Teheran

I går lämnade Sverige, Ukraina, Kanada och Storbritannien in en inlaga till Internationella domstolen i Haag i ett mål som vi väckt mot Iran, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) under en frågestund i riksdagen. Vi kräver att Irans folkrättsliga ansvar för nedskjutningen slås fast och att anhöriga till offren får upprättelse. Planet PS752 sköts av misstag ned av iranskt luftvärn 8 januari 2020, strax efter att det lyft från Teheran.

Ryska sabotage och misstänkta spionage har ökat. I Tyskland har man bland annat sett flera spionage- och sabotageaktiviteter riktade mot de väpnade styrkorna. Nu varnar den tyska underrättelsetjänsten för att Ryssland kan komma att rikta sig mot Väst inom en snar framtid. – När det gäller personal och material kommer de ryska väpnade styrkorna sannolikt att kunna genomföra en attack mot Nato senast i slutet av decenniet, säger Bruno Kahl, chef för BND:s underrättelsetjänst, enligt AFP. ”Samarbetar med isolerade mördarregimer” Han säger även att en direkt konfrontation mellan Moskva och USA ”var på väg att bli ett alternativ” för Ryssland. Samtidigt har kriget blivit oerhört kostsamt för Ryssland, som kämpar med att rekrytera soldater och trupper till sin armé. – Vi ser ett Ryssland som gått över till en total krigsekonomi. Vi ser också att de hellre samarbetar med isolerade mördarregimer som Teheran och Pyongyang, säger TV4:s Johan Fredriksson, på plats i Mukatjeve. Utökat samarbete med Kina Den ryska utrikesministern är dessutom på plats i Peking för att diskutera en ytterligare fördjupning av samarbetet med Kina. – Den värld vi lever i riskerar att försvinna. Vi står inför utmaningar och svårigheter vad gäller den västliga demokratin som vi inte sett på många många år, säger Johan Fredriksson.

En av platserna som betraktas som ett potentiellt mål är Natanz. Staden har i flera decennier varit en av centralorterna för Irans hemliga kärnteknikprogram. I underjordiska bunkrar långt nere i utgrävda bergrum snurrar de centrifuger som anrikar uran, en verksamhet som sannolikt möjliggör för Iran att kunna bygga en atombomb. Stormakterna mer enade på det tidiga 2000-talet Redan strax efter millennieskiftet var frågan om Irans nukleära program en omdiskuterad och kontroversiell debattfråga. Men på den tiden var stormakterna mer enade än nu. Alla medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, inklusive Ryssland och Kina, ville tygla Irans uppenbara kärnvapenambitioner. Iran däremot vägrade att lyssna på råd – och hot – från omvärlden och sökte i stället under dessa år på det tidiga 2000-talet i hemlighet samarbete med Nordkorea och utvecklade steg för steg ett kärnteknikprogram som officiellt skulle ha ”civila” användningsområden. ”Vi ska göra en bomb, en atombomb” Men när jag och fotograf Hans Lisskog smet iväg från våra bevakare under en av våra reportageresor i Iran i september 2003 och bilade ner till Natanz rådde det ingen tvekan bland civilbefolkningen där: ”Vi ska göra en bomb, en atombomb som kan straffa Israel”, sa människorna vi träffade. Kärnvapenprojektet var inget de skämdes för. Saffransodlaren Mohammad Nourouzi, och alla andra vi träffade var stolta över att deras ledare planerade att beväpna sig med världens mest kraftfulla och farliga vapen. På en presskonferens ställde jag också frågan direkt till mullah-regimens talesperson i Teheran; ”Är Iran på väg att skaffa sig kärnvapen?”.

Frågan var nödvändig att ställa. Men svaret blev inte överraskande ett nekande. Kräver ny försvarsdoktrin Men nu när hotet från Israel är överhängande vill starka krafter i Iran att landet verkligen gör slag i saken och skaffar sig kärnvapen. 39 parlamentsledamöter i Teheran krävde nyligen att Irans försvarsdoktrin justeras så att kärnvapen inkluderas i landets arsenal. De internationella bedömningarna kring hur lång tid det skulle kunna ta för Iran att färdigställa en atombomb varierar mellan ett par månader och ett år.

I mars 2023 vittnade den dåvarande amerikanska försvarschefen Mark Milley i ett kongressförhör där han bedömde att det skulle ta regimen i Teheran ”flera månader” att slutföra processen. En existentiell fråga för Israel För Israel (som förfogar över ett okänt antal kärnvapen) är detta en existentiell fråga. Mullorna i Iran vill utradera landet från kartan. Men samtidigt är riskerna kring att attackera Natanz och andra städer i Irans nukleära program stora. Spridningen av radioaktiva ämnen kan utgöra en betydande fara för omgivningen. Saffransodlaren Mohammad Nourouzis sa då i september för 21 år sedan att han minsann inte fruktade Israel och ett eventuellt anfall mot Natanz. Sedan dess har både Israel och Iran förstärkt respektive lands militära kapacitet. Och kanske kommer Israel den här gången nöja sig med att angripa andra militära mål. Vi får se.

På fredagen talar Irans högste ledare, Ali Khamenei under fredagsbönen i Teheran. – Det är viktigt att världens muslimer står enade mot fienden, säger Khamenei under fredagsbönen inför folksamlingen, som ropar "Död åt Israel". Vid sin sida har Khamenei ett gevär. – Alla nationer har rätt att försvara sig mot inkräktare, fortsätter han. Ayatollahn försvarar samtidigt Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober, och kallar Irans massiva robotattack mot Israel under tisdagskvällen för "mildast möjliga straffet”. Sist Khamenei ledde fredagsbön var 2020 efter att iranske toppgeneralen Qassem Soleimani dödades i en raketattack vid Bagdads internationella flygplats. I onsdags utlyste han landssorg för Hizbollahledaren Hassan Nasrallah och underströk att milisledarens död "inte var en liten sak". I Teheran rapporteras säkerhetspådraget vara omfattande inför talet. Texten uppdateras

I skuggan av den upptrappade konflikten mellan Israel och shiamilisen Hizbollah tar Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, till orda. Ayatollan predikar vid fredagsbönen i Teheran, något som inte skett på nästan fem år.

I skuggan av den upptrappade konflikten mellan Israel och shiamilisen Hizbollah tar Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, till orda. Ayatollan predikar vid fredagsbönen i Teheran, något som inte skett på nästan fem år.

På fredagsmorgonen vänds världens blickar mot Iran.  Ayatolla Khamenei ska för första gången sedan 2020 leda fredagsbönen i Teheran och förväntas ge en fingervisning om hur Iran kommer agera mot Israel.  Under natten har bombningarna av Libanon fortsatt.    Expressens nyhetsapp ger dig alla nyheter – ladda ned den här

Osäkerheten är stor kring den här händelsen men syriska källor uppger att Israel ska ha försökt slå ut en nyligen ankommen iransk vapenleverans och det är ett sannolikt scenario. För Israel är det en hårfin balans på en knivsegg. Israel har hittills under nio år av rysk militär närvaro i Syrien aldrig angripit ryska mål där. Men om Iran nu nyttjar den ryska flygbasen Hmeimim för införsel av raketer till Hizbollah kan den situationen förändras. Kan ses som en varning till Putin Dagens påstådda attack kan i så fall ses som en varning till Putin från Israel: ”vi tolererar er närvaro i Syrien för att bekämpa och kontrollera islamistgrupper som IS men vi kommer inte acceptera att ert samarbete med Iran utvidgas med vapenleveranser via era flygbaser”. Israel bekämpar regelbundet iranska vapensändningar och ammunitionslager i Syrien men de israeliska myndigheterna kommenterar i stort sett aldrig de här attackerna. Däremot har Israel tydligt deklarerat att man med alla tillgängliga medel kommer att stoppa leveranser av vapen till Hizbollah och Hamas oavsett var detta sker. Många krafter önskar spä på konflikten i Mellanöstern som redan hotar världsfreden. Iran (och Syrien / Hizbollah) vill gärna se att Ryssland dras in i kriget. Putin föredrar förstås att Moskvaregimens mer regissörsliknande roll i bakgrunden inte förvandlas till en huvudroll längst fram på scenen. Men läget är farligt. Mullorna i Teheran Ukrainakrigets urholkning av Rysslands vapendepåer har gjort Putin beroende av leveranser från Iran. Mullorna i Teheran kan nu utnyttja denna svaghet och kräva större samarbetsvillighet från de ryska styrkorna i Syrien. Den påstådda attacken i Latakia i Syrien kommer aldrig att erkännas av Israel – helt i enlighet med deras policy – och Ryssland kommer inte heller vilja att det uppmärksammas. Båda de mest berörda parterna önskar alltså att tysta ned händelsen. Varken Putin eller Netanyahu har någon lust att dras in i en väpnad konflikt, ett krig som skulle riskera att få horribla konsekvenser (där USA i förlängningen också skulle blandas in).

Nattens attacker mot mål i Libanon har skapat stor oro och många har tvingats på flykt. Kassem Hamadé, mellanösternkorrespondent på Expressen, är på plats i Saida, Libanon. – Folk är oroliga i Libanon. De har varit oroliga sedan åttonde oktober då kriget startade mellan Hizbollah och Israel. Men framför allt efter mordet på Hizbollah-ledaren Fuad Shukr så har folk här varit oroliga och väntat på hur Hizbollahs hämndaktion kommer att se ut.  Efter nattens attacker, där Israels militär attackerat Hizbollah-mål i södra Libanon, stiger nu oron i Libanon för ytterligare eskalering. – Folk fortsätter att frukta för ett storskaligt krig här i Libanon för att de vet att Hizbollah har bestämt sig för att fortsätta det som de kallar stödfront till stöd för Hamas och Gaza så länge kriget i Gaza pågår. Svårt att uppskatta skadorna Enligt en israelisk talesperson har man attackerat tusentals mål i södra Libanon, men det är svårt att uppskatta hur stora skadorna är. Hizbollah har bekräftat att tre personer dött i attackerna, varav två var Hizbollah-medlemmar och en person kom från en annan stöttande rörelse. – 29 byar har attackerats under natten. Enligt Israel så har de förstört tusentals raketramper i södra Libanon och i Bekaadalen. Men det är svårt att berätta exakt hur stora skadorna är och hur många Hizbollah-medlemmar som dödats i de här områdena, som kontrolleras stenhårt av Hizbollah, säger Kassem Hamadé. Hotar med vedergällning Nu hotar både Huthirebellerna i Jemen och Iran med hämndattacker mot Israel. – I juli attackerades Huthirebellerna av israeliska attackplan, då hamnstaden Hodeidah attackerades av Israel. Då hotade man med hämndaktioner mot Israel. Även om vedergällningen från Huthi-rörelsen inte kommit, ligger hotet fortfarande kvar menar Kassem Hamadé. – Samma sak med Iran. När Hamasledaren Ismail Haniya dödades i juli i Teheran så hotade Iran också med hämndaktioner. Så eventuellt bör fas två och fas tre komma från Jemen och Iran, inte nödvändigtvis från Libanon.

Då och då de senaste krigiska och blodiga 10 månaderna har hoppet börjat glöda om att Hamas och Israel kan enas kring någon form av eldupphöravtal. Eller gisslanavtal, som det kallas i Israel. Men förutom ett kort uppehåll i november, har glöden släckts lika snabbt som den tändes varje gång. Nu är det dags med förhandlingar igen, och det känns mörkare men viktigare än någonsin. Efter att såväl Hamas politiske ledare och huvudförhandlare Ismail Haniya och Hizbollahledaren Fuad Shukr dödades i slutet av juli, har relationerna mellan Israel och Hamas men också mellan Israel och Hizbollah samt Iran kallnat ytterligare. Omvärlden har hållit andan I veckor har Israel och omvärlden hållit andan inför Irans utlovade hämndattack efter mordet på Hamasledaren Haniya när han var på besök i Teheran. En sådan attack skulle kunna öppna dörren till ett storkrig i Mellanöstern. Hela världen skulle påverkas. Men sedan början av veckan har det i stället börjat läcka ut från anonyma källor att Iran avvaktar förhandlingsmötena som inleds idag. Om det kommer positiva signaler kan de tänka om vad gäller den omtalade hämnden. Skjutit över beslutet till Israel Men hur kan det ens bli förhandlingar när Hamas meddelat att de inte tänker delta i mötena? Det i sig behöver inte betyda särskilt mycket. Det är ändå Hamas ledare Yahya Sinwar i Gaza som tar det slutliga beslutet, inte budbärarna vid bordet. Och Hamas har meddelat att det redan finns ett förslag från början av sommaren att utgå från. På det sättet har nu både Hamas och Iran skjutit över beslutet till Israel. Säger Israel nej till ett eldupphör, säger de ja till en attack från Iran. Med andra ord handlar mötena som inleds i dag inte längre bara om Hamas och Israel utan hela Mellanöstern. Ur ett optimistiskt perspektiv bör det pressa parterna till ett beslut, men ur ett mer realistiskt perspektiv är parterna längre från varandra än någonsin.