Susanne om stoppade medicinen: "Fruktansvärt – var mitt enda hopp"
Alzheimer har följt Susanne Åsander genom livet. Hennes mamma drabbades av sjukdomen. Hennes pappa också. Även mormor och farmor. För sex år sedan började hon känna sig sjuk i vad hon trodde var utbrändhet, men så var det inte. – Jag trodde att jag hade gått in i väggen, att jag var stressad. Men för att släppa stressen så begärde jag att få en undersökning. Sen var jag helt övertygad om att jag inte skulle få beskedet att jag hade Alzheimers, men det fick jag i alla fall. Runt 100 000 svenskar är diagnosticerade med den dödliga sjukdomen Alzheimer. Runt 8-10 procent skulle kunna bli hjälpta av bromsmedicinen som nu stoppats. EU:s läkemedelsmyndighet motiverar beslutet med att fördelarna med medicinen inte väger upp eventuella nackdelar och risk för biverkningar som svullnad och blödningar i hjärnan. Godkänd i flera länder Medicinen har redan blivit godkänd i flera länder, däribland USA och Japan. En omprövning av europeiska läkemedelsmyndighetens beslut har begärts, men även om det blir positivt för de som väntar på att få medicinen kommer det att dröja. – Det är ingen botande medicin, men den är bromsande och det är otroligt positivt. I dag finns inget botemedel, ingenting alls. Det här är den första bromsmedicinen på över 20 år. Jag tycker att det är märkligt att man stoppar den i EU när man godkänt den i så många andra länder, säger Liselotte Jansson, generalsekreterare Alzheimerfonden. Hon reagerar på motiveringen från europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, att fördelarna med medicinen inte väger upp nackdelarna. – Om man har en dödlig sjukdom där man vet att det bara går utför då tror jag att de flesta rycker i halmstrået som finns, säger Jansson. ”Har en dödsdom” Susanne Åsander ingår i en läkemedelsstudie sen 2,5 år tillbaka och har tack vare den fått tillgång till medicinen. Men långt ifrån alla har samma möjlighet. – Jag är helt övertygad om att jag inte varit så här bra om jag inte fått medicinen, och jag tror faktiskt också att den kommer ge mig några år till. Och några år är mycket när man vet att man har en dödsdom, säger Susanne. Hon känner med alla de som hade stora förhoppningar på att få inleda behandling med medicinen. – Jag har så många vänner som har väntat på att det här ska komma, man slår ju ut hoppet fullständigt för dem.
Alzheimer har följt Susanne Åsander genom livet. Hennes mamma drabbades av sjukdomen. Hennes pappa också. Även mormor och farmor. För sex år sedan började hon känna sig sjuk i vad hon trodde var utbrändhet, men så var det inte. – Jag trodde att jag hade gått in i väggen, att jag var stressad. Men för att släppa stressen så begärde jag att få en undersökning. Sen var jag helt övertygad om att jag inte skulle få beskedet att jag hade Alzheimers, men det fick jag i alla fall. Runt 100 000 svenskar är diagnosticerade med den dödliga sjukdomen Alzheimer. Runt 8-10 procent skulle kunna bli hjälpta av bromsmedicinen som nu stoppats. EU:s läkemedelsmyndighet motiverar beslutet med att fördelarna med medicinen inte väger upp eventuella nackdelar och risk för biverkningar som svullnad och blödningar i hjärnan. Godkänd i flera länder Medicinen har redan blivit godkänd i flera länder, däribland USA och Japan. En omprövning av europeiska läkemedelsmyndighetens beslut har begärts, men även om det blir positivt för de som väntar på att få medicinen kommer det att dröja. – Det är ingen botande medicin, men den är bromsande och det är otroligt positivt. I dag finns inget botemedel, ingenting alls. Det här är den första bromsmedicinen på över 20 år. Jag tycker att det är märkligt att man stoppar den i EU när man godkänt den i så många andra länder, säger Liselotte Jansson, generalsekreterare Alzheimerfonden. Hon reagerar på motiveringen från europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, att fördelarna med medicinen inte väger upp nackdelarna. – Om man har en dödlig sjukdom där man vet att det bara går utför då tror jag att de flesta rycker i halmstrået som finns, säger Jansson. ”Har en dödsdom” Susanne Åsander ingår i en läkemedelsstudie sen 2,5 år tillbaka och har tack vare den fått tillgång till medicinen. Men långt ifrån alla har samma möjlighet. – Jag är helt övertygad om att jag inte varit så här bra om jag inte fått medicinen, och jag tror faktiskt också att den kommer ge mig några år till. Och några år är mycket när man vet att man har en dödsdom, säger Susanne. Hon känner med alla de som hade stora förhoppningar på att få inleda behandling med medicinen. – Jag har så många vänner som har väntat på att det här ska komma, man slår ju ut hoppet fullständigt för dem.