Satt på institution i över tio år: "Ingen brydde sig om jag levde eller dog"

I ”Elitstyrkans hemligheter” öppnar rekryt nummer två, Amir Makhfi Winsjansen, upp sig om sin tuffa barndom. Amirs föräldrar skilde sig och hans mamma träffade en ny partner, det var då som situationen blev ohållbar. Det konsumerades mycket alkohol i hemmet och Amir tog hand om både sig själv och sin bror från tidig ålder. – Jag har inget minne av att jag fick en kram när jag växte upp. Jag har aldrig blivit tröstad, säger Amir i programmet. Under uppväxten satt han på olika institutioner i totalt elva år. – När jag var nio år försökte jag ta livet av mig. Jag var på ett läger uppe i Jämtland och kände bara att jag inte ville tillbaka till helvetet jag bodde i. Jag såg ingen annan utväg, säger Amir. – Så då försökte jag överdosera på min astmamedicin och hamnade på ett behandlingshem, sedan har det varit så. Jag har suttit på institution från att jag var nio till tjugo år gammal, fortsätter han. ”Ingen kom – ingen brydde sig om jag levde eller dog” Och under tiden var det ingen förälder som fanns där. – Ingen kom, ingen ringde på födelsedagar. Ingen brydde sig om jag levde eller dog. En stor anledning till att Amir vill vara med i Elitstyrkans hemligheter är för att kunna blir mer kärleksfull mot sin fru och sin son, för att kunna släppa fasaden och kunna gräva djupare i sig själv. – Jag tittar på min fru och min son på samma sätt, att de har någonting fint och jag är inte där. Det går inte, jag känner hur jag är som en maskin, säger han. – Jag har bara två känslor, jag är bara arg eller glad.