"Östersjöns korallrev" dör ut – livet under ytan hotas
Rapporten Svealandskusten ger en till stora delar en dyster bild av livet under ytan i vårt innanhav. Klimatförändringarna och gamla utsläppssynder gör att vattnet grumlas och det blir återigen är kärvt för blåstången – en art som behöver ljus för att kunna överleva.
En dag i mitten av april är tre dykare och forskningsingenjörer på uppdrag från Stockholms universitet för att mäta blåstångens utbredning i skärgården.
– Sju meters djup men fortfarande ingen blåstång, kommunicerar Jesper Ström, till sina dykarkollegor. ”Östersjöns korallrev” Dykarna kallar tången för "Östersjöns korallrev" och berättar att fiskarna leker där och många andra djur som maskar och märlor söker skydd från rovdjur i blåstången. Marika Huldt har hämtat upp ett knippe tång från botten:
– En sådan här blåstångsruska är habitat för ett oändligt antal varelser, säger hon.
På 40-talet växte blåstångsskogarna ända ner till tio meters djup. Men orenade avlopp och konstgödsel gjorde att halterna av fosfor och kväve ökade, vattnet blev grumligare, och blåstången som måste ha ljus, dog ut på djup under sju meter.
På 90-talet gjorde reningsverk att mindre fosfor kom ut i Östersjön, och vi blev av med en del som begravdes på havsbotten, blåstången började frodas igen. ”Vi behöver den” Men när klimatet förändrades på allvar, förändrades också de kemiska reaktionerna på havsbottnen och en del av den begravda fosforn släpptes lös igen. Nu är vattnet är grumligare igen och blåstången dör på djupare vatten.
– Vi ser ju tydligt att där ljuset inte finns, där finns inte heller blåstången, och det är ju en trend som har visats förut, och det är tråkigt, för vi behöver den, säger Marika Huldt.
Men vad behövs då för att vända utvecklingen?
– Vi måste öka på ansträngningarna i övergödningsarbetet. Alla länder runt Östersjön måste fortsätta samarbeta med att minska läckage från åkermarker och annat till Östersjön, säger Agnes Karlsson, som är docent i marin ekotoxikologi vid Stockholms universitet.
Jesper Ström håller med:
– Alla enskilda människor måste göra sitt lilla, men tillsammans måste vi ta det här helhetsgreppet för att minska utsläppen till Östersjön, så att vi kan skapa förutsättningar för att blåstången finns kvar och kanske också kan komma tillbaks till de djup där den har funnits förut.
Rapporten Svealandskusten ger en till stora delar en dyster bild av livet under ytan i vårt innanhav. Klimatförändringarna och gamla utsläppssynder gör att vattnet grumlas och det blir återigen är kärvt för blåstången – en art som behöver ljus för att kunna överleva.
En dag i mitten av april är tre dykare och forskningsingenjörer på uppdrag från Stockholms universitet för att mäta blåstångens utbredning i skärgården.
– Sju meters djup men fortfarande ingen blåstång, kommunicerar Jesper Ström, till sina dykarkollegor. ”Östersjöns korallrev” Dykarna kallar tången för "Östersjöns korallrev" och berättar att fiskarna leker där och många andra djur som maskar och märlor söker skydd från rovdjur i blåstången. Marika Huldt har hämtat upp ett knippe tång från botten:
– En sådan här blåstångsruska är habitat för ett oändligt antal varelser, säger hon.
På 40-talet växte blåstångsskogarna ända ner till tio meters djup. Men orenade avlopp och konstgödsel gjorde att halterna av fosfor och kväve ökade, vattnet blev grumligare, och blåstången som måste ha ljus, dog ut på djup under sju meter.
På 90-talet gjorde reningsverk att mindre fosfor kom ut i Östersjön, och vi blev av med en del som begravdes på havsbotten, blåstången började frodas igen. ”Vi behöver den” Men när klimatet förändrades på allvar, förändrades också de kemiska reaktionerna på havsbottnen och en del av den begravda fosforn släpptes lös igen. Nu är vattnet är grumligare igen och blåstången dör på djupare vatten.
– Vi ser ju tydligt att där ljuset inte finns, där finns inte heller blåstången, och det är ju en trend som har visats förut, och det är tråkigt, för vi behöver den, säger Marika Huldt.
Men vad behövs då för att vända utvecklingen?
– Vi måste öka på ansträngningarna i övergödningsarbetet. Alla länder runt Östersjön måste fortsätta samarbeta med att minska läckage från åkermarker och annat till Östersjön, säger Agnes Karlsson, som är docent i marin ekotoxikologi vid Stockholms universitet.
Jesper Ström håller med:
– Alla enskilda människor måste göra sitt lilla, men tillsammans måste vi ta det här helhetsgreppet för att minska utsläppen till Östersjön, så att vi kan skapa förutsättningar för att blåstången finns kvar och kanske också kan komma tillbaks till de djup där den har funnits förut.