När 37-årige Katrin Lööke Lindsjö skulle lämna sin treåriga dotter, Milea, på förskolan i Hisingen i Göteborg möttes hon av en förvirrad och stressad vikarie, som själv tog hand om tre avdelningar med ett 40-tal barn. I hallen satt föräldrarna med sina gråtande barn i famnen och väntade. Det var GP först med att rapportera om. Det fattades nämligen personal som kunde ta emot barnen. När Katrin fick reda på att ingen personal skulle dyka upp inom den närmaste tiden bestämde hon sig för att stanna tillsammans med en annan förälder och hjälpa till. – Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande, säger Katrin Lööke Lindsjö till TV4 Nyheterna. Serverade frukost Många av barnen som lämnades tidigt på morgonen hade ännu inte fått frukost under morgonen. – Vi började leta frukostbord och samlade 2-3-åringarna och serverade frukost för dem. Annars hade barnen fått gå väldigt länge utan frukost, säger Katrin Lööke Lindsjö. Det dröjde cirka 20 minuter innan förskolan lyckades få dit en pedagog som ringdes in tidigare. Katrin som arbetar som grundskolelärare blev själv närmare en timme sen till jobbet. Hon informerade sin lärarkollega som på egen hand fick ta hand om två klasser i årskurs två under tiden.
– Min dotter blev jätteledsen och tyckte att det var konstigt att mamma stannade kvar och serverade frukost. När jag var på väg att lämna drog hon i mig för att hålla kvar mig. Många sjuka på samma dag Rektorn på förskolan beklagar det inträffade och förklarar för GP att förskolan ibland nekas vikarier från den centrala vikariepoolen på grund av vikariebrist.
”När det är många som är sjuka eller vabbar blir det ibland svårt att lösa situationen och det är inte bra, naturligtvis”, skriver hon i ett mejl till tidningen. Katrin förklarar att hon själv har arbetat på en förskola tidigare men fått sluta på grund av att hon fick magkatarr av den höga arbetsbelastningen. – Det är för många barn per pedagog helt enkelt. Nu har hon tröttnat på politiker som lovar att ta tag i problemet. Hon menar att inte bara handlar om ekonomin, utan också om antalet pedagoger per barn. – Jag vill ju känna att mina barn är i trygga händer. Men nu känner jag mig orolig. Det måste finnas ett fungerande system.