Hyllad roman och lallande studenter
Studenter vid amerikanska toppuniversitet är inte kapabla att läsa böcker, enligt en artikel i The Atlantic. En litteraturlärare vid Columbia förklarar att många av hans elever inte klarar av att klämma en klassisk roman på två veckor. Skämt om tjockskalliga amerikaner flyger tyvärr inte – trenden med sviktande läsförståelse gäller i högsta grad oss svenskar också. Ska man tolka kurvan i senaste PISA-rapporten kommer vi snart få svårt att begripa enklare bruksanvisningar om de inte förvandlas till youtube-klipp. Som vanligt famlas det efter förklaringar, där smartphones och bristande koncentrationsförmåga ligger i topp. Jag har en annan gammal käpphäst som väcks till liv när jag läser om högskoleanalfabeterna. Något som ofta slog mig under mina egna universitetsår på 90-talet. Det lallar runt en massa folk på högre akademiska utbildningar som inte har något där att göra. Vet inte hur de lyckas ta sig in. Glädjebetyg, högskoleprovsfusk, idrottskvoter? Kanske pluggar de skiten ur sig sista året på gymnasiet. Alldeles oavsett är det smärtsamt tydligt att deras intellekt inte lämpar sig för högre studier. De tar upp plats för andra som bättre skulle kunna tillgodogöra sig utbildningen, och samtidigt knäcker de sakta men säkert sina självförtroenden. Helt i onödan. De borde gå yrkesutbildningar eller ge sig ut i arbetslivet direkt. Varför tas de här dumdristiga besluten från första början? Tror att viss förklaring går att finna i en Svenska Dagbladet-artikel från 20 augusti i år. Läraren Catharina Glaas beskriver där hur ängsliga medelklassföräldrar – drivna av rädslan att deras barn ska bli arbetare – förpestar livet för pedagogerna genom att konstant gripa in i skolverksamheten. Mardrömmen är alltså att ungarna ska göra en omvänd klassresa, därför pådyvlar mammor och pappor dem idén att enda vägen till en lycklig framtid går via en högre utbildning. Det är vansinne. Och lite sorgligt, jag trodde vi kommit längre. Man kan få en alldeles utomordentlig karriär, och ett lyckligt liv, utan 200 högskolepoäng. Är du 20 år gammal och osäker på din intellektuella kapacitet, köp ett exemplar av Processen. Den är 268 sidor lång och hyfsat lättläst. Ge dig själv en deadline på två veckor. Om du inte lyckats läsa och i stora drag förstå Kafkas roman på den perioden, är högre akademiska studier ingenting för dig. Mina tips Lyssna på: The Kill List, årets mest omtalade true crime-podd. Läs: Sally Rooneys Intermezzo, där isländskan som vanligt gräver i skeva relationer. Se: Brittiska dramat Rivals, som kretsar kring maktkampen om en tv-kanal på 80-talet.
Studenter vid amerikanska toppuniversitet är inte kapabla att läsa böcker, enligt en artikel i The Atlantic. En litteraturlärare vid Columbia förklarar att många av hans elever inte klarar av att klämma en klassisk roman på två veckor. Skämt om tjockskalliga amerikaner flyger tyvärr inte – trenden med sviktande läsförståelse gäller i högsta grad oss svenskar också. Ska man tolka kurvan i senaste PISA-rapporten kommer vi snart få svårt att begripa enklare bruksanvisningar om de inte förvandlas till youtube-klipp. Som vanligt famlas det efter förklaringar, där smartphones och bristande koncentrationsförmåga ligger i topp. Jag har en annan gammal käpphäst som väcks till liv när jag läser om högskoleanalfabeterna. Något som ofta slog mig under mina egna universitetsår på 90-talet. Det lallar runt en massa folk på högre akademiska utbildningar som inte har något där att göra. Vet inte hur de lyckas ta sig in. Glädjebetyg, högskoleprovsfusk, idrottskvoter? Kanske pluggar de skiten ur sig sista året på gymnasiet. Alldeles oavsett är det smärtsamt tydligt att deras intellekt inte lämpar sig för högre studier. De tar upp plats för andra som bättre skulle kunna tillgodogöra sig utbildningen, och samtidigt knäcker de sakta men säkert sina självförtroenden. Helt i onödan. De borde gå yrkesutbildningar eller ge sig ut i arbetslivet direkt. Varför tas de här dumdristiga besluten från första början? Tror att viss förklaring går att finna i en Svenska Dagbladet-artikel från 20 augusti i år. Läraren Catharina Glaas beskriver där hur ängsliga medelklassföräldrar – drivna av rädslan att deras barn ska bli arbetare – förpestar livet för pedagogerna genom att konstant gripa in i skolverksamheten. Mardrömmen är alltså att ungarna ska göra en omvänd klassresa, därför pådyvlar mammor och pappor dem idén att enda vägen till en lycklig framtid går via en högre utbildning. Det är vansinne. Och lite sorgligt, jag trodde vi kommit längre. Man kan få en alldeles utomordentlig karriär, och ett lyckligt liv, utan 200 högskolepoäng. Är du 20 år gammal och osäker på din intellektuella kapacitet, köp ett exemplar av Processen. Den är 268 sidor lång och hyfsat lättläst. Ge dig själv en deadline på två veckor. Om du inte lyckats läsa och i stora drag förstå Kafkas roman på den perioden, är högre akademiska studier ingenting för dig. Mina tips Lyssna på: The Kill List, årets mest omtalade true crime-podd. Läs: Sally Rooneys Intermezzo, där isländskan som vanligt gräver i skeva relationer. Se: Brittiska dramat Rivals, som kretsar kring maktkampen om en tv-kanal på 80-talet.