Gammalt eller nytt, längd eller alpint och Stockholm mot Sverige. Det är så det har utmålats, men det handlar egentligen mer om individuella meningsskiljaktigheter. Sen är även ekonomin, fördelning av pengar och uteblivna resultat en grogrund för missnöje. Det har varit en fallerad fartsatsning, missnöje bland åkare, sponsorer som hoppat av och stor ruljangs bland ledare de senaste åren. Både inom längd och alpint. Pandemin och lågkonjunkturen har satt sina spår ekonomiskt och återväxten, främst på herrsidan, har vacklat. Det har lett till stora konflikter i skidförbundets styrelse. Det har varit hot, krav på avgång, polisärenden och anmälan till riksidrottsnämnden. Förbundet står inför en hel del utmaningar rörande ekonomin och återväxten. Valberedningens kandidat Jonas Bauer, tidigare chef för Skistar och vd för Vasaloppet, utmålas som Stockholmsfalangen och det alpina alternativet. Motkandidaten Anders Furubeck är idag ordförande för Norrbottens skidförbund och sitter även med i skidförbundets styrelse. Han ser ut att ha stöd från både de södra och norra delarna av Sverige. Problemet är egentligen att ingen vet vad de olika kandidaterna står för och vill. Det verkar mer handla om för eller emot och väldigt lite om visioner och framtid. Det har länge gnisslats om hur pengarna fördelas mellan längd och alpint, men utöver det så styr dom sin egen ekonomi var för sig och förbundet har sin kassa. Det blandas dock lätt ihop när ekonomin presenteras. För mig låter hela den här soppan mer som en personlig vendetta mellan två styrelseledamöter som har spillt över på hela förbundet. Avgående ordförande Karin Mattsson har försökt släcka bränder som blossat upp gång på gång, och det har knappast påverkat styrelsens arbete positivt. Förhoppningsvis kan den nya ordföranden ena och inte låta meningsskiljaktigheter mellan individer eller falanger färga synen på hur förbundet mår och arbetar, eller hur dom ska staka ut vägen framåt. Svensk skidsport behöver det, för det finns nog med utmaningar ändå.