Jackson krossar motståndet - tidernas näst snabbaste lopp: "Fullständig utklassning"

Armand Duplantis är världens bästa stavhoppare med dubbla OS-guld och ett nysatt världsrekord på 6,26 meter. På onsdagskvällen ställs han mot tidernas främsta häcklöpare på 400 meter, den norske världsrekordinnehavaren Karsten Warholm, i en duell över 100 meter. TV4:s friidrottsexpert A Lennart Julin ger sin bild av den uppsnackade duellen. – Det är alltid kul med en aktivitet som är riktig friidrott och där det är väldigt svårt att veta hur det ska gå. Kittlingen i att någonting är svårförutsägbart finns ju där, säger han. Vem av duellanterna som har bäst förutsättningar att vinna och göra en snabb tid menar han är svårt att säga på förhand. – Det är den stora frågan. Det är väl fördel för den vars gren är mest lik 100 meter. – Båda jobbar för att utveckla snabbhet men med begränsningar, säger Julin och syftar på att Warholm vanligtvis måste anpassa sin löpning efter häckar och att Mondo till vardags löper med en fem meter lång stav i händerna.  Fördel Mondo Friidrottarna har olika profil i sin sprintlöpning där Mondo tränar för att vara snabb på 30-40 meter medan Warholm strävar efter att ha en snabbhetsuthållighet som ska räcka över 400 meter. Vilken kvalitet som väger tyngst återstår att se. – Det sannolika scenariot är väl att Mondo är snabbast i väg och att Warholm med sin uthållighet kan komma att närma sig på slutet. Så är det i sprint, vissa tar starten och andra kommer på slutet. Vem vinner? – Jag tror nog, men det är bara en tro, att det ska vara fördel Mondo ändå. Han har tidigare visat att hans sprintträning innehåller tillräckliga uthållighetsmoment för att orka hela sträckan, säger Julin. Skickade gliringar mellan varandra På presskonferensen på tisdagen skickade de båda friidrottarna gliringar fram och tillbaka mellan varandra.  – Det är lite av en syskonrelation, där Norge är lillebror, sa Mondo om relationen mellan Sverige och Norge.  –  Svenskarna är bara sura för att de inte hittade olja, replikerade Warholm.  Efter OS har den svenske stavhopparen lagt den ordinarie träningen åt sidan för att fokusera på att träna starter ur startblock – bland annat med OS-bronsmedaljören på hundra meter, Fred Kerley.  – Jag vill förtydliga att jag inte slog honom, säger Duplantis.  – Då vet du hur det känns att ligga efter, svarar norrmannen.  Avgörandet de två emellan sker på Letzigrundstadion i Zürich ikväll 21.30.

Friidrottsexperten A Lennart Julin är kritisk.  Men efter ännu en ”Stålmannen-fällning” som tog honom till final kommer Andreas Kramer fortsätta som han gör.  – Jag känner att det funkar för mig just nu, säger han.

Norrmannen Jakob Ingebrigtsen var storfavorit inför finalen på 1 500 meter. Länge och väl såg också 23-åringen ut att ta hem guldet, då han var i tydlig ledning inför upploppet. Men Josh Green svarade för en makalös slutspurt och sprang hem guldet, före Ingebrigtsen, som återigen fick nöja sig med ett silver. Således var det en ytterst målinriktad och revanschsugen som ställde sig på startlinjen för att springa 5 000-metersfinalen under söndagskvällen. Inledde långsamt Ingebrigtsen inledde loppet i ett lugnt tempo och placerade sig långt bak i klungan. Men efter ungefär en kilometer ryckte den 18-årige kenyanen Ishmael Kikurui ifrån de övriga löparna vid en vattenpassage. Kipkuruis ryck gav honom en ledning med sex sekunder efter två kilometer. Samtidigt låg Ingebrigtsen sist av alla i klungan och sparade kraft inför slutspurten. Men efter en rejäl tempohöjning från loppets etiopiska löpare, kom klungan snabbt ikapp Kipkurui, som snabbt tappade mark i fältet. Ingebrigtsen avancerade Allt eftersom loppet började närma sig mållinjen började Ingebrigtsen avancera i tätklungan. Med ett varv kvar låg norrmannen fyra och då satte guldaspiranterna in ett hänsynslöst tempo. Spanjoren Mohammed Katir låg länge i täten, men inför upploppet kom Jakob Ingebrigtsen i ytterlfilen och när loppet väl skulle avgöras gjorde han, som så många gånger förr, och passerade Katir precis före mållinjen. – Det var väl ett sistavarv på 53 sekunder ungefär och vad han fick jobba Ingebrigtsen. Men hans sista 200, för han var fortfarande femma inför sista kurvan, konstaterade TV4-experten A Lennart Julin. – Det satt hårt inne och jag var lite osäker inför det här loppet, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Jakob Ingebrigtsen. Han har ju kommit hit och han missade på 1 500, men han har haft så himla mycket uppförsbacke inför mästerskapet, med feber, familjedrama och ont i halsen, konstaterade Carolina Klüft. Ett guld som innebär Norges andra i detta mästerskap, vilket för dem över Sverige i den totala medaljligan. Segern innebär även att Ingebrigtsen återupprepar bedriften från VM I Eugene, där han också föll i finalen på 1 500 och sedan revanscherade sig på 5 000. Turbulens utanför banan Även utanför banan har det varit turbulent för Jakob Ingebrigtsen, som bröt samarbetet med pappa Gjert under uppmärksammade former. Något som har efterföljts av en frotsig relation och en del skriverier. Men Jakob Ingebrigtsen själv lyckades skaka av sig problemen utanför banan. – Jag har i stort sett fokuserat på mig själv. När Norge gör det bra är det en bra sak, men när de inte gör det bra så är jag en jävla idiot, det är väl så det är. Men det är klart att det är en märklig situation att vara i, det är inte optimalt, förkunnade Jakob Ingebrigtsen till TV4.

Världsrekordhållare, världsmästare, olympisk mästare och Europamästare. Meritlistan kan göras närmast oändlig för Armand Duplantis, som åkte till VM i Budapest som stor förhandsfavorit. I kvalet imponerade svensken, när han klarade 5,75 med nästan 30 centimeters marginal ner till ribban. Samtidigt hade konkurrenterna större problem än befarat. Således var favoritskapet, om möjligt, ännu större inför lördagskvällens stavhoppsfinal. Imponerade från start En final som Duplantis inledde genom att klara ingångshöjden 5,55 med god marginal i första försöket. När det sedan var dags för höjningen till 5,75 ställde sig många frågande till om Duplantis skulle hoppa - eller stå över höjden. När ribban väl hissades upp till 5,75 stod det klart att Duplantis valde att spara energin till de högre höjderna och alltså stå över den första höjningen. Duplantis andra hopp i tävlingen skulle således bli på 5,85. – Jag tycker att han gör rätt att stå över när det ser så bra ut på 55. Han vill nog spara energi, spara hopp, få lite extra vila när de andra fortsätter hoppa. Sedan kommer det inte vara något problem för honom att gå in och ta 85 om han bara gör på samma sätt som på 55, förklarade TV4-experten Carolina Klüft. När ribban väl hissades till 5,85 återstod elva av 13 hoppare. När det sedan var dags för Duplantis, hade blott en av sex tidigare hoppat klarat 5,85 i det första försöket. Men svensken hade inga som helst problem och susade högt över ribban, vilket innebar att Duplantis gick upp i ledning. Bytte stav Men trots det goda marginalen ner till ribban på 5,85 var det inte frid och fröjd för Duplantis, som förde diskussioner med pappa Greg på läktaren. – Det verkar som att Duplantis byter stav. Den var för mjuk i det här hoppet, så han var borta vid sitt fodral och tog upp en ny stav för att få mer flykt i hoppet, den var alltså för mjuk, den han hade i det här hoppet. Därför kom inte riktigt höjden i det här hoppet, sa Carolina Klüft. Som väntat blev just höjden 5,85 en slags flaskhals i finalen. Inför höjningen till 5,90 hade blott fem hoppare klarat den föregående höjden. Samtidigt bestämde sig Duplantis för att även stå över 5,90 och alltså vänta med sitt tredje framträdande i finalen. Konkurrenterna imponerade Samtidigt som Duplantis stod över på 5,90 imponerade huvudkonkurrenterna. Christopher Nilsen, som hade två rivningar på 5,85, Ernest John Obiena och Thibaut Collet klarade alla 5,90 redan i första försöket. Obiena fortsatte sedan att imponera när han klarade även 5,95 i första försöket. En bedrigt som upprepades av Kurtis Marschall och Christopher Nilsen, som därmed satte press på Duplantis inför hans första försök på höjden. Men Duplantis visade inga nerver och klarade även 5,95 i första försöket och var alltjämt felfri i finalen. – Det är på väg att bli tidernas bästa stavhoppsfinal, vad gäller toppbredden, utbrast TV4-experten A Lennart Julin. Nådde drömgränsen När ribban sedan hissades till drömgränsen 6,00 var fem hoppare med i kampen om medaljerna. En höjd som få hoppare i världen har klarat. Men Armand Duplantis fortsatte att visa klassen, när han återigen klarade i första försöket, samtidigt som konkurrenterna rev sina inledande försök. Duplantis hopp innebar att konkurrenterna behövde klara åtminstone 6,05, då svensken inte hade med sig några rivningar dittills i tävlingen. Men Obiena tänkte inte ge sig utan strid och i sitt andra försök klarade han av ett sexmetershopp för andra gången i sin karriär. Konkurrenterna rev ut sig Sämre gick det för de övriga konkurrenterna som rev ut sig på 6,00. Således stod kampen om guldet mellan Armand Duplantis och Ernest John Obiena. Höjningen till 6,05 innebar att Obiena tvingades hoppa högre än han tidigare har gjort för att ta hem guldet. Men Obiena rev sitt första försök grovt och när Duplantis klarade 6,05 i första försöket såg guldet ut att vara i hamn för svensken. Ett hopp som innebar att Obiena behövde klara 6.10, en höjd som blott tre hoppare har klarat genom tiderna. Säkrade guldet Obiena valde att spara sina två kvarvarande hopp till 6,10. Men där rev han sitt första försök och när Duplantis även klarade denna höjd i försöket, var Obiena piskad till att klara 6,15 för att ta guldet. Men Obiena, som alltså har ett personligt rekord på 6,00, var aldrig nära att klara den historiska höjden och rev ut sig efter en av sitt livs bästa stavhoppstävlingar. Något som innebar att Armand Duplantis kunde fira sitt andra raka VM-guld. – Man kan tänka så här med "Mondo": han är en enorm favorit, men det är också med en enorm press han går in. Inför det här VM:et har han haft lite bakside-problem och inte haft den här "lätta" resan, som man kanske har upplevt ibland. Han har verkligen fått kämpa, sa den svenska förbundskaptenen Kajsa Bergqvist till TV4 efter det säkrade guldet. Hoppar för världsrekordet Efter det säkrade guldet återstod dock momentet som Duplantis har vant sig vid, nämligen att ensam försöka hoppa för att slå det egna utomhusvärldsrekordet. Ett rekord som står på 6,21 från fjolårets VM. Armand Duplantis pappa, Greg, meddelade efter det särkade guldet att sonen hade fått en lättare känning i låret, som spökade inför mästerskapet. Men han meddelade samtidigt att han skulle göra ett försök på världsrekordet. – Han känner sig lite stel i sin hamstring, som i Monaco. Det är som i början av Monaco, innan det blev riktigt illa. Men han vill fortsätta hoppa. Han vill göra ett försök på världsrekordet. Han sa att många kom hit för att titta, så han ville ge dem en chans att se något, sa Greg Duplantis till TV4. När ribban sedan hissades till 6,23, svarade svensken för tre goda försök. Men det blev inte en putsning av det egna världsrekordet. men Duplantis möttes av stående ovationer efter ännu en uppvisning på den största av scener. Texten uppdateras

Inför torsdagens semifinaler på 200 meter uppstod turbulens då flera av de aktiva var inblandade i en busskrasch på vägen till tävlingsarenan. Det resulterade bland annat att jamaicanen Andrew Hudson tilldelades en friplats i finalen, förutom de tävlande som tog sig till final via placeringar eller på tid. När det under fredagskvällen väl var dags för finalen att gå av stapeln fanns alla nio löpare på startlinjen och frågan som alla ställde sig var om någon skulle kunna hota amerikanen Noah Lyles. Lyles bar med sig ett stort favoritskap efter sitt guld på distansen under VM i Eugene förra sommaren. Ett favoritskap som förstärktes när han tog hem guldet på 100 meter och bevisade att det inte var något fel på formen. Skrev in sig i historieböckerna Men Lyles, som är 200-metersspecialist, visade ingen hänsyn när det väl var dags för finalen. Efter en något långsammare start tryckte Lyles gasen i botten när han kom in på upploppet. Till sist stannade klockan på 19,52 för Lyles, som sprang in före landsmannen Erriyon Knighton (19,72) och Letsile Tebogo (19,81). Något som innebär att det är sjunde gången genom tiderna som en löpare säkrar sprintdubbeln på ett VM. – I stort sett ingen vind i vindmätarna på det här loppet heller. Mätarna säger -0,2 sekunder, det är sådant som man inte ens märker. Efter kvinnliga lopept hade man kanske lite hopp om ännu vassare tider, men vem är vi att klaga? Vinner man ett världsmästerskap med ungefär en kvartssekund, så har man gjort en extremt stark prestation, konstaterade TV4-experten A Lennart Julin och fortsatte: – Det jag gillar är att han är en riktig 200-meterslöpare. En riktig 200-meterslöpare är den här som seglar ifrån på slutet. Det är inte bara 100 meter, där det är väldigt mycket acceleration, 400 meter är väldigt mycket mjölksyra. Det är en estetisk upplevelse också, med den här avspändheten, man klubbas inte ner av mjölksyran. Det är effektiv löpning det handlar om och det är vackert att se.

På OS i Tokyo blev Yulimar Rojas en stor publikfavorit. Venezuelanskan med det blonda håret satte nytt utomhusvärldsrekord med sitt hopp på 15,67 och hennes avslappnade stil tilltalade en hel arena. Men på VM i Budapest hade publiken fått se Rojas i en begränsad mängd. Under kvalet behövdes nämligen bara ett hopp för att säkra finalplatsen. Därför var det med spänning som publiken såg fram mot en av mästerskapets största attraktioner under fredagskvällen, när trestegsfinalen gick av stapeln. Fick mardrömsstart Men Rojas fick en riktig mardrömsstart på finalen. Efter ett övertramp i den första omgången, blev det blott 14,38 i den andra hoppomgången. Således var hon pressad att få till en ökning för att överhuvudtaget få hoppa alla sex omgångar. En betänksam Yulimar Rojas, sa TV4-experten A Lennart Julin, samtidigt som tv-bilderna fångade Rojas inför hennes tredje hopp. Men inte heller i tredje omgången fick Rojas till någon fullträff och 14,26 gjorde att hon levde farligt inför italienskan Ottavia Cestonardos tredje hopp. Vi står här och tittar på Rojas och är förvånade och hennes tränare Pedrosa slår ut med armarna och undrar ’vad håller du på med?’. Jag tror att det han ser, som vi också ser är att hon inte alls får med sig farten genom stegen. Det känns som att det blir stopp i varje steg, sa TV4-experten Carolina Klüft efter Rojas tredje försök. Kunde andas ut Men Cestonardo lyckades inte passera Rojas, som drog en lättnadens suck när hon insåg att hon fick tre chanser till att rätta till sin svaga start på finalen. Dessutom fick Rojas större konkurrens än vad många hade trott på förhand. Bland de som gav venezuelanskan en match om guldet fanns bland annat jamaicanskan Shanieka Ricketts och ukrainskan Maryna Bekh-Romanchuk, som hade ledningen efter att ha hoppat 15,00 i sitt första försök. När Rojas sedan trampade över även i sitt fjärde och femte försök, var publiken i förstummade och konkurrenterna började vädra en skräll. Nu måste hon hitta något extra inför den sista omgången, förkunnade A Lennart Julin efter övertrampet i den femte omgången. Slog till i sista omgången Men i det sjätte och avslutande försöket slog hon till. Plankträffen var bättre än tidigare i tävlingen och Rojas fick på ett hopp som mätte 15,08 och gjorde att hon gick upp i ledning. Därefter väntade dock en nervös väntan, när de sju andra hopparna skulle genomföra sina avslutande hopp. Men konkurrenterna lyckades inte ta sig över 15 meter och Rojas kunde till sist fira sitt fjärde raka VM-guld. Detta efter att tvåan Bekh-Romanchuk stannat på just 15,00, efter ett ogiltigt hopp i den avslutande omgången. Bronset hamnade till sist hos kubanskan Leyanis Pérez Hernandez, som stannade på 14,96. – I historieböckerna kommer folk bara säga 'jaja, hon vann ju som hon skulle göra'. Men vi som var där och upplevde det, vet hur otroligt nära det var att segersviten sprack, konstaterade A Lennart Julin.

Det uppstod stor förvirring inför herrarnas semifinalheat på 200 meter. När det var dags för det första heatet dög löparna för det andra heatet upp för att springa och ingen förstod varför. Därefter sprang även det andra heatet sitt lopp och till sist kom löparna från det första heatet in för att tävla om finalplatserna. Till sist framkom uppgifter som gjorde gällande att två transportfordon hade krockat på vägen mellan träningsarenan och tävlingsarenan och på bussarna fanns aktiva som skulle tävla i det första heatet. – Det får inte hända, att de krockar betyder att de kör för fort helt enkelt. Jag har aldrig sett det tidigare. När man har pratat med andra aktiva så tycker de ocksp att det går fort i de här fordonen och att man får hålla i sig under transporten, säger TV4-experten Michel Tornéus och fortsätter: – Sedan kör det även bilar runt om arenan och in under arenan på vägar och de kör väldigt fort. Jag tycker att det inte får hända och att det måste vara säkert att åka de här sträckorna som aktiv. När det väl var dags för loppet kom alla åtta deltagare till start. Förhandsfavoriten Noah Lyles och Alexander Ogando tog sig vidare via placering, men efteråt tilldelades jamaicanen Andrew Hudson, som kom femma i loppet, en friplats i finalen. Anledningen var att Hudson fick glassplitter i ögat vid kollisionen och hade nedsatt syn under loppet. – Det är svårt att säga om det var rätt beslut. Jag vet inte om det var en långvarig skada, men han hade nedsatt syn och fick inte en ärlig chans. Vi diskuterade saken och undrade om man hade kunnat göra på något annat sätt genom exempelvis ett extrakval i efterhand. Men om arrangören tycker att det var bäst så får de köra på det. Har aldrig sett något liknande En av TV4:s experter som har varit med under flera stora mästerskap under lång tid, A Lennart Julin, har aldrig hört talas om en liknande incident. – Nej, det som kan hända är att de aktiva drabbas av ren klantighet, att funktionärer går i vägen eller glömmer att ställa ut hinder på 3 000 meter hinder till exempel. Oftast brukar de aktiva gå mellan arenorna, men nu gör placeringen av arenorna att de anser detta vara det mest lämpliga transportmedlet, säger Julin. Rätt beslut av arrangören Även Julin är inne på Tornéus linje kring att Hudson tilldelades en friplats i finalen. Han anser att det är en rimlig utväg efter incidenten. – Han tar inte en plats i och med att det finns en ledig bana egentligen. Han är själv helt oskyldig och drabbades av att få glassplitter på sig. Samtidigt fick inte konkurrenterna någon nackdel, förutom en eventuell chockeffekt. Oftast när det händer något olyckligt så kan man inte kompensera, säger Julin innan han summerar: – Får man fel vätskeflaska på ett Marathon och blir dålig i magen kan man inte springa om loppet direkt. Det går inte att skriva regler för det här, man får göra en bedömning för vad som är vettigt och anständigt när någon drabbas. Men den där busschauffören kommer nog inte köra så många turer under det här mästerskapet. Herrarnas 200-metersfinal avgörs under fredagskvällen med start klockan 21:50. Då kommer alltså bland annat Lyles och Hudson finnas med på startlinjen.

Inför mästerskapet har Thobias Montler haft en tung säsong, men blandade resultat. Men när det väl var dags för kvalhoppningen gav Landskrona-sonen ett rejält formbesked. I sitt andra försök, hoppade Montler 8,03, ett hopp som skulle visa sig räcka till en finalplats i det historiskt starka längdhoppskvalet. Således var längdhoppsfinalen av svenskt intresse. – Det känns bra, han känner så klart att han har hoppat ett längdkval i går, men uppvärmningen har sett jättebra ut. Så det är mer förspänning och energi än att det övergår till att känna sig sliten, sa Montlers tränare Yannick Tregaro inför finalen och fortsatte: – Jag tror att det kommer att bli en väldigt bra final, jag tror att många kommer att hoppa riktigt långt. Jag tror att det kommer att krävas över 8,40 för medalj. När det väl var dags för final visade Montler återigen att han hade prickat formen. Redan i det första hoppet nådde svensken precis till åttameters-markeringen, ett hopp som gav honom en temporär ledning. Högklassig hoppning Men precis som Yannick Tregaro trodde på förhand, så skulle det bli en högklassig ländhoppsfinal, där 8,00 inte räckte långt. Men Montlers inledande hopp var precis vad som krävdes för att ta sig vidare bland de åtta bästa. Något som innebar att han fick vara med och hoppa i alla sex omgångar. Efter det första hoppet svarade svensken för två grova övertramp, samtidigt som konkurrenterna fick på långa hopp. Därefter lyckades Montler inte höja sig ytterligare och stannade på just 8,00. Samtidigt fortsatte Militiadis Tentoglu och jamaicanen Wayne Pinnock att göra upp om guldet. Grekiskt guldjubel Då slog Tentoglu till i den sista omgången. Efter en fullträff fick greken på ett hopp som mätte 8,52. Därefter skulle Pinnock försöka upprepa Daniel Ståhls bedrift genom att ta hem guldet med tävlingens sista försök. Men Pinnock mäktade inte med bedriften och stannade på 8,40 i denna högklassiga längdhoppsfinal, där det alltså blev ett grekiskt guld och dubbelt jamaicanskt bakom, med Pinnock på silverplatsen och Tajay Gayle som bronsmedaljör. – Tänk att hoppa 8,38 och ändå inte vara en vinnare. Det är imponerande, men naturligtvis ännu mer imponerande av Tentoglu, som bar på favoritskapet den här gången, igen. Ifjol blev han överrumplad av Wangs superfullträff på slutet. Men den här gången var det han som avgjorde på slutet, sa TV4-experten A Lennart Julin.

Nina Kennedy och Katie Moon fick välja mellan att hoppa om ett ensamt guld eller få varsitt.  Duon landade i det sistnämnda – till A Lennart Julins förtret. – Jag brukar säga att de som vill dela är de som inte tror de kommer vinna, säger experten i TV4.