärnvapen på svensk mark och en oro för att Sverige dras in i krig som vi inte har att göra med. Men en bred parlamentarisk enighet råder om att det bästa för Sverige är att vi är medlemmar. Kristersson var statsministern som bärgade hem pokalen. När Kristersson åker hem igen väntar säkert nya sprängningar, ekonomisk oro och jobbiga opinionssiffror. Men idag kommer han säkerligen att fira.