Rottweilerna spred skräck i nästan ett år – sedan dödades Nikodemus
Kalla fakta har granskat hur myndigheter hanterar anmälningar av aggressiva hundar. Granskningen visar att hundar ofta kan gå till angrepp flera gånger innan de omhändertas och avlivas. Spred skräck och rädsla i byn I byn Risögrund utanför Kalix spred två rottweilers rädsla och skräck under närmare ett års tid. När Kalla fakta besöker byn är invånarna mycket kritiska till myndigheternas agerande. De beskriver hur föräldrar förbjöd sina barn att röra sig i området och hur andra hundägare lade om sina promenader.
– Folk vågade inte gå ut med sina hundar till slut. Någonting är ju fel mellan myndigheterna, att ingen kan göra något förrän det händer något, säger en bybo.
I flera anmälningar informerade byborna länsstyrelsen om att ägaren inte haft kontroll, att rottweilerna attackerat hundar och gjort utfall mot människor. Först efter fem anmälningar valde länsstyrelsen att besluta om ett föreläggande om koppeltvång. Länsstyrelsen lät dock hundarna att få bo kvar hos ägaren. ”En fasansfull syn” En kort tid senare inträffade det som byborna befarat. När en kvinna var ute på promenad med sin hund dök plötsligt en av de stora rottweilerna upp och attackerade kvinnans hund, Nikodemus, och henne själv.
– Hon hade blodiga händer. Och så råkade jag titta på hunden som var en bit bort och det var ju en fasansfull syn. Han va helt uppfläkt på ena sidan. Det var bara kött man såg, berättar vännen Annika Unnbom som kom till platsen när attacken inträffat. Hunden fick så svåra bitskador att den fick avlivas. Kvinnan har fått opereras för sina skador i händerna. – Nikodemus var hennes allt. Hon har ju förlorat det bästa hon hade. Hade de (länsstyrelsen) reagerat tidigare hade Nikodemus funnits kvar, säger Annika. ”Kan inte gå före händelserna” Men myndighetens ansvariga menar att de gjort det de kunnat.
– Vi kan inte gå före händelserna. Vi måste titta på var vi är nu i fallet och har en kommunikation med djurägarna. De får ju säga vad de har för intentioner att lösa problematiken. Ofta blir det hårdare och hårdare föreläggande, säger Ingrid Ragnarsson tillförordnad enhetschef på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Dock har ni inte varit tillräckligt hårda när det ändå gick så långt? – Det kan man lätt säga i efterhand att vi kanske inte har varit. Men som lagstiftningen ser ut idag så har vi gjort det vi kan.
Kalla fakta har granskat hur myndigheter hanterar anmälningar av aggressiva hundar. Granskningen visar att hundar ofta kan gå till angrepp flera gånger innan de omhändertas och avlivas. Spred skräck och rädsla i byn I byn Risögrund utanför Kalix spred två rottweilers rädsla och skräck under närmare ett års tid. När Kalla fakta besöker byn är invånarna mycket kritiska till myndigheternas agerande. De beskriver hur föräldrar förbjöd sina barn att röra sig i området och hur andra hundägare lade om sina promenader.
– Folk vågade inte gå ut med sina hundar till slut. Någonting är ju fel mellan myndigheterna, att ingen kan göra något förrän det händer något, säger en bybo.
I flera anmälningar informerade byborna länsstyrelsen om att ägaren inte haft kontroll, att rottweilerna attackerat hundar och gjort utfall mot människor. Först efter fem anmälningar valde länsstyrelsen att besluta om ett föreläggande om koppeltvång. Länsstyrelsen lät dock hundarna att få bo kvar hos ägaren. ”En fasansfull syn” En kort tid senare inträffade det som byborna befarat. När en kvinna var ute på promenad med sin hund dök plötsligt en av de stora rottweilerna upp och attackerade kvinnans hund, Nikodemus, och henne själv.
– Hon hade blodiga händer. Och så råkade jag titta på hunden som var en bit bort och det var ju en fasansfull syn. Han va helt uppfläkt på ena sidan. Det var bara kött man såg, berättar vännen Annika Unnbom som kom till platsen när attacken inträffat. Hunden fick så svåra bitskador att den fick avlivas. Kvinnan har fått opereras för sina skador i händerna. – Nikodemus var hennes allt. Hon har ju förlorat det bästa hon hade. Hade de (länsstyrelsen) reagerat tidigare hade Nikodemus funnits kvar, säger Annika. ”Kan inte gå före händelserna” Men myndighetens ansvariga menar att de gjort det de kunnat.
– Vi kan inte gå före händelserna. Vi måste titta på var vi är nu i fallet och har en kommunikation med djurägarna. De får ju säga vad de har för intentioner att lösa problematiken. Ofta blir det hårdare och hårdare föreläggande, säger Ingrid Ragnarsson tillförordnad enhetschef på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Dock har ni inte varit tillräckligt hårda när det ändå gick så långt? – Det kan man lätt säga i efterhand att vi kanske inte har varit. Men som lagstiftningen ser ut idag så har vi gjort det vi kan.