Fick veta sanningen om mordet på mamman – av tv-dokumentär
Ungefär ett dygn innan Mona hittades död i skogen, lämnade hon Josefina och hennes två år äldre bror på ett socialkontor i Växjö – plötsligt stod de ensamma utan föräldrar. – Det är det enda sättet min mamma kunde få oss att överleva. Jag vet inte hur hon annars kunde satt oss i säkerhet. Det som är svårt i den situationen är att socialtjänsten inte ville ta emot oss, och hade de lyckats övertala Klas eller Mona att ta med oss, då tror jag att vi barn hade gått samma öde till mötes. Såg dokumentär Vad exakt som hände sen, själva mordet, var under Josefinas uppväxt höljt i dunkel. Klas greps och fick rättspsykiatrisk vård. Hon och hennes bror slussades runt bland olika tillfälliga hem och hamnade slutligen hos en familj på västkusten. När Josefina är 27 år gammal får hon reda på vad som hänt genom en dokumentär på tv. I dokumentären finns bilder på mordvapnet och brutala detaljerade uppgifter om mordet. Josefina beskriver produktionen som misslyckad och menar att Mona framställs som en galen person. – Samtidigt kontaktar Klas mig för att han vill ha kontakt med mig. Då visste jag inte om hans besatthet av att skära i kvinnor, och att det också var riktat mot barn. Då visste jag bara om att det var kvinnor han har sitt fokus på och att jag är kvinna. Så då blir jag väldigt rädd. Skrev en bok Här väcktes också behovet av att gå till botten med vad som faktiskt hänt, vem hennes mamma var i verkligheten och hur det hela kunde få ske. Hon utmanade sin rädsla och träffade Klas på rättspsyk, började göra research och försökte lära känna sin mamma, som led av psykisk ohälsa, på nytt. – Jag begärde ut den sista förundersökningen om de två våldsdåd han hade gjort innan oss och även förundersökningsprotokollet för mordet på min mamma. Nu är Josefina Johannisson aktuell med boken ”Mona: en mamma, ett mord och en dotter” som beskriver tiden innan och efter mordet. Hon vill genom boken öka kunskapen, förhindra att fler kvinnor och barn hamnar i samma situation och ge sin mamma upprättelse. – Jag kan inte rädda henne, men jag kan försöka rädda de 15 kvinnor som står näst på tur. Statistiskt sett är det ungefär 15 varje år. De lever och måste räddas nu. Jag vill driva kampen och se till att samhället blir bättre och snällare.
Ungefär ett dygn innan Mona hittades död i skogen, lämnade hon Josefina och hennes två år äldre bror på ett socialkontor i Växjö – plötsligt stod de ensamma utan föräldrar. – Det är det enda sättet min mamma kunde få oss att överleva. Jag vet inte hur hon annars kunde satt oss i säkerhet. Det som är svårt i den situationen är att socialtjänsten inte ville ta emot oss, och hade de lyckats övertala Klas eller Mona att ta med oss, då tror jag att vi barn hade gått samma öde till mötes. Såg dokumentär Vad exakt som hände sen, själva mordet, var under Josefinas uppväxt höljt i dunkel. Klas greps och fick rättspsykiatrisk vård. Hon och hennes bror slussades runt bland olika tillfälliga hem och hamnade slutligen hos en familj på västkusten. När Josefina är 27 år gammal får hon reda på vad som hänt genom en dokumentär på tv. I dokumentären finns bilder på mordvapnet och brutala detaljerade uppgifter om mordet. Josefina beskriver produktionen som misslyckad och menar att Mona framställs som en galen person. – Samtidigt kontaktar Klas mig för att han vill ha kontakt med mig. Då visste jag inte om hans besatthet av att skära i kvinnor, och att det också var riktat mot barn. Då visste jag bara om att det var kvinnor han har sitt fokus på och att jag är kvinna. Så då blir jag väldigt rädd. Skrev en bok Här väcktes också behovet av att gå till botten med vad som faktiskt hänt, vem hennes mamma var i verkligheten och hur det hela kunde få ske. Hon utmanade sin rädsla och träffade Klas på rättspsyk, började göra research och försökte lära känna sin mamma, som led av psykisk ohälsa, på nytt. – Jag begärde ut den sista förundersökningen om de två våldsdåd han hade gjort innan oss och även förundersökningsprotokollet för mordet på min mamma. Nu är Josefina Johannisson aktuell med boken ”Mona: en mamma, ett mord och en dotter” som beskriver tiden innan och efter mordet. Hon vill genom boken öka kunskapen, förhindra att fler kvinnor och barn hamnar i samma situation och ge sin mamma upprättelse. – Jag kan inte rädda henne, men jag kan försöka rädda de 15 kvinnor som står näst på tur. Statistiskt sett är det ungefär 15 varje år. De lever och måste räddas nu. Jag vill driva kampen och se till att samhället blir bättre och snällare.