Polisen Andreas sköts till döds – nu öppnar familjen upp om sorgen
Det var 30 juni 2021 som Andreas Danman sköts till döds i Biskopsgården i Göteborg där en dödlig gängkonflikt rasat i tio års tid. Det var det första polismordet i Sverige på fjorton år. En 17-åring dömdes senare samma år mot sitt nekande till åtta års fängelse för mord och mordförsök. Andreas syster Caroline Danman minns kvällen när Andreas blev mördad. Hon vaknade av en hård knackning på dörren och utanför stod Andreas flickvän. – Hon sa: ”Andreas finns inte mer”. Jag hamnade i något slags chocktillstånd och förnekelse, berättar Caroline Danman. ”Ett otroligt engagemang” Dagarna efter Andreas död minns familjen som väldigt intensiva men dimmiga. Brottsplatsen fylldes av blommor och handskrivna brev från kollegor och människor som ville visa sitt stöd för honom. Och en motorcykelkortege med runt tusen deltagare rullade genom Helsingborg, familjens hemort, för att visa sitt stöd. – Det har varit ett otroligt engagemang och folk har varit väldigt många om oss och om Andreas. Det är man väldigt tacksam för, säger hans syster. ”En lång resa” Det har gått tre år sedan Andreas blev skjuten men sorgen är fortfarande närvarande i familjens liv. – Det har varit en lång resa men jag tror att vi fortfarande försöker bearbeta allt som har hänt. Jag är inte säker på att det landat ens, säger Caroline Danman. Efter den där hemska natten juni har det som är en självklarhet för många, som att ge sin bror eller son en kram, blivit en omöjlighet för Andreas familj. Att han inte finns kvar blir extra tydligt under högtider. – Det står alltid en stol tom, säger Per Danman.
Det var 30 juni 2021 som Andreas Danman sköts till döds i Biskopsgården i Göteborg där en dödlig gängkonflikt rasat i tio års tid. Det var det första polismordet i Sverige på fjorton år. En 17-åring dömdes senare samma år mot sitt nekande till åtta års fängelse för mord och mordförsök. Andreas syster Caroline Danman minns kvällen när Andreas blev mördad. Hon vaknade av en hård knackning på dörren och utanför stod Andreas flickvän. – Hon sa: ”Andreas finns inte mer”. Jag hamnade i något slags chocktillstånd och förnekelse, berättar Caroline Danman. ”Ett otroligt engagemang” Dagarna efter Andreas död minns familjen som väldigt intensiva men dimmiga. Brottsplatsen fylldes av blommor och handskrivna brev från kollegor och människor som ville visa sitt stöd för honom. Och en motorcykelkortege med runt tusen deltagare rullade genom Helsingborg, familjens hemort, för att visa sitt stöd. – Det har varit ett otroligt engagemang och folk har varit väldigt många om oss och om Andreas. Det är man väldigt tacksam för, säger hans syster. ”En lång resa” Det har gått tre år sedan Andreas blev skjuten men sorgen är fortfarande närvarande i familjens liv. – Det har varit en lång resa men jag tror att vi fortfarande försöker bearbeta allt som har hänt. Jag är inte säker på att det landat ens, säger Caroline Danman. Efter den där hemska natten juni har det som är en självklarhet för många, som att ge sin bror eller son en kram, blivit en omöjlighet för Andreas familj. Att han inte finns kvar blir extra tydligt under högtider. – Det står alltid en stol tom, säger Per Danman.