Så ska polisen stoppa gängens barnsoldater: "Det är inte rasism"
Trenden är tydlig. Samtidigt som grova brott begås runt om i Sverige misstänks allt fler barn och ungdomar vara gärningsmännen bakom. I år har 482 tonåringar häktats och 113 barn mellan 15 och 17 år sitter häktade – vilket är det högsta antalet på fem år. Brottsrubriceringarna handlar om vapenbrott, grova våldsbrott och ofta mord. Bakom den växande problematiken ligger en romantisering av gängmiljön, bland annat genom gangsterrappen, säger brottsutredaren Luay Mohageb. – De har växt upp i en social kontext där de lärt sig att grova våldsbrott och gängmentalitet är något som stärker deras aktier och gör dem mer uppskattade bland killarna och tjejerna runt omkring, säger han i Efter fem. Flera lagförslag Rissa Seidou, områdespolis i Järva, beskriver utvecklingen av gängkriminaliteten som en form av radikalisering. – Det är vad det är, man tycker det är coolt, och man vill vara med. Hon är inte heller förvånad över den sjunkande åldern på gärningsmännen, och berättar hur 16-åringar rekryterar ännu yngre personer att utföra grova brott. – Det bara fortsätter att öka. Det kommer att öka ännu mer, det här är inte slutet. Det växer fram en massa grupperingar på nätet. Det är inte bara gangsterkulturen, utan det finns annat som också får ungdomar att vilja begå grova våldsdåd, säger hon. Från politiskt håll har det kommit flera lagförslag och idéerna på hur gängvåldet ska brytas är tudelade. Regeringen vill införa ungdomsfängelser och sänka straffrabatten för unga. Sverigedemokraterna har öppnat för att kunna döma 15-åringar till livstids fängelse, något även Socialdemokraterna varit inne på. ”Måste prata klarspråk” Men på frågan om det kommer att hjälpa är svaret ett bestämt nej. – Vi pratar om radikalisering. Att sitta livstid, du blir någon slags hjälte och ditt namn kommer att kvarstå och bli något man hyllar, säger Rissa Seidou. I stället vill hon att man ska lyfta problematiken och ta reda på vilka som förekommer mest i dessa typer av brott. – Samhället måste ta sitt ansvar. Om det till exempel är någon från Mellanöstern, att de då får prata om det. Det finns massa föreningar och man måste kunna prata med dem och berätta att ”vi har upplevt att ni är förekommande i de här sakerna”. Det handlar inte om diskriminering eller rasism. Det är bara fakta. Vi måste prata klarspråk tydligt och kalla saker för vad de är, säger hon.
Trenden är tydlig. Samtidigt som grova brott begås runt om i Sverige misstänks allt fler barn och ungdomar vara gärningsmännen bakom. I år har 482 tonåringar häktats och 113 barn mellan 15 och 17 år sitter häktade – vilket är det högsta antalet på fem år. Brottsrubriceringarna handlar om vapenbrott, grova våldsbrott och ofta mord. Bakom den växande problematiken ligger en romantisering av gängmiljön, bland annat genom gangsterrappen, säger brottsutredaren Luay Mohageb. – De har växt upp i en social kontext där de lärt sig att grova våldsbrott och gängmentalitet är något som stärker deras aktier och gör dem mer uppskattade bland killarna och tjejerna runt omkring, säger han i Efter fem. Flera lagförslag Rissa Seidou, områdespolis i Järva, beskriver utvecklingen av gängkriminaliteten som en form av radikalisering. – Det är vad det är, man tycker det är coolt, och man vill vara med. Hon är inte heller förvånad över den sjunkande åldern på gärningsmännen, och berättar hur 16-åringar rekryterar ännu yngre personer att utföra grova brott. – Det bara fortsätter att öka. Det kommer att öka ännu mer, det här är inte slutet. Det växer fram en massa grupperingar på nätet. Det är inte bara gangsterkulturen, utan det finns annat som också får ungdomar att vilja begå grova våldsdåd, säger hon. Från politiskt håll har det kommit flera lagförslag och idéerna på hur gängvåldet ska brytas är tudelade. Regeringen vill införa ungdomsfängelser och sänka straffrabatten för unga. Sverigedemokraterna har öppnat för att kunna döma 15-åringar till livstids fängelse, något även Socialdemokraterna varit inne på. ”Måste prata klarspråk” Men på frågan om det kommer att hjälpa är svaret ett bestämt nej. – Vi pratar om radikalisering. Att sitta livstid, du blir någon slags hjälte och ditt namn kommer att kvarstå och bli något man hyllar, säger Rissa Seidou. I stället vill hon att man ska lyfta problematiken och ta reda på vilka som förekommer mest i dessa typer av brott. – Samhället måste ta sitt ansvar. Om det till exempel är någon från Mellanöstern, att de då får prata om det. Det finns massa föreningar och man måste kunna prata med dem och berätta att ”vi har upplevt att ni är förekommande i de här sakerna”. Det handlar inte om diskriminering eller rasism. Det är bara fakta. Vi måste prata klarspråk tydligt och kalla saker för vad de är, säger hon.