Tara Babulfath om OS-bronset: "Orkade inte vänta längre"
För fyra år sedan satt Tara Babulfath i Nyhetsmorgon och sa att 2024 skulle bli första OS-medaljen, och så blev det. – Jag tänkte att arton år är tidigt men jag orkade inte vänta längre så då får jag lägga in lite hårt arbete, säger hon. ”Det är jag som bromsar” Mohammad Babulfath har tränat sin dotter i många år och sett vad hon kan prestera men menar att vinsten ändå känns overklig. – Att medaljen kommer förr eller senare visste jag men hon är bara arton år. Av alla nordiska länder är detta den enda medaljen sedan 1994 så det är otroligt stort, säger han. Bakom Tara Babulfath finns ett team som jobbat under många år. Pappan berättar att han själv som tränare ofta har fått ta rollen som stoppkloss. – Jag försöker ta de där tuffa beslutet så att hon inte ger sig iväg när hon inte är fullt frisk. Jag skulle våga säga att det är jag som bromsar, säger Mohammad Babulfath. Nästa mål – OS 2028 Det var bara en timme efter att en tung förlusten i semifinalen som Tara Babulfath ställde sig på mattan igen. Trots förlusten hade hon självkänslan med sig. – Jag har alltid tränat mitt hårdaste och gett mitt hundra procent på varje träning. När jag väl står på judomattan och ska upp och tävla har jag inte kunnat göra något bättre, utan jag har verkligen gett allt, säger hon. Nu siktar stjärnan mot nästa mål – OS 2028 och då siktar hon på att prestera ännu bättre. – Jag tänker att jag har fyra år att bli ännu bättre och utvecklas. Jag går alltid inför guld när jag ställer mig på mattan, säger Tara Babulfath.
För fyra år sedan satt Tara Babulfath i Nyhetsmorgon och sa att 2024 skulle bli första OS-medaljen, och så blev det. – Jag tänkte att arton år är tidigt men jag orkade inte vänta längre så då får jag lägga in lite hårt arbete, säger hon. ”Det är jag som bromsar” Mohammad Babulfath har tränat sin dotter i många år och sett vad hon kan prestera men menar att vinsten ändå känns overklig. – Att medaljen kommer förr eller senare visste jag men hon är bara arton år. Av alla nordiska länder är detta den enda medaljen sedan 1994 så det är otroligt stort, säger han. Bakom Tara Babulfath finns ett team som jobbat under många år. Pappan berättar att han själv som tränare ofta har fått ta rollen som stoppkloss. – Jag försöker ta de där tuffa beslutet så att hon inte ger sig iväg när hon inte är fullt frisk. Jag skulle våga säga att det är jag som bromsar, säger Mohammad Babulfath. Nästa mål – OS 2028 Det var bara en timme efter att en tung förlusten i semifinalen som Tara Babulfath ställde sig på mattan igen. Trots förlusten hade hon självkänslan med sig. – Jag har alltid tränat mitt hårdaste och gett mitt hundra procent på varje träning. När jag väl står på judomattan och ska upp och tävla har jag inte kunnat göra något bättre, utan jag har verkligen gett allt, säger hon. Nu siktar stjärnan mot nästa mål – OS 2028 och då siktar hon på att prestera ännu bättre. – Jag tänker att jag har fyra år att bli ännu bättre och utvecklas. Jag går alltid inför guld när jag ställer mig på mattan, säger Tara Babulfath.