Birgittas man sköts ihjäl av terrorist: "Tänker på hur rädd han måste varit"
Det har nu gått sex månader sedan terrordådet i Bryssel, strax innan Sveriges EM-kvalmatch mot Belgien, där en svensk man skadades och två förlorade livet. En av dem var 60-årige svensken Patrick Lundström, som bodde i Schweiz med sin fru Birgitta. – Det är en stor saknad. Vi var ju gifta väldigt länge. Han betydde allt för mig. Han var inte bara min man utan min bästa vän, säger hon. – Han var en glad person som älskade sina barnbarn och barn. Han var speciell. Såg fram emot matchen Än idag minns Birgitta hur mycket hennes man såg fram emot Sverigematchen dit han åkte för att umgås med sina två vänner. Men det var nära att Patrick inte skulle hinna iväg till Bryssel då både hans tåg och flyg var försenat. – Så här efteråt har jag alltid tänkt att det kanske var meningen att han inte skulle åka, säger Birgitta.
Intresset för sporten var stort och även Birgitta och Patrick åkte ofta iväg på bortamatcher tillsammans. – Efter barnbarnen var det väl fotbollen. Han ville se varenda fotbollsarena i hela världen. Det var hans dröm – han levde för fotbollen, berättar hon. Polisen stod utanför dörren Men denna gång skulle det bli annorlunda. Inför matchen öppnade den 45-årige misstänkta terroristen, Abdesalem Lassoued, eld med automatvapen vid Sainctelette-torget. Två svenska fotbollssupportrar dödades och en skadades.
Trots att familjen hörde att något hade hänt i Bryssel tog det tid innan de fick reda på att Patrick var bland de dödade. Birgitta försökte hela tiden ringa sin man – men fick aldrig något svar. När hon kom hem efter att ha lämnat barnbarnen vid förskolan nästa morgon, stod polisen utanför dörren. – De behövde inte ens säga något. Jag visste ju, säger hon. Efter det är allt som i en dimma. – Även för barnen har det varit svårt. De har bott hos mig sedan det hände. Så vi behöver varandra fortfarande, fortsätter Birgitta. Stöd från fotbollsvärlden Många fotbollsorganisationer har stöttat familjen sedan dådet. Ett stöd som har betytt mycket, enligt Birgitta. – Fotbollsförbundet har varit en stöttepelare. Och även Gula Väggen har hört av sig och hjälpt till. Det är många inom fotbollen som har stöttat och det tackar jag för. Det har varit jättefint.
Birgitta och hennes ena dotter har sedan händelsen åkt till Bryssel för att lägga blommor och delta i en minnesceremoni. De har även besökt brottsplattsen där Patrick dog. – Jag tänkte på hur rädd han måste ha varit. Han var ju verkligen inträngd i ett hörn. Han hade ju inte en chans, säger hon.
Att åka tillbaka till Bryssel har varit viktigt för att få grepp om händelsen berättar hon. Samtidigt är det svårt att gå vidare från det som har hänt. – Jag tar varje dag som den kommer. Oavsett vilken dag det är. Alla säger att det kommer att bli bättre, men jag vet inte, säger Birgitta.
Det har nu gått sex månader sedan terrordådet i Bryssel, strax innan Sveriges EM-kvalmatch mot Belgien, där en svensk man skadades och två förlorade livet. En av dem var 60-årige svensken Patrick Lundström, som bodde i Schweiz med sin fru Birgitta. – Det är en stor saknad. Vi var ju gifta väldigt länge. Han betydde allt för mig. Han var inte bara min man utan min bästa vän, säger hon. – Han var en glad person som älskade sina barnbarn och barn. Han var speciell. Såg fram emot matchen Än idag minns Birgitta hur mycket hennes man såg fram emot Sverigematchen dit han åkte för att umgås med sina två vänner. Men det var nära att Patrick inte skulle hinna iväg till Bryssel då både hans tåg och flyg var försenat. – Så här efteråt har jag alltid tänkt att det kanske var meningen att han inte skulle åka, säger Birgitta.
Intresset för sporten var stort och även Birgitta och Patrick åkte ofta iväg på bortamatcher tillsammans. – Efter barnbarnen var det väl fotbollen. Han ville se varenda fotbollsarena i hela världen. Det var hans dröm – han levde för fotbollen, berättar hon. Polisen stod utanför dörren Men denna gång skulle det bli annorlunda. Inför matchen öppnade den 45-årige misstänkta terroristen, Abdesalem Lassoued, eld med automatvapen vid Sainctelette-torget. Två svenska fotbollssupportrar dödades och en skadades.
Trots att familjen hörde att något hade hänt i Bryssel tog det tid innan de fick reda på att Patrick var bland de dödade. Birgitta försökte hela tiden ringa sin man – men fick aldrig något svar. När hon kom hem efter att ha lämnat barnbarnen vid förskolan nästa morgon, stod polisen utanför dörren. – De behövde inte ens säga något. Jag visste ju, säger hon. Efter det är allt som i en dimma. – Även för barnen har det varit svårt. De har bott hos mig sedan det hände. Så vi behöver varandra fortfarande, fortsätter Birgitta. Stöd från fotbollsvärlden Många fotbollsorganisationer har stöttat familjen sedan dådet. Ett stöd som har betytt mycket, enligt Birgitta. – Fotbollsförbundet har varit en stöttepelare. Och även Gula Väggen har hört av sig och hjälpt till. Det är många inom fotbollen som har stöttat och det tackar jag för. Det har varit jättefint.
Birgitta och hennes ena dotter har sedan händelsen åkt till Bryssel för att lägga blommor och delta i en minnesceremoni. De har även besökt brottsplattsen där Patrick dog. – Jag tänkte på hur rädd han måste ha varit. Han var ju verkligen inträngd i ett hörn. Han hade ju inte en chans, säger hon.
Att åka tillbaka till Bryssel har varit viktigt för att få grepp om händelsen berättar hon. Samtidigt är det svårt att gå vidare från det som har hänt. – Jag tar varje dag som den kommer. Oavsett vilken dag det är. Alla säger att det kommer att bli bättre, men jag vet inte, säger Birgitta.