Victor Lindgren tog silver i OS: Glädjetårar redan innan finalen
Victor Lindgrens silver var Sveriges tredje medalj i OS, i en gren där det tidigare bara blivit två OS-brons. – Redan i grundmatchen fick jag glädjetårar. Jag pratade mycket med min tränare hemma i Sverige och satte upp en plan för finalen. Och så fick jag hem ett silver så det var ju en bra plan. I finalen var han riktigt nervös. – Jag skakade i hela kroppen, men det var bara att följa planen och ta djupa andetag. Föräldrarna: "Det var stort" Victor var bara tre år när han sköt sina första skott med hjälp av mamma Ulrika och pappa Jan som direkt märkte ni att han hade talang. De har stöttat Victor hela vägen till OS, men när det var dags för final var biljetterna slut. – Vi kom in på arenan men inte hela vägen in till banan, säger pappan. I stället fick de nervöst se sonens skott på storskärm. Men de sågs precis efter prisceremonin. – Det blev väldigt mycket kramar, säger Victor. – Det var stort, tillägger mamman. Svetsare till vardags När Victor inte skjuter svetsar han hemma i Sjöbo. – Det kan bli för mycket att bara skjuta, så det är skönt att koppla av vid sidan om och svetsa. Efter OS-silvret tänker han inte sakta ned. – Jag ska fortsätta i samma takt till 2028, jag ska landa lite först sen ska jag planera med tränare om nästa stora mål. Det hade varit roligt att bli rankad etta i världen, nu är jag femma i världen. Och guld är ju alltid kul att nå, så det är stora mål nu.
Victor Lindgrens silver var Sveriges tredje medalj i OS, i en gren där det tidigare bara blivit två OS-brons. – Redan i grundmatchen fick jag glädjetårar. Jag pratade mycket med min tränare hemma i Sverige och satte upp en plan för finalen. Och så fick jag hem ett silver så det var ju en bra plan. I finalen var han riktigt nervös. – Jag skakade i hela kroppen, men det var bara att följa planen och ta djupa andetag. Föräldrarna: "Det var stort" Victor var bara tre år när han sköt sina första skott med hjälp av mamma Ulrika och pappa Jan som direkt märkte ni att han hade talang. De har stöttat Victor hela vägen till OS, men när det var dags för final var biljetterna slut. – Vi kom in på arenan men inte hela vägen in till banan, säger pappan. I stället fick de nervöst se sonens skott på storskärm. Men de sågs precis efter prisceremonin. – Det blev väldigt mycket kramar, säger Victor. – Det var stort, tillägger mamman. Svetsare till vardags När Victor inte skjuter svetsar han hemma i Sjöbo. – Det kan bli för mycket att bara skjuta, så det är skönt att koppla av vid sidan om och svetsa. Efter OS-silvret tänker han inte sakta ned. – Jag ska fortsätta i samma takt till 2028, jag ska landa lite först sen ska jag planera med tränare om nästa stora mål. Det hade varit roligt att bli rankad etta i världen, nu är jag femma i världen. Och guld är ju alltid kul att nå, så det är stora mål nu.