"Ska googla synonymer till “fantastiskt" så jag inte blir tjatig"
Den här veckan ska idolerna ge sig på det årtionde som kanske formade mig mest. Då jag gick från tonåring till vuxen, då jag fick min första synth, då jag fick producera min första skiva (en hörnsten i svensk musikhistoria, Lili och Susies julskiva). 80-talet, det enda årtionde då jag av egen fri vilja ägnat mig åt syslöjd. Jeansen skulle ju ha kilar av skinn insydda i sidorna för att få det rätta stuket. Jag kan ju inte ha vare sig synthlugg eller pudelkrull nu för tiden, säkert till viss del för att mitt hår till slut sa upp sig och flyttade till ryggen efter att jag färgat och blekt det lite för ofta. Tillbaka till kvällen. 80-talstema. Det ska bli riktigt intressant. Det kan ju bli Toto, Abba, Devo, Baccara, Boney M, AC/DC, Aerosmith eller varför inte något trallvänligt med Göran Fristorp? Vi i juryn har ju ingen inverkan på vilka låtar idolerna väljer att sjunga, men jag hoppas att någon av deltagarna som begåvats med stora röster vågar ge sig på Toto eller Queen. En hemlig önskan inför kvällen Jag har en liten hemlig önskan och det är att den av idolerna som fick Katia att prata om fulla engelskalärare förra lördagen skulle välja att sjunga Marvin Gayes “Sexual Healing”. Då får vi nog plocka ned fröken Mosally från ljusriggen... Det som är ännu viktigare än att välja rätt låt är att idolerna vågar göra sina egna tolkningar, för det är ju originalartister vi vill få fram i programmet. Det finns massor och massor av människor som är duktiga coverartister, men det vi söker är det där lilla extra. Stjärnglansen. Modet och förmågan att ta en känd låt och göra den till sin egen. Det är ingen lätt uppgift, långt därifrån, men det är inte heller några dussinmänniskor vi har med oss på scenen i dag. Jag vet att jag och mina kollegor ofta brukar säga att vi har det starkaste startfältet någonsin just i år, men det är ju sant. ”Fortfarande väldigt tomt efter mamma” Det är en sån enorm bredd, ett sådant djup i den församlade talangen på scenen i kväll att jag ska sätta mig och googla på synonymer till “fantastiskt” nu så att jag inte blir tjatig i direktsändningen. För övrigt är det fortfarande väldigt tomt efter mamma som lämnade oss nyligen. Som Göran Tunström skrev: När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt. Det är sant. Fast i mitt fall inte just med slyet, ett av mina sätt att hantera min saknad är faktiskt att köra traktor och klippa sly. Puss på dig Mamma. Jag vet att du tittar.
Den här veckan ska idolerna ge sig på det årtionde som kanske formade mig mest. Då jag gick från tonåring till vuxen, då jag fick min första synth, då jag fick producera min första skiva (en hörnsten i svensk musikhistoria, Lili och Susies julskiva). 80-talet, det enda årtionde då jag av egen fri vilja ägnat mig åt syslöjd. Jeansen skulle ju ha kilar av skinn insydda i sidorna för att få det rätta stuket. Jag kan ju inte ha vare sig synthlugg eller pudelkrull nu för tiden, säkert till viss del för att mitt hår till slut sa upp sig och flyttade till ryggen efter att jag färgat och blekt det lite för ofta. Tillbaka till kvällen. 80-talstema. Det ska bli riktigt intressant. Det kan ju bli Toto, Abba, Devo, Baccara, Boney M, AC/DC, Aerosmith eller varför inte något trallvänligt med Göran Fristorp? Vi i juryn har ju ingen inverkan på vilka låtar idolerna väljer att sjunga, men jag hoppas att någon av deltagarna som begåvats med stora röster vågar ge sig på Toto eller Queen. En hemlig önskan inför kvällen Jag har en liten hemlig önskan och det är att den av idolerna som fick Katia att prata om fulla engelskalärare förra lördagen skulle välja att sjunga Marvin Gayes “Sexual Healing”. Då får vi nog plocka ned fröken Mosally från ljusriggen... Det som är ännu viktigare än att välja rätt låt är att idolerna vågar göra sina egna tolkningar, för det är ju originalartister vi vill få fram i programmet. Det finns massor och massor av människor som är duktiga coverartister, men det vi söker är det där lilla extra. Stjärnglansen. Modet och förmågan att ta en känd låt och göra den till sin egen. Det är ingen lätt uppgift, långt därifrån, men det är inte heller några dussinmänniskor vi har med oss på scenen i dag. Jag vet att jag och mina kollegor ofta brukar säga att vi har det starkaste startfältet någonsin just i år, men det är ju sant. ”Fortfarande väldigt tomt efter mamma” Det är en sån enorm bredd, ett sådant djup i den församlade talangen på scenen i kväll att jag ska sätta mig och googla på synonymer till “fantastiskt” nu så att jag inte blir tjatig i direktsändningen. För övrigt är det fortfarande väldigt tomt efter mamma som lämnade oss nyligen. Som Göran Tunström skrev: När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt. Det är sant. Fast i mitt fall inte just med slyet, ett av mina sätt att hantera min saknad är faktiskt att köra traktor och klippa sly. Puss på dig Mamma. Jag vet att du tittar.