Familjens oro: Dementa mamman är försvunnen – men polisen gör inget
Sretenka Stanivukovic, 72, försvann i fredags från sitt demensboende i Östhammar utanför Uppsala. Hon var vid tiden klädd i en mörk tröja, byxor och tofflor. – Det var ganska varmt i fredags. Vi är rädda att hon fått värmeslag. Hon har inte ätit eller druckit på boendet efter att hon försvann klockan åtta på morgonen, säger hennes son Sanel Cavka, 50. Avdelningen som Sretenka bor på är låst, men hon får komma ut på egen hand. – Hon är den enda på boendet som får komma ut och in. Hon har skött sig bra och aldrig avvikit, säger Sanel Cavka. Efter att Sretenka åt frukost och fick sin morgonmedicin skulle hon ut för att hälsa på en väninna. Men när hon inte återvände till boendet började personalen bli orolig. Vid 20-tiden på fredagskvällen kontaktade de polisen. – Vi vet inte vad som kan ha hänt. Något måste ha hänt för det här avviker totalt från hennes vanliga beteende, säger Sanel Cavka. ”Sen försvinner alla spår” Efter att polisen kontaktats började det komma in tips från allmänheten. Sretenka har synts till på flera platser runt om i Östhammar under fredagen. – Hon har vandrat runt i Östhammar. Klockan 11 på dagen sågs hon utanför boendet. Men hon kom inte upp för att äta. En annan person har sett henne bakom skolan vid 13. En av våra grannar har sett henne gå mot oss vid 16-tiden, säger Sanel Cavka. Strax innan klockan 17 samma dag som hon försvann syns Sretenka sitta på trappen till sonen Sanels hus. – Sen försvinner alla spår. Och att kontakta henne går inte. – Hon tappade bort sin mobiltelefon i veckan, hon glömde den på bussen. Hon har ett larm runt armen, men det fungerar bara i huset där hon bor, inte utanför. Polisen gör ingen sökinsats Men trots att ingen vet var Sretenka befinner sig, bedömer polisen att det inte finns något de kan göra. – Det är förjäkligt. Vi har varit i kontakt med polisen. De bedömer inte att de kan göra en polisinsats, säger Sanel Cavka. Och att det inte blir någon sökinsats från polisens sida har rört upp mycket känslor i familjen. – Polisen skyller på att det inte finns något direkt sökområde. Jag är ganska besviken. Men jag är jättetacksam för Missing People. Vi har fått mycket stöd. De var direkt på plats med spårhundar, säger Sanel Cavka. Till UNT förklarar polisens presstalesperson, Magnus Jansson Klarin, beslutet så här: – Vi kan fortfarande inte utesluta att kvinnan lämnat frivilligt. Man har tömt ut de möjligheter som finns genom att kontakta sjukhus eller andra platser hon kan tänkas vara på. Men eftersom vi inte har något sökområde kan hon i princip finnas var som helst. Barnbarnet: ”Vi ska hitta farmor” Men medan dagarna går har Sanel Cavka allt svårare att sova om nätterna. – Det blir inte många timmar sömn på nätterna. Jag hoppas att hon ska dyka upp, att hon glömt bort tid och rum. Att hon ska komma tillbaka. Men tiden spelar mot oss. Vi är inne på fjärde dygnet, det känns väldigt oroväckande. Och farhågorna växer sig allt större. – Det värsta vore om hon är död. Jag hoppas att hon inte har lidit. Så länge vi inte hittat henne hoppas vi att hon lever. Sanel är inte ensam med sin oro. Hans barn har hjälp till i sökandet och när hans yngsta dotter frågar om farmor svarar han: – Vi ska hitta farmor. Hoppet finns alltid.
Sretenka Stanivukovic, 72, försvann i fredags från sitt demensboende i Östhammar utanför Uppsala. Hon var vid tiden klädd i en mörk tröja, byxor och tofflor. – Det var ganska varmt i fredags. Vi är rädda att hon fått värmeslag. Hon har inte ätit eller druckit på boendet efter att hon försvann klockan åtta på morgonen, säger hennes son Sanel Cavka, 50. Avdelningen som Sretenka bor på är låst, men hon får komma ut på egen hand. – Hon är den enda på boendet som får komma ut och in. Hon har skött sig bra och aldrig avvikit, säger Sanel Cavka. Efter att Sretenka åt frukost och fick sin morgonmedicin skulle hon ut för att hälsa på en väninna. Men när hon inte återvände till boendet började personalen bli orolig. Vid 20-tiden på fredagskvällen kontaktade de polisen. – Vi vet inte vad som kan ha hänt. Något måste ha hänt för det här avviker totalt från hennes vanliga beteende, säger Sanel Cavka. ”Sen försvinner alla spår” Efter att polisen kontaktats började det komma in tips från allmänheten. Sretenka har synts till på flera platser runt om i Östhammar under fredagen. – Hon har vandrat runt i Östhammar. Klockan 11 på dagen sågs hon utanför boendet. Men hon kom inte upp för att äta. En annan person har sett henne bakom skolan vid 13. En av våra grannar har sett henne gå mot oss vid 16-tiden, säger Sanel Cavka. Strax innan klockan 17 samma dag som hon försvann syns Sretenka sitta på trappen till sonen Sanels hus. – Sen försvinner alla spår. Och att kontakta henne går inte. – Hon tappade bort sin mobiltelefon i veckan, hon glömde den på bussen. Hon har ett larm runt armen, men det fungerar bara i huset där hon bor, inte utanför. Polisen gör ingen sökinsats Men trots att ingen vet var Sretenka befinner sig, bedömer polisen att det inte finns något de kan göra. – Det är förjäkligt. Vi har varit i kontakt med polisen. De bedömer inte att de kan göra en polisinsats, säger Sanel Cavka. Och att det inte blir någon sökinsats från polisens sida har rört upp mycket känslor i familjen. – Polisen skyller på att det inte finns något direkt sökområde. Jag är ganska besviken. Men jag är jättetacksam för Missing People. Vi har fått mycket stöd. De var direkt på plats med spårhundar, säger Sanel Cavka. Till UNT förklarar polisens presstalesperson, Magnus Jansson Klarin, beslutet så här: – Vi kan fortfarande inte utesluta att kvinnan lämnat frivilligt. Man har tömt ut de möjligheter som finns genom att kontakta sjukhus eller andra platser hon kan tänkas vara på. Men eftersom vi inte har något sökområde kan hon i princip finnas var som helst. Barnbarnet: ”Vi ska hitta farmor” Men medan dagarna går har Sanel Cavka allt svårare att sova om nätterna. – Det blir inte många timmar sömn på nätterna. Jag hoppas att hon ska dyka upp, att hon glömt bort tid och rum. Att hon ska komma tillbaka. Men tiden spelar mot oss. Vi är inne på fjärde dygnet, det känns väldigt oroväckande. Och farhågorna växer sig allt större. – Det värsta vore om hon är död. Jag hoppas att hon inte har lidit. Så länge vi inte hittat henne hoppas vi att hon lever. Sanel är inte ensam med sin oro. Hans barn har hjälp till i sökandet och när hans yngsta dotter frågar om farmor svarar han: – Vi ska hitta farmor. Hoppet finns alltid.