Sparkades i huvudet av hästen – blev blind: "Allt var kolsvart"
Efter olyckan låg travtränaren Peter Eriksson nedsövd i 14 dagar, med undantag för när läkarna behövde kontrollera rörligheten i fötterna. När han vaknade mådde han bra och var frisk i kroppen – men han var blind. – Jag hade slangar i munnen. Sen kom en sjuksköterska och berättade att det hade skett en olycka på travet, minns Peter. ”Blind men frisk” Peter minns ingenting från olyckan själv, utan har fått händelseförloppet återberättat. Hans sambo, Malin Lundmark, såg däremot allting. Först förstod hon inte att det var Peter som låg orörlig på banan. Hon beskriver händelsen som fruktansvärd. – När jag såg hästen gå omkull började jag springa. Jag såg att Peter var medvetslös, men blev stoppad från att gå fram. Det är jag tacksam för – jag skulle inte vilja veta hur det såg ut, berättar Malin. På sjukhuset konstaterade läkarna att Peter hade fått flera frakturer i ansiktet, och till en början var det osäkert om han skulle överleva. – Men ju längre han var under uppvakningsprocessen, desto mer insåg jag att det gick åt rätt håll. Han kramade mina händer och svarade på tilltal, vilket var en stor lättnad, fortsätter Malin. Några dagar efter att han vaknat kunde han prata igen. – Då tänkte jag mest på praktiska saker, som att nu måste allt det här fixas. Jag är blind, men jag är frisk, säger Peter. Kärleken till hästarna består Trots olyckan tvekar Peter inte att fortsätta med hästar och trav, och han är inte rädd för att något ska hända igen. Han menar att han är i toppform och att känseln och hörseln är bättre än någonsin. – Hästarna är mitt liv. Det fanns aldrig en tanke på att jag skulle sluta med dem, betonar Peter. Han och Malin har fått stort stöd från vänner, och Peter har fått hjälpmedel som gör det möjligt för honom att fortsätta med både hästar och trav. Idag är han tillbaka i den tvåhjuliga vagnen. – Det var underbart, precis som förr – att känna vinden, fartkänslan och den speciella kontakten med hästen. Det var en fantastisk upplevelse, berättar Peter och Malin fyller i: – Det första du sa var att du ville skaffa en tandemvagn, och det blev så bra, avslutar Malin med ett leende.
Efter olyckan låg travtränaren Peter Eriksson nedsövd i 14 dagar, med undantag för när läkarna behövde kontrollera rörligheten i fötterna. När han vaknade mådde han bra och var frisk i kroppen – men han var blind. – Jag hade slangar i munnen. Sen kom en sjuksköterska och berättade att det hade skett en olycka på travet, minns Peter. ”Blind men frisk” Peter minns ingenting från olyckan själv, utan har fått händelseförloppet återberättat. Hans sambo, Malin Lundmark, såg däremot allting. Först förstod hon inte att det var Peter som låg orörlig på banan. Hon beskriver händelsen som fruktansvärd. – När jag såg hästen gå omkull började jag springa. Jag såg att Peter var medvetslös, men blev stoppad från att gå fram. Det är jag tacksam för – jag skulle inte vilja veta hur det såg ut, berättar Malin. På sjukhuset konstaterade läkarna att Peter hade fått flera frakturer i ansiktet, och till en början var det osäkert om han skulle överleva. – Men ju längre han var under uppvakningsprocessen, desto mer insåg jag att det gick åt rätt håll. Han kramade mina händer och svarade på tilltal, vilket var en stor lättnad, fortsätter Malin. Några dagar efter att han vaknat kunde han prata igen. – Då tänkte jag mest på praktiska saker, som att nu måste allt det här fixas. Jag är blind, men jag är frisk, säger Peter. Kärleken till hästarna består Trots olyckan tvekar Peter inte att fortsätta med hästar och trav, och han är inte rädd för att något ska hända igen. Han menar att han är i toppform och att känseln och hörseln är bättre än någonsin. – Hästarna är mitt liv. Det fanns aldrig en tanke på att jag skulle sluta med dem, betonar Peter. Han och Malin har fått stort stöd från vänner, och Peter har fått hjälpmedel som gör det möjligt för honom att fortsätta med både hästar och trav. Idag är han tillbaka i den tvåhjuliga vagnen. – Det var underbart, precis som förr – att känna vinden, fartkänslan och den speciella kontakten med hästen. Det var en fantastisk upplevelse, berättar Peter och Malin fyller i: – Det första du sa var att du ville skaffa en tandemvagn, och det blev så bra, avslutar Malin med ett leende.