Kan ett dolt skratt förlänga livet?
Sen eftermiddag i en studio på Kungsholmen. “Får vi se ett rejält smajl nu”, säger fotografen. ”Visa tänderna”. Nej tack, tänker jag, och ger honom i stället ett återhållet Mona Lisa-leende. Dels för att jag inte kan le på beställning, dels för att min undre tandrad inte är särskilt bildvänlig. Inte alls faktiskt, det ser ut som någon suttit på ett berg och kastat ner Tulotabletter i tandköttet.
Allt är huller om buller. Om jag vuxit upp med 70-talistföräldrar hade jag garanterat haft en tågräls i käften under halva grundskolan, men 40-talisterna var inte lika petiga med tandestetiken. ”Kom igen nu, du vet väl att ett gott skratt förlänger livet”, fortsätter den envisa plåtisen.
Ja, det är jag fullt medveten om. Ett riktigt gapskratt förbättrar intaget av syrerik luft och ökar hjärnas frisättning av endorfiner. Mindre stress, starkare immunsystem. Vet allt det där och är helt enig med de som hävdar att skrattet är själens stötdämpare.
”Visa tänderna” är för övrigt ett av Dalai Lamas favoritmantran. Tibetanernas andlige ledare vill att man ska flabba ordentligt inför varandra. Inga halvdana, tvetydiga smil, utan rediga hästgarv där man blottar osedligt mycket tandkött. Fotografen provar att skratta själv, ett hyfsat trovärdigt fejkgarv, för att inspirera mig. Skratt är som bekant smittsamt. ”When you're smiling, the whole world smiles with you”, som Louis Armstrong rosslade fram.
Våra spegelneuroner – ett slags nervceller som avger signaler både när vi själva utför en handling och när vi ser någon annan göra samma sak – innebär att vi kan börja skratta hejdlöst när kompisen gör det, även om vi egentligen inte fattat skämtet.
Men det funkar inte på mig. Inte med en kamera i ansiktet. Har man en ful tandrad så har man. Då håller man inte på och okynnesskrattar hur som helst. Det är inget komplex, jag känner mig inte vanvårdad, men de undre gaddarna har haft en trång tillvaro och resultatet av det gör sig bäst dolt bakom underläppen.
Märker att fotografen börjar tröttna på mig. Han gäspar stort. Då händer det – jag öppnar munnen på vid gavel och gäspar jag också. Det är inte bara skratt som är smittsamt.
Mina tips
Se: Bakom varje man, som återigen bevisar att restaurangkök är en bra spelplats för drama.
Drick: Ett skolexempel på en god syrah.
Kolla in: Smyckesdrottningen Maria Nilsdotters splitternya linje Romance.
Sen eftermiddag i en studio på Kungsholmen. “Får vi se ett rejält smajl nu”, säger fotografen. ”Visa tänderna”. Nej tack, tänker jag, och ger honom i stället ett återhållet Mona Lisa-leende. Dels för att jag inte kan le på beställning, dels för att min undre tandrad inte är särskilt bildvänlig. Inte alls faktiskt, det ser ut som någon suttit på ett berg och kastat ner Tulotabletter i tandköttet.
Allt är huller om buller. Om jag vuxit upp med 70-talistföräldrar hade jag garanterat haft en tågräls i käften under halva grundskolan, men 40-talisterna var inte lika petiga med tandestetiken. ”Kom igen nu, du vet väl att ett gott skratt förlänger livet”, fortsätter den envisa plåtisen.
Ja, det är jag fullt medveten om. Ett riktigt gapskratt förbättrar intaget av syrerik luft och ökar hjärnas frisättning av endorfiner. Mindre stress, starkare immunsystem. Vet allt det där och är helt enig med de som hävdar att skrattet är själens stötdämpare.
”Visa tänderna” är för övrigt ett av Dalai Lamas favoritmantran. Tibetanernas andlige ledare vill att man ska flabba ordentligt inför varandra. Inga halvdana, tvetydiga smil, utan rediga hästgarv där man blottar osedligt mycket tandkött. Fotografen provar att skratta själv, ett hyfsat trovärdigt fejkgarv, för att inspirera mig. Skratt är som bekant smittsamt. ”When you're smiling, the whole world smiles with you”, som Louis Armstrong rosslade fram.
Våra spegelneuroner – ett slags nervceller som avger signaler både när vi själva utför en handling och när vi ser någon annan göra samma sak – innebär att vi kan börja skratta hejdlöst när kompisen gör det, även om vi egentligen inte fattat skämtet.
Men det funkar inte på mig. Inte med en kamera i ansiktet. Har man en ful tandrad så har man. Då håller man inte på och okynnesskrattar hur som helst. Det är inget komplex, jag känner mig inte vanvårdad, men de undre gaddarna har haft en trång tillvaro och resultatet av det gör sig bäst dolt bakom underläppen.
Märker att fotografen börjar tröttna på mig. Han gäspar stort. Då händer det – jag öppnar munnen på vid gavel och gäspar jag också. Det är inte bara skratt som är smittsamt.
Mina tips
Se: Bakom varje man, som återigen bevisar att restaurangkök är en bra spelplats för drama.
Drick: Ett skolexempel på en god syrah.
Kolla in: Smyckesdrottningen Maria Nilsdotters splitternya linje Romance.