Lundh: Seger gav respit från schism med Larsson – men skippa statistiken
Sverige tog vid från den fina sista halvtimmens spel i Baku och tog direkt ett rejält grepp om matchen med Estland. En aning tur krävdes för att ordna 1-0 där en snedträff öppnade för Ken Sema vars skott räddades och sedan skickade Viktor Gyökeres in målet. Efter det var matchen i princip avgjord och att det bara var 3-0 vid halvtid och vid slutsignalen berodde mest på svensk oskärpa. Jon Dahl Tomasson rörde om i startelvan inför avsparken och förbundskaptenen skiftade inte bara spelsystem från 4-2-3-1 till 3-5-2 utan lyfte in Gabriel Gudmundsson från läktaren i Baku till planen i Solna i stället för Ludvig Augustinsson. Plus att han lät Anton Saletros, Niclas Eliasson och Ken Sema starta framför Linus Wahlqvist-Egnell, Mattias Svanberg och Anthony Elanga. Det var egentligen aldrig någon fara för den svenska triumfen. Sverige var överlägset över hela planen och det är fortsatt den svenska offensiven som är den starkaste lagdelen. Alexander Isak ökade på till 2-0 innan Gyökeres rakade in 3-0 efter att Isak frispelat Dejan Kulusevski som skickade in bollen framför mål. Darrigheten i det svenska försvaret som vi såg i torsdags var i princip som bortblåst på Strawberry Arena. Något misstag i första halvlek bjöd på ett fritt estniskt skottläge, men Viktor Johansson hade inga problem att parera det. Likadant var det när Estland slet till sig ett friläge efter paus och Johansson gjorde sig stor och räddade med handen. Annars hade Isak Hien, Alex Douglas och Gudmundsson koll och fick understöd av Eliasson och Sema på kanterna. Estland var samtidigt oerhört svagt och var egentligen inget vidare test för det svenska landslaget. Det var en match man ska vinna och där man är bättre på position efter position. Med tanke på att Jon Dahl Tomasson under lördagen lyfte statistik som visade att offensiva insatsen mot 111-rankade Azerbajdzjan var den bästa svenska matchen på 106 matcher är jag lite rädd för vilka slutsatser man drar efter segern mot detta motstånd. Estländarna är 123:a på Fifa-rankningen och inget av lagen kan vara måttstockar om man vill till VM. Klart att man ska lyfta det positiva i form av segrar och mål. Men det är närmast bedrägligt att hävda att en 3-1 seger i Baku, där Viktor Johansson räddar en straff och flera frilägen vid 0-0, är bättre offensivt än landslag som nått VM-kvartsfinal, EM-åttondel och så vidare. Kom tillbaka när Sverige slagit ett riktigt starkt motstånd. Nu kan man inte göra annat än att besegra de motståndare som står på andra sidan planen. Sverige följde upp 3-1 från i torsdag med att vinna med 3-0 och därmed ryckte man åt sig ledningen i Nations League-gruppen. Uppdraget är att vinna gruppen och parallellt utveckla spelet. Visst tar man kliv jämfört med i våras, men det är svårare att värdera. Den svenska offensiven är minst sagt potent och det är uppenbart att Isak-Gyökeres är en kombination som kommer att bli bättre. Med rätt form av understöd skapar man oerhört gott om lägen och tre mål var på två matcher plus några assist är ett kvitto på att samarbetet sitter. Sverige spelade framåtlutat och underhöll i 45 minuter och vann matchen mot Estland. Något som fotbollsförbundet efterlyst och som Jon Dahl Tomasson lovat att leverera. Det är naturligtvis rätt väg mot att åter göra herrlandslaget omsusat och hett, men det är en bra bit kvar innan det blir riktigt drag. Inför matchen vägrade Jon Dahl Tomasson svara på frågor om Hugo Larsson i Viaplay. Klart att schismen med mittfältaren skakat om och det var naturligtvis en skön respit att landslaget gjorde vad man skulle under söndagen. Tyvärr försvinner den knappast av en ny seger och den förvirrade kommunikationen stärkte vare sig förbundskaptenen eller landslagets ledning. Oavsett vilken statistik han drar fram. Under söndagen kom reaktioner via sociala medier och mejl från supportrar och intresserade samt från en del journalister. Alla pekade på agenten Hasan Cetinkaya när det handlade om konflikten kring Hugo Larsson. Man tog upp exemplet när Emil Forsberg lämnade landslaget 2019 och där Cetinkaya själv sagt att det var han som tog beslutet. En del tog även upp konflikten mellan JDT och Cetinkaya-klienten Rasmus Bengtsson under tiden i Malmö FF, även om man kanske inte nämnde att Behrang Safari som hade en annan agent hamnade snett med JDT. Lägg till det att man lätt kan konstatera att Cetinkaya är en agent som haft en del synpunkter på landslaget genom åren. Klart att det går att lyfta kopplingen, men när jag kollat med källor som på olika sätt är nära Hugo Larsson har det hetat att han på egen hand är väldigt bestämd. Plus att den Larsson vi lärt känna under de senaste åren, och det innan han bytte agent till Cetinkaya, är någon som varit frispråkig, ärlig och allt annat än försiktig. Lägg till det att Hasan Cetinkaya har en rad spelare i dagens landslagstrupp (Nordfeldt, Sema, Nanasi, Svanberg, Augustinsson och Gyökeres) och där flera blivit sidsteppade utan att agera på något sätt och det finns även skadade trion Robin Olsen, Emil Forsberg och lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf som glatt hälsade på landslaget under söndagen. Sedan är Fotbollskanalens bild att det inte var Hugo Larssons idé att åka hem från landslaget, utan att det var landslagets ledning som föreslog det vid ett möte. Ja, det är en härva som är svår att navigera och man får vara beredd att ompröva uppfattningar, men just nu är det svårt att se händelseförloppet som agentstyrt som en del vill se det. Sven-Göran Eriksson hyllades inför avsparken mot Estland. Man läste upp en text som hyllade hans mänskliga ledarskap. Annat än det som verkar prägla dagens förbund och dagens herrlandslag. Det är knappast första gången landslaget skyller på skador. I juni 2001 blev Stefan Schwarz så upprörd när han inte fick plats i startelvan inför ett EM-kval i Stockholm och lämnade matchgenomgången. Han checkade ut från landslagets del av hotellet och tog in i en annan del och gick sedan ut i 08-natten där det blev middag med polare och sedan Spy Bar. Ändå satt Schwarz och landslagsläkaren Magnus Forssblad någon timme före avspark mot Slovakien och talade om en nödvändig operation. Jo, det är klart att han skulle opereras men om Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg haft honom i startelvan hade inte presskonferensen hänt. Slovakien hade inga större problem att slå Azerbajdzjan på hemmaplan. Det blir en tidig seriefinal när Sverige åker till Bratislava för match 11 oktober. Om Hugo Larsson är med då? Återstår att se men skulle jag spela på det hade jag lagt pengarna på inte.
Sverige tog vid från den fina sista halvtimmens spel i Baku och tog direkt ett rejält grepp om matchen med Estland. En aning tur krävdes för att ordna 1-0 där en snedträff öppnade för Ken Sema vars skott räddades och sedan skickade Viktor Gyökeres in målet. Efter det var matchen i princip avgjord och att det bara var 3-0 vid halvtid och vid slutsignalen berodde mest på svensk oskärpa. Jon Dahl Tomasson rörde om i startelvan inför avsparken och förbundskaptenen skiftade inte bara spelsystem från 4-2-3-1 till 3-5-2 utan lyfte in Gabriel Gudmundsson från läktaren i Baku till planen i Solna i stället för Ludvig Augustinsson. Plus att han lät Anton Saletros, Niclas Eliasson och Ken Sema starta framför Linus Wahlqvist-Egnell, Mattias Svanberg och Anthony Elanga. Det var egentligen aldrig någon fara för den svenska triumfen. Sverige var överlägset över hela planen och det är fortsatt den svenska offensiven som är den starkaste lagdelen. Alexander Isak ökade på till 2-0 innan Gyökeres rakade in 3-0 efter att Isak frispelat Dejan Kulusevski som skickade in bollen framför mål. Darrigheten i det svenska försvaret som vi såg i torsdags var i princip som bortblåst på Strawberry Arena. Något misstag i första halvlek bjöd på ett fritt estniskt skottläge, men Viktor Johansson hade inga problem att parera det. Likadant var det när Estland slet till sig ett friläge efter paus och Johansson gjorde sig stor och räddade med handen. Annars hade Isak Hien, Alex Douglas och Gudmundsson koll och fick understöd av Eliasson och Sema på kanterna. Estland var samtidigt oerhört svagt och var egentligen inget vidare test för det svenska landslaget. Det var en match man ska vinna och där man är bättre på position efter position. Med tanke på att Jon Dahl Tomasson under lördagen lyfte statistik som visade att offensiva insatsen mot 111-rankade Azerbajdzjan var den bästa svenska matchen på 106 matcher är jag lite rädd för vilka slutsatser man drar efter segern mot detta motstånd. Estländarna är 123:a på Fifa-rankningen och inget av lagen kan vara måttstockar om man vill till VM. Klart att man ska lyfta det positiva i form av segrar och mål. Men det är närmast bedrägligt att hävda att en 3-1 seger i Baku, där Viktor Johansson räddar en straff och flera frilägen vid 0-0, är bättre offensivt än landslag som nått VM-kvartsfinal, EM-åttondel och så vidare. Kom tillbaka när Sverige slagit ett riktigt starkt motstånd. Nu kan man inte göra annat än att besegra de motståndare som står på andra sidan planen. Sverige följde upp 3-1 från i torsdag med att vinna med 3-0 och därmed ryckte man åt sig ledningen i Nations League-gruppen. Uppdraget är att vinna gruppen och parallellt utveckla spelet. Visst tar man kliv jämfört med i våras, men det är svårare att värdera. Den svenska offensiven är minst sagt potent och det är uppenbart att Isak-Gyökeres är en kombination som kommer att bli bättre. Med rätt form av understöd skapar man oerhört gott om lägen och tre mål var på två matcher plus några assist är ett kvitto på att samarbetet sitter. Sverige spelade framåtlutat och underhöll i 45 minuter och vann matchen mot Estland. Något som fotbollsförbundet efterlyst och som Jon Dahl Tomasson lovat att leverera. Det är naturligtvis rätt väg mot att åter göra herrlandslaget omsusat och hett, men det är en bra bit kvar innan det blir riktigt drag. Inför matchen vägrade Jon Dahl Tomasson svara på frågor om Hugo Larsson i Viaplay. Klart att schismen med mittfältaren skakat om och det var naturligtvis en skön respit att landslaget gjorde vad man skulle under söndagen. Tyvärr försvinner den knappast av en ny seger och den förvirrade kommunikationen stärkte vare sig förbundskaptenen eller landslagets ledning. Oavsett vilken statistik han drar fram. Under söndagen kom reaktioner via sociala medier och mejl från supportrar och intresserade samt från en del journalister. Alla pekade på agenten Hasan Cetinkaya när det handlade om konflikten kring Hugo Larsson. Man tog upp exemplet när Emil Forsberg lämnade landslaget 2019 och där Cetinkaya själv sagt att det var han som tog beslutet. En del tog även upp konflikten mellan JDT och Cetinkaya-klienten Rasmus Bengtsson under tiden i Malmö FF, även om man kanske inte nämnde att Behrang Safari som hade en annan agent hamnade snett med JDT. Lägg till det att man lätt kan konstatera att Cetinkaya är en agent som haft en del synpunkter på landslaget genom åren. Klart att det går att lyfta kopplingen, men när jag kollat med källor som på olika sätt är nära Hugo Larsson har det hetat att han på egen hand är väldigt bestämd. Plus att den Larsson vi lärt känna under de senaste åren, och det innan han bytte agent till Cetinkaya, är någon som varit frispråkig, ärlig och allt annat än försiktig. Lägg till det att Hasan Cetinkaya har en rad spelare i dagens landslagstrupp (Nordfeldt, Sema, Nanasi, Svanberg, Augustinsson och Gyökeres) och där flera blivit sidsteppade utan att agera på något sätt och det finns även skadade trion Robin Olsen, Emil Forsberg och lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf som glatt hälsade på landslaget under söndagen. Sedan är Fotbollskanalens bild att det inte var Hugo Larssons idé att åka hem från landslaget, utan att det var landslagets ledning som föreslog det vid ett möte. Ja, det är en härva som är svår att navigera och man får vara beredd att ompröva uppfattningar, men just nu är det svårt att se händelseförloppet som agentstyrt som en del vill se det. Sven-Göran Eriksson hyllades inför avsparken mot Estland. Man läste upp en text som hyllade hans mänskliga ledarskap. Annat än det som verkar prägla dagens förbund och dagens herrlandslag. Det är knappast första gången landslaget skyller på skador. I juni 2001 blev Stefan Schwarz så upprörd när han inte fick plats i startelvan inför ett EM-kval i Stockholm och lämnade matchgenomgången. Han checkade ut från landslagets del av hotellet och tog in i en annan del och gick sedan ut i 08-natten där det blev middag med polare och sedan Spy Bar. Ändå satt Schwarz och landslagsläkaren Magnus Forssblad någon timme före avspark mot Slovakien och talade om en nödvändig operation. Jo, det är klart att han skulle opereras men om Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg haft honom i startelvan hade inte presskonferensen hänt. Slovakien hade inga större problem att slå Azerbajdzjan på hemmaplan. Det blir en tidig seriefinal när Sverige åker till Bratislava för match 11 oktober. Om Hugo Larsson är med då? Återstår att se men skulle jag spela på det hade jag lagt pengarna på inte.