Uppmanar: Skjut många fler hjortar
På Råbelöfs gods utanför Kristianstad har hjortar trampat ner vetet och gnagt av axen. Här gör man allt man kan för att hålla djuren borta från sädesfälten. – När man arrenderar hos oss arrenderar man jakträtten, men också jaktplikten. Vi ställer krav på minst antal djur som ska skjutas och vilka djur som ska skjutas, säger Erik Baeksted. Enligt Jordbruksverket drabbas en tredjedel av Sveriges lantbrukare av viltskador. Vildsvin som bökar upp grödor kan skada,inte bara skörden, utan också t.ex. skördetröskor som får in stenar bland bladen. Vilda gäss och svanar äter också av den blivande skörden, men på sina håll är det framför allt hjortar som blivit en av lantbrukets marodörer. Bara förra året förstördes 37 000 ton spannmål av hjort. Regional skyddsjakt på sina håll I Kalmar och Östergötland införde länsstyrelserna skyddsjakt förra året med hänvisning att det stora antalet dovhjortar var ett allvarligt hot mot delar av lantbruket. I Västergötland infördes samma typ av skyddsjakt 2022. – Vi ser att kombinationen av för stora populationer (av olika typer av vilt) kan bli helt omöjliga för den enskilde lantbrukaren att hantera, lokalt och regionalt, säger Anders Rolfsson, ledamot i regionsstyrelsen för LRF i Skåne. LRF har därför satt upp en toleransnivå om att två procent av skördebortfall på nationell nivå är en rimlig avvägning mellan livsmedelsproduktion och värdet av vilt. Ingen enskild lantbrukare ska få tolerera mer än fyra procent enligt målbilden. – Försvinner fyra procent av spannmålsskörden, försvinner ungefär tio procent av nettointäkterna för en enskild lantbrukare, säger Dan Sandberg, regionalt sakkunnig på LRF. ”Fokusera inte på troféer” Nu vill LRF uppmana markägare, lantbrukare och jägare att samarbeta för att minska andelen viltskador. Till exempel vill man uppmana jägarna att skjuta hondjur och kalvar, för att på så sätt minska skadorna från hjort. Man ska alltså inte främst jaga de så kallade trofédjuren, hanarna med stora horn. – Det är lätt att det blir olika målsättningar, där jägaren kanske har en annan syn på förvaltningen och sparar hondjuren och är mer intresserad av trofédjuren. Då blir det fler avkommor i ett senare steg. Det behövs en jämn och hård avskjutning av unga djur och hondjur för att begränsa stammen, säger Dan Sandberg.
På Råbelöfs gods utanför Kristianstad har hjortar trampat ner vetet och gnagt av axen. Här gör man allt man kan för att hålla djuren borta från sädesfälten. – När man arrenderar hos oss arrenderar man jakträtten, men också jaktplikten. Vi ställer krav på minst antal djur som ska skjutas och vilka djur som ska skjutas, säger Erik Baeksted. Enligt Jordbruksverket drabbas en tredjedel av Sveriges lantbrukare av viltskador. Vildsvin som bökar upp grödor kan skada,inte bara skörden, utan också t.ex. skördetröskor som får in stenar bland bladen. Vilda gäss och svanar äter också av den blivande skörden, men på sina håll är det framför allt hjortar som blivit en av lantbrukets marodörer. Bara förra året förstördes 37 000 ton spannmål av hjort. Regional skyddsjakt på sina håll I Kalmar och Östergötland införde länsstyrelserna skyddsjakt förra året med hänvisning att det stora antalet dovhjortar var ett allvarligt hot mot delar av lantbruket. I Västergötland infördes samma typ av skyddsjakt 2022. – Vi ser att kombinationen av för stora populationer (av olika typer av vilt) kan bli helt omöjliga för den enskilde lantbrukaren att hantera, lokalt och regionalt, säger Anders Rolfsson, ledamot i regionsstyrelsen för LRF i Skåne. LRF har därför satt upp en toleransnivå om att två procent av skördebortfall på nationell nivå är en rimlig avvägning mellan livsmedelsproduktion och värdet av vilt. Ingen enskild lantbrukare ska få tolerera mer än fyra procent enligt målbilden. – Försvinner fyra procent av spannmålsskörden, försvinner ungefär tio procent av nettointäkterna för en enskild lantbrukare, säger Dan Sandberg, regionalt sakkunnig på LRF. ”Fokusera inte på troféer” Nu vill LRF uppmana markägare, lantbrukare och jägare att samarbeta för att minska andelen viltskador. Till exempel vill man uppmana jägarna att skjuta hondjur och kalvar, för att på så sätt minska skadorna från hjort. Man ska alltså inte främst jaga de så kallade trofédjuren, hanarna med stora horn. – Det är lätt att det blir olika målsättningar, där jägaren kanske har en annan syn på förvaltningen och sparar hondjuren och är mer intresserad av trofédjuren. Då blir det fler avkommor i ett senare steg. Det behövs en jämn och hård avskjutning av unga djur och hondjur för att begränsa stammen, säger Dan Sandberg.