Izmir

Fem personer har mist livet och över 50 skadats efter en gasexplosion i en restaurang i Turkiet, skriver landets inrikesminister Ali Yerlikaya på X, tidigare Twitter. Enligt honom ska flera av de skadade befinna sig i ett kritiskt tillstånd. "Må Gud förbarma sig över våra medborgare som miste livet, och jag önskar ett snabbt tillfrisknande till våra skadade”, skrev han på X. Gasexplosionen inträffade sydost om staden Izmir som ligger vid landets västkust. Enligt nyhetsbyrån Anatolia ska explosionen ha hörts flera mil. Skadade byggnader och bilar Bilder från platsen uppges visa utblåsta bilrutor och hur närliggande husfasader skadats i explosionen. Människor som bor i området har ombetts att evakuera, skriver tyska DW. Enligt ministern pågår en utredning och initiala fynd pekar mot att explosionen startade genom en gascylinder.

Fler än 1 100 lokalval hölls i Turkiet på söndagen, men flest blickar riktades mot borgmästarvalen i Istanbul och huvudstaden Ankara. Och i båda miljonstäderna, liksom i landets tredje stad Izmir, behåller mer sekulära CHP makten.

– Våra medborgares tro på oss har belönats, säger Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu enligt AFP, och liknande ord kommer från hans kollega i Ankara. – Valet är över, vi kommer att fortsätta att tjäna er, säger borgmästaren Mansur Yavas.

Därmed går president Recep Tayyip Erdogan och hans konservativt islamistiska AKP åter miste makten i de lokala ekonomiska centrumen.

– Tyvärr har vi inte nått de resultat vi önskade, sade Erdogan till anhängare som samlats utanför partihögkvarteret i Ankara, och fortsatte: – Vi kommer förstås att respektera nationens val, vi ska undvika att vara tjurskalliga och agera mot den nationella viljan. Början på ny era Erdogans egen väg till makten tog fart i Istanbul, när han 1994 valdes till borgmästare. Han lade i år stor energi på att kampanja för att hans kandidat, tidigare miljöminister Murat Kurum, skulle ta över posten och partiet återta den makt man förlorade 2019.

När presidenten på söndagen lade sin röst sade han:

– Det här valet kommer att markera början på en ny era för vårt land. Blir det så blir det kanske inte som Erdogan önskar. Att Imamoglu åter vann ses som ett tecken på att han kan bli nästa person att utmana mäktige Erdogan om presidentposten, i valet 2028.

– Den som vinner Istanbul vinner Turkiet, säger analytikern Erman Bakirci till AFP. Två döda i sydost Två personer dödades vid vallokaler i Turkiet under valdagen.

Våldsamheterna bröt enligt lokala medier ut i sydöstra Turkiet, utanför staden Siirt och vid en vallokal nära Diyarbakir, rapporterar norska TB och spanska EFE.

Vid den senare händelsen skadades tolv personer i sammandrabbningar mellan två grupper, uppger en lokal tjänsteman.

Kristoffer Tamsons, oppositionsregionråd för Moderaterna i Region Stockholm, befinner sig i Diyarbakir som valobservatör på uppdrag av EU.

"Den initiala bedömningen är att det är frågan om en isolerad uppgörelse mellan två rivaliserande familjer. Vi följer givetvis utvecklingen, men har också beslutat oss för att fullfölja vårt uppdrag som valobservatörer", skriver han i ett mejl till TT.

Han har tillskansat sig stor makt i ett ekonomiskt och politiskt system, skräddarsytt för honom själv. Frågan är vad eller vem som kan ta över? I en serie i tre delar berättar Omni om hur arbetarklasspojken från Istanbul jobbat sig hela vägen upp till världspolitikens centrum. Anhängarna älskar honom. Kritikerna talar om en modern sultan. Experterna säger att det inte finns någon position han inte svängt ifrån. Det här är berättelsen om Recep Tayyip Erdogan. Diyarbakir, 21 mars 2013 – I dag börjar en ny era. Perioden av väpnad kamp avslutas och dörren öppnas för demokratisk politik. Den kurdiske ledaren Abdullah Öcalans ord läses upp i Diyarbakir framför tusentals människor som har samlats för det kurdiska nyårsfirandet newroz. Ögonblicket är historiskt. Newroz som tidigare ofta kantats av oroligheter firas nu lugnt i Turkiet. Den kurdiske ledaren har suttit fängslad sedan 1999 men under våren har fredsförhandlingarna inletts i hans lilla cell på fängelseön Imrali söder om Istanbul. Härifrån har skisserna för en vapenvila dragits upp – en vapenvila som man hoppas kan avsluta den 30 år långa konflikten mellan Turkiet och kurdiska PKK. I utbyte mot att PKK ger upp den väpnade kampen i Turkiet ska kurderna få ökat inflytande över politiken. Nu införs flera lättnader för kurder. Det kurdiska språket som tidigare varit förbjudet under stora delar av 1900-talet kan börja användas i modersmålsundervisning, kurdiska namn börjar skrivas på skyltar och det talas till och med om att införa kurdisk undervisning, så långt går man dock inte. Till skillnad från kemalismen förespråkade AKP en neo-osmanism som från början syftade till att återfå pluralismen som fanns inom det osmanska riket, ett multireligiöst, multispråkigt och multietniskt rike, förklarar Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet. – AKP har en naturligt mjukare inställning till kurdfrågan än vad traditionella kemalister har haft. Så det var ganska naturligt att de började luckra upp lite grann. Man använde ordet Kurdistan till exempel, säger han och fortsätter: – På det sättet försöker jag ge en förklaring till varför det inte är revolutionerande att tänka sig att AKP är de som är bäst lämpade att göra upp med kurdfrågan. Det var många liberaler och progressiva krafter som stöttade AKP i början – det var det de hoppades på. Det finns också en annan teori som grundar sig i politisk taktik – där Erdogans slutmål är att bilda en stark presidentmakt. Experter menar att det nog inte är den enda förklaringen, men med en fred kan hoppet ha varit att det prokurdiska partiet HDP skulle vilja stötta hans ambitioner för en ny typ av presidentsystem, med honom själv som president. HDP-ledaren Selahattin Demirtas sa nej. I valet i juni 2015 förlorar AKP sin majoritet. HDP kommer in i parlamentet och blir ett politiskt hot. Bara några veckor efter valet faller vapenvilan samman och konflikten med PKK eskalerar återigen. Till valet 2018 är AKP allierade med HDP:s motsats, Nationella aktionspartiet (MHP). Ett parti som stödjer Atatürks principer men är mer nationalistiskt än traditionella kemalister. Den högerextrema och nyfascistiska organisationen Grå vargarna, som under 1970- och -80-talen har pekats ut för mord på meningsmotståndare, kurder, armenier och greker, brukar kallas MHP:s ungdomsförbund. Tillsammans med MHP får AKP och Erdogan nog med mandat för att behålla makten, trots att det egna väljarstödet sviktar. Aras Lindh beskriver partiet som ultranationalistiskt och med en politik som kan beskrivas som rasistisk.  –  Det är sannolikt att den politiska kalkylen var att “lyckas vi inte med HDP så går vi med de här i stället”, säger Aras Lindh, Turkietanalytiker och forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Samarbetet med MHP ger dock inte tillräckligt med mandat för att ändra i konstitutionen och skapa det skräddarsydda presidentstyre som Erdogan önskar. Ankara, 16 april 2017 Det råder fortfarande undantagslagar sedan kuppförsöket året innan. Men bland de vajande turkiska flaggorna är stämningen hög. – Vi visste att det skulle bli ett ja… så länge vi är på Erdogans sida, så länge han inte faller, faller inte landet. Det är en man med ”Ja” på kepsen och turkos regnponcho som firar. Recep Tayyip Erdogan har på sig en nedtonad kavaj. Det är ett ”historiskt ögonblick” förklarar han. Med 51 procent av rösterna har han just vunnit folkomröstningen om att ändra i konstitutionen och utöka presidentens makt. Det är en stor konstitutionell förändring – nu byggs ett starkt presidentsystem där den exekutiva makten som tidigare legat på premiärministerposten flyttas till presidentposten. Presidenten är nu både stats- och regeringschef och kan själv utse alla ministrar. Han kan också själv utnämna eller sparka ämbetsmän utan något godkännande från det turkiska parlamentet. Samtidigt har medielandskapet ändrats – från att det tidigare funnits en del medier som kunnat vara oppositionella och kritiska är Erdogansidans dominans nu påtaglig, säger Aras Lindh. – Erdogan är skyddad från kritik. Det är under de förutsättningarna som folkomröstningen hålls. Det cementerade makten kring presidentämbetet och i praktiken hans egen makt i ett tillstånd som präglades av oro och rädsla, säger han till Omni. Oppositionsledaren Kemal Kilicdaroglu är en av dem som påpekar att folkomröstningen inte hållits under rättvisa förhållanden. Erdogan valdes till president 2014 efter att ha suttit sina två mandatperioder som premiärminister. Att han sedan valde att hålla omröstningen och förändra arbetsbeskrivningen för presidenten har av en del setts som ett sätt att behålla makten. Men det finns ett annat perspektiv: Det behöver inte bara ses som Erdogans personliga projekt – i stället kan det ses som den turkiska högerns projekt. Det menar författaren och Turkietexperten Halil Karaveli som skrivit boken ”Why Turkey is Authoritarian: From Atatürk to Erdogan”, som baseras på en marxistisk klassanalys av Turkiet under de senaste 100 åren. – Idén föddes inte med Erdogan. Det hade högerledare velat ända sedan 1970-talet och det blev till slut Erdogan som kunde genomföra detta. Karaveli menar att fokuseringen på Erdogan som person är problematisk. Erdogan har varit en framgångsrik politiker, men det är inte enskilda individer som driver politiken framåt, utan större makroekonomiska och makropolitiska processer. Turkiet har haft ledare som liknar Erdogan ända sedan 1950-talet och på så sätt representerar han ingenting nytt, menar Karaveli. – Det har varit konservativa högerpolitiker som spelat på religionen och fått folkets stöd och sedan fört en näringslivsvänlig politik. Politiken har varit konstant i Turkiet sedan 1950-talet, med ett litet avbrott på 1970-talet där socialdemokratin och vänsterkanten fick en kort tid. Ändå är Erdogan en symbol för den turkiska politiken under de senaste 20 åren. En ledare som har tillskansat sig stor makt i ett ekonomiskt och politiskt system, byggt för honom själv. Det är februari 2023. Presidenten står i en mörkblå rock i vintersolen. Förödelsen är enorm. Jordbävningen som skakat Turkiet och Syrien är den största naturkatastrofen i regionen i modern tid. Nära 60 000 människor dör och runt 1,5 miljoner människor står hemlösa, enligt FN. Det är bara månader kvar till det turkiska valet och också den politiska grunden ser ut att skaka under presidenten. Experter och bedömare räknar på opinionssiffrorna i de värst drabbade områdena. Skulle de vända sig med honom eller mot honom? Hur Erdogan hanterar den stora katastrofen skulle bli avgörande. På ett sätt sluts cirkeln för presidenten – jordbävningen 1999 hade bidragit till att ge honom makten. Nu kom kritiken mot att hjälpen inte kom snabbt nog. Centraliseringen som skett under Erdogans styre sinkade räddningsinsatserna, menade hjälporganisationer. Dessutom frågade sig många vart pengarna – som medborgarna betalat i skatt under många år för att kunna användas vid sådana här exceptionella naturkatastrofer – tagit vägen? Oppositionen är inte nådig i sin kritik – ansvaret ligger på Erdogan, menade ledaren för Republikanska folkpartiet, Kemal Kilicdaroglu. – Denna kollaps är resultatet av systematisk, vinstdrivande politik, sa han enligt Reuters. Valet hålls i två omgångar – i andra omgången vinner Erdogan med 52,18 procent av rösterna mot 47,82 procent för Kilicdaroglu. Med ett mer visionärt och karismatiskt alternativ i oppositionen kunde valet ha gått annorlunda, menar Jenny White, professor emerita vid Stockholms universitet. – De har inte den typen av vision och fantasi som Erdogan har. Men det Erdogan har gjort har kommit med ett pris och det priset är enorm korruption. Korruptionen har alltid funnits och väljarna har blivit vana vid den – de förväntar sig till och med att politikerna är korrupta, menar Jenny White. Men det här handlar om gigantisk korruption som syftar till att hålla eliterna runt honom nöjda.  – Han ger kontrakt till sina vänner. Och människor runt honom har fått rättigheterna att köpa upp alla medier. Han säljer så mycket offentlig mark han kan och låter sina vänner göra om historiska byggnader till kaféer, säger hon. Halil Karaveli är krass i sitt omdöme. Politiken har i allt för hög grad gynnat företagen och de ekonomiska eliterna. – Är du kapitalist gäller inga regler för dig, det är det som är problemet, säger han. Erdogan har lovat att återuppbyggnaden efter den senaste jordbävningen är hans högsta prioritet. Det kommer att kosta. Världsbanken har uppskattat att kostnaderna för ”direkta skador” efter jordbävningen uppgår till 34,2 miljarder dollar, motsvarande 4 procent av Turkiets BNP 2021, skriver AP. Återuppbyggnaden beräknas kunna bli dubbelt så dyr. När analytiker får frågan om vilka utmaningar Erdogan står inför nu, vid det som kan bli hans sista mandatperiod, är det återigen – precis som inför hans första årtionde vid makten – den ekonomiska krisen och följderna av den senaste jordbävningen. Den ekonomiska situationen för vanliga turkar har blivit sämre under de senaste åren. Från att ha gått från en väldigt hög ekonomisk tillväxt från början av 2000-talet till en ekonomi i kris. Efter en lång rad räntesänkningar låg inflationen i oktober 2022 på 85,5 procent. Även om inflationen sedan dämpades så har den fortsatt varit väldigt hög. Det innebär att priserna på dagligvaror och medicin har ökat. Liran har tappat i värde, vilket har lett till att importerade varor blivit dyrare, eller inte finns att köpa alls. Orsaken till det svåra ekonomiska läget är hög grad i den politiska styrningen, menar många kritiker. Erdogan försöker hålla räntorna nere för att främja tillväxt. Han har talat om att det finns en ”räntelobby” som vill skada Turkiets ekonomi och han har tidigare uttryckt att alla som motsätter sig räntesänkningar gör sig skyldiga till förräderi. En anledning till motståndet är också religiös: riba – vilket skulle beskrivas som ocker eller en orimligt hög ränta – är förbjudet enligt Koranen. Den här lite hemmasnickrade ekonomiska politiken brukar av bedömare i utlandet kallas för ”Erdonomi”. Framåt har ekonomiexperter menat att Turkiet kommer att behöva ta ställning till om regeringen ska hålla fast vid de låga räntorna så som presidenten lovat, eller om man ska göra höjningar. De skulle kunna ske gradvis eller så skulle man kunna kombinera små höjningar med andra åtgärder, sa Selva Demiralp, professor i ekonomi vid Istanbuls Koc-universitet, till AP i våras. Han varnade för att det oavsett kommer att leda till en avmattning av ekonomin och en högre arbetslöshet.  Båda de här faktorerna – jordbävningskatastrofen och den ekonomiska krisen – gjorde läget särskilt skakigt för Erdogan i våras.  – Då kan man ju inte vinna ett val, heter det. Men det gjorde han i alla fall genom att appellera till nationalistiska och islamistiska strömningar i Turkiets politik. Nu är han snarast stärkt i sin makt, säger Michael Sahlin, som tidigare varit ambassadör i Turkiet och nu arbetar för fredsforskningsinstitutet Sipri.  Att vanliga människor fortsatt att rösta på Erdogan går att förklara på samma sätt som att folk röstar på andra populistiska ledare i övriga världen, menar Halil Karaveli. – Varför röstade arbetarklassen i USA på Trump? Han försvarade deras rätt att bära vapen och var emot aborträtten och på så sätt fick han arbetarna på sin sida, även om han sedan sänkte skatten för de allra rikaste. I Turkiet har de här partierna stått för religion och kulturella värden, de breda massorna känner att “det här är våra värden och värderingar”, säger han. En av frågorna som Erdogan levt med och som gjort honom populär är ett framtida potentiellt EU-medlemskap för Turkiet. När han i somras gav beskedet att han skulle godkänna Sveriges Natoansökan kopplade han ihop det med EU-frågan. Ulf Kristersson lovade i en ny överenskommelse att Sverige kommer att stödja landets försök att gå med i EU. Av och till har frågan kommit upp. Under flyktingkrisen 2015–2016 behövde EU hjälp av Turkiet. Det öppnade för seriösa förhandlingar igen, säger Michael Sahlin. – Sedan kom kuppförsöket och undantagstillståndet och så var det kört igen. Frågan är nu om det är läge att ge ny energi till den här relationen på något sätt, som innebär något annat än medlemskap? Under Erdogans första årtionde vid makten tänkte han nog både att det kunde hjälpa ekonomin och fungera som ett verktyg för att knäcka kemalisternas grepp om makten, förklarar Michael Sahlin.  – Det var ett taktiskt spel från hans sida. Han är en islamist som tycker att religionen är viktigare än friheten, säger Sahlin. Trots det skulle Erdogan nog ändå se det som en seger om han fick igenom ett EU-medlemskap under sin karriär. Men vägen dit är lång. Även om unionen plötsligt och överraskande skulle säga ja är det en lång resa av förhandlingar som följer, säger Sahlin.  I en rapport från EU-kommissionen från förra året var budskapet att Turkiet måste återställa sin rättsstat och demokrati innan det kan bli tal om något medlemskap. Att Turkiet tar steg bakåt när det gäller kvinnors rättigheter och hbtqi-rättigheter har också varit framträdande inslag i EU:s rapporter om Turkiet de senaste åren. Enligt Michael Sahlin är frågan därmed tillsvidare stendöd. – Det är ingen som tror att ens Erdogan tror på det här med EU-medlemskapet, men det är frågan om att man vill respekteras som en viktig part i seriösa samtal. Erdogans nuvarande mandatperiod är slut 2028. Efter det kan han inte sitta kvar. – Om man inte skriver om konstitutionen förstås. Och det har han redan lyft vid flera tillfällen. Han behöver ju på något sätt planera för vad som ska komma efter honom, säger Aras Lindh på FOI.  Lindh tror att det är mer sannolikt att Erdogan skriver om konstitutionen än avgår. Michael Sahlin säger att det är möjligt att Erdogan försöker göra sin mandatperiod i stort sett livslång.  – Det presidentsystem man har är helt och hållet skräddarsytt för en person. Om han faller ifrån eller när han faller ifrån är det en öppen fråga vem som kommer efter. Kan det här presidentsystemet överhuvudtaget fungera om den personen som det har skräddarsytts för inte är kvar? Allt det är jättestora frågor inför framtiden. Experterna är eniga om att kommunalvalen i vår kan ge en föraning om vad som kan komma. Det kan vara nödvändigt att en tilltänkt efterträdare har någon politisk erfarenhet – sådan kan man till exempel få om man blir vald till borgmästare i Istanbul. – Kommunval i Turkiet är inte som i Sverige. Det handlar om att kontrollera storstäder som Istanbul, Ankara, Izmir. Istanbul är en oerhört prestigefull stad att kontrollera. Det var där grunden lades för Erdogans egen politiska karriär, så han vill definitivt inte förlora staden till oppositionen igen, säger Aras Lindh. Halil Karaveli ser å andra sidan att Erdogan kanske inte ens sitter kvar hela mandatperioden, men att presidenten nog gärna vill att hans styre ska fortsätta i någon form. – Jag tror att Erdogan själv nog gärna vill att det ska bli en fortsättning. Att det han byggt upp blir bestående och att familjen kan förvalta det vidare. Så vad kan komma efter Erdogan? Svaret kanske vi ser i en man i vit väst, hörselskydd och skyddsglasögon som står framför ett amerikanskt stridsflygplan och gör tummen upp. Det är augusti 2023. Solen står högt och himlen är blå över Medelhavet utanför turkiska Antalya. Mannen på bilden är Selcuk Bayraktar, den framgångsrike innovatören och tekniknörden som har rönt stora vapenexportframgångar för Turkiet. Han har inte bara skapat företaget Baykars exportsuccé, drönaren Bayraktar TB2 som använts av Ukraina i kriget mot Ryssland, han är också gift med Recep Tayyip Erdogans dotter, Sümeyye. Hangarfartyget han står på är världens största: USS Gerald R Ford. Bayraktar är inbjuden och är där tillsammans med USA:s ambassadör Jeffrey Flake. – Jag tolkar det som att USA ser det som att Selcuk Bayraktar är personen som de ska bygga en relation med, säger Halil Karaveli.  Finns det någon som pekas ut som en kronprins till Erdogan är det svärsonen Bayraktar, som kallats för ”Turkiets Elon Musk”. – Han är en väldigt karismatisk person, han är helt opolitisk, ingenjör utbildad i USA. Han är väldigt populär i de breda lagren, inte minst bland ungdomar. Han är en framgångsrik företagare som säljer vapen. Han representerar en högteknologisk framgångssaga, säger Karaveli. Även svärsonen Berat Albayrak har tidigare setts som en möjlig efterträdare som själv ville göra politisk karriär. Han tillträdde som finansminister 2018 men i takt med att landets ekonomi blev allt sämre avgick han 2020. Erdogans son, Bilal, har aldrig varit något alternativ –  även om han säkert har förväntningar, säger Karaveli.  Han tror att den turkiska statsapparaten tittar mycket på vem som kan få folklig legitimitet och vem som kan vara gångbar internationellt.  – Selcuk Bayraktar passar på många sätt den rollen.

Utredningen av attacken mot det svenska konsulatet i Izmir, Turkiet, har tagits över av polisens terrorbekämpningsenhet, rapporterar Ekot. Flera turkiska rättsexperter menar att det här kan vara ett tecken på att det inte är en ensam gärningsman som ligger bakom dådet. Det var i början av augusti som en man sköt en kvinnlig anställd på konsulatet. Enligt turkisk medierapportering inträffade händelsen efter ett bråk kopplat till en visumprocess. Mannen ska ha varit missnöjd med beslutet i processen och avfyrade då ett vapen. Svenska UD har inte bekräftat uppgifterna om upprinnelsen till skjutningen.

Händelsen där en kvinnlig anställd skottskadades vid det svenska konsulatet i turkiska Izmir utreds nu av terrorbekämpningsenheten, rapporterar SR.

Det kan inte uteslutas att skjutningen på det svenska honorärkonsulatet i turkiska Izmir hade politiska motiv. Det säger Sveriges nationella säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm till SVT Nyheter. Tidigare har det rapporterats att upprinnelsen var en konflikt om en visumprocess. – Det är den mediebild som har förmedlats. Det är inte en bild som jag har spridit tidigare, säger Landerholm. Det var den 1 augusti som en man med pistol gick till attack på konsulatet. En kvinnlig anställd sköts i bröstet och benet, och skadades allvarligt.

I början av augusti attackerade en man med pistol det svenska honorärkonsulatet i Izmir i Turkiet. Nu säger Sveriges nationella säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm till SVT Nyheter att det i utredningen inte går att utesluta ett eventuellt politiska motiv. – Vår bedömning är att man inte kan utesluta att politiska motiv har legat bakom.

Den man som gick till attack på det svenska konsulatet i Izmir beskrivs av turkiska medier ha börjat skjuta efter att han fått avslag på sin visumansökan.

En person uppges ha skottskadats i eller vid det svenska konsulatet i Izmir. Det rapporterar turkiska medier.

En turkisk medborgare har skjutits med pistol i en attack mot det svenska konsulatet i Izmir i Turkiet, rapporterar flera turkiska medier. Personen tillhörde personalen, rapporterar Habertürk. Gärningsmannen ansökte om visum på konsulatet och avfyrade sitt vapen mot den kvinnliga tjänstemannen när han inte fick det svar han ville. Kvinnan uppges vara allvarligt skadad och vårdas på intensiven. Enligt tidningen har hon skadats i bröstet och i benet. Gärningsmannen gripits, skriver Habertürk.