Rymdforskare lyriska – här är nya "spektakulära" stjärnbilderna
De nya bilderna visades upp på Chalmers tekniska högskola i Göteborg på onsdagen. Det astronomerna lyckats dokumentera med ett högteknologiskt teleskop i Chile är stjärnan R Doradus. En röd jättestjärna med en diameter som är ungefär 350 gånger så lång som solens, belägen cirka 180 ljusår bort i stjärnbilden Svärdfisken. − Det är spektakulärt att vi nu direkt kan avbilda detaljerna på ytan hos stjärnor så långt borta, och observera fysik som hittills huvudsakligen bara kunnat ses på vår sol, säger Behzad Bojnodi Arbab, vid Chalmers, som deltagit i studien. Forskarna vid Chalmers ligger bakom studien av de nya bilderna som publicerades på onsdagen. Visar stjärnans yta Det är första gången som astronomer har tagit tillräckligt detaljerade bilder av en annan stjärna än solen för att kunna spåra rörelsen hos bubblande gas på dess yta. Stjärnor producerar energi i sitt inre genom kärnfusion. Denna energi kan transporteras mot stjärnans yta i enorma och heta gasbubblor som sedan kyls ner och sjunker - som en lavalampa, skriver forskarteamet i ett pressmeddelande. Fenomenet kallas konvektion. Forskarna är närmast lyriska, även om bilderna av en lekman kan upplevas suddiga och otydliga. − Det här är första gången den bubblande ytan på en riktig stjärna kan visas på ett sådant sätt, säger Wouter Vlemmings, professor och huvudförfattare till studien. Avslöjar hur vår sol kan se ut Stjärnan R Doradus är på många sätt lik vår sol, förutom att den är mycket större och äldre. Enligt forskarna är stjärnan sannolikt snarlik vår egen sols utseende om fem miljarder år, när solen omvandlas till en röd jätte. Men för att dra slutsatser om hur vår sol kommer fungera om miljarder år krävs det ännu bättre bilder på andra stjärnor. Klart är att de massiva gasbubblorna på R Doradus utvecklas i en cykel som varar ungefär en månad, vilket är snabbare än forskarna förväntat sig när de jämfört med solen. − Vi vet ännu inte vad som är orsaken till skillnaden. Det verkar som att konvektionen förändras när en stjärna blir äldre på sätt som vi ännu inte förstår. Observationer som de som nu görs av R Doradus hjälper oss att förstå hur stjärnor som solen beter sig, även när de växer sig lika svala, stora och konvektiva som R Doradus, säger Wouter Vlemmings.
De nya bilderna visades upp på Chalmers tekniska högskola i Göteborg på onsdagen. Det astronomerna lyckats dokumentera med ett högteknologiskt teleskop i Chile är stjärnan R Doradus. En röd jättestjärna med en diameter som är ungefär 350 gånger så lång som solens, belägen cirka 180 ljusår bort i stjärnbilden Svärdfisken. − Det är spektakulärt att vi nu direkt kan avbilda detaljerna på ytan hos stjärnor så långt borta, och observera fysik som hittills huvudsakligen bara kunnat ses på vår sol, säger Behzad Bojnodi Arbab, vid Chalmers, som deltagit i studien. Forskarna vid Chalmers ligger bakom studien av de nya bilderna som publicerades på onsdagen. Visar stjärnans yta Det är första gången som astronomer har tagit tillräckligt detaljerade bilder av en annan stjärna än solen för att kunna spåra rörelsen hos bubblande gas på dess yta. Stjärnor producerar energi i sitt inre genom kärnfusion. Denna energi kan transporteras mot stjärnans yta i enorma och heta gasbubblor som sedan kyls ner och sjunker - som en lavalampa, skriver forskarteamet i ett pressmeddelande. Fenomenet kallas konvektion. Forskarna är närmast lyriska, även om bilderna av en lekman kan upplevas suddiga och otydliga. − Det här är första gången den bubblande ytan på en riktig stjärna kan visas på ett sådant sätt, säger Wouter Vlemmings, professor och huvudförfattare till studien. Avslöjar hur vår sol kan se ut Stjärnan R Doradus är på många sätt lik vår sol, förutom att den är mycket större och äldre. Enligt forskarna är stjärnan sannolikt snarlik vår egen sols utseende om fem miljarder år, när solen omvandlas till en röd jätte. Men för att dra slutsatser om hur vår sol kommer fungera om miljarder år krävs det ännu bättre bilder på andra stjärnor. Klart är att de massiva gasbubblorna på R Doradus utvecklas i en cykel som varar ungefär en månad, vilket är snabbare än forskarna förväntat sig när de jämfört med solen. − Vi vet ännu inte vad som är orsaken till skillnaden. Det verkar som att konvektionen förändras när en stjärna blir äldre på sätt som vi ännu inte förstår. Observationer som de som nu görs av R Doradus hjälper oss att förstå hur stjärnor som solen beter sig, även när de växer sig lika svala, stora och konvektiva som R Doradus, säger Wouter Vlemmings.