ANALYS: Djupt pinsamt för Socialdemokraterna
Vill du begrava en jobbig nyhet så är en klassisk strategi att kabla ut den sent en fredag eftermiddag när alla reportrar är på väg att göra helg. Kan du dessutom göra det i skuggan av en stor nyhetshändelse - desto bättre. Det är kanske därmed ingen slump att beskedet att socialdemokraterna sparkar sin riksdagsledamot Jamal El-Haj kom kl 16 en fredag samma dag som Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi avgick. Hanteringen av Jamal El-Haj är nämligen djupt pinsam för socialdemokraterna och partiledaren Magdalena Andersson. Allt började när El-Haj trotsade partiledningen och deltog i en konferens där ordföranden pekades ut som nära kopplad till terrororganisationen Hamas. Reaktionerna från från moderpartiet var förvånansvärt milda. El-Haj lämnade sitt uppdrag som suppleant i riksdagens utrikesutskott. Men i övrigt backade partiet upp honom. Magdalena Andersson upprepade gång på gång med allt större emfas att El-Haj "vigt sitt liv åt att bekämpa Hamas” och att det därför inte fanns skäl att ifrågasätta hans omdöme. Varje gång Magdalena Andersson upprepade de orden surrade hon sig allt hårdare vid masten för Jamal El-Hajs politiska framtid. Varför detta tålamod? Källor beskriver flera skäl. Dels var Jamal El-Haj en stark och pålitlig röstmagnet i Malmö-regionen. Men en källa beskriver också att Magdalena Anderssons tjurskallighet verkar ha spelat en roll: – Hon gillar inte att känna sig pressad. Magdalena tyckte att oppositionen och media tryckte henne åt ett visst håll. Då sätter hon klackarna i backen. Strået som slutligen knäckte kamelens rygg var Expressens avslöjande att Jamal El-Haj försökt påverka ett asylärende. Plötsligt gjorde partiet processen kort med sin favorit och El-Haj åkte ut med huvudet först. Men även om S försöker skademinimera genom sen presskonferens och enbart ett skriftligt uttalande från partiledaren - så är det redan för sent. Magdalena Andersson satte sin heder i pant för en person som hon kort därefter tvingades sparka. Det kommer inte Tidöpartierna låta henne glömma.
Vill du begrava en jobbig nyhet så är en klassisk strategi att kabla ut den sent en fredag eftermiddag när alla reportrar är på väg att göra helg. Kan du dessutom göra det i skuggan av en stor nyhetshändelse - desto bättre. Det är kanske därmed ingen slump att beskedet att socialdemokraterna sparkar sin riksdagsledamot Jamal El-Haj kom kl 16 en fredag samma dag som Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi avgick. Hanteringen av Jamal El-Haj är nämligen djupt pinsam för socialdemokraterna och partiledaren Magdalena Andersson. Allt började när El-Haj trotsade partiledningen och deltog i en konferens där ordföranden pekades ut som nära kopplad till terrororganisationen Hamas. Reaktionerna från från moderpartiet var förvånansvärt milda. El-Haj lämnade sitt uppdrag som suppleant i riksdagens utrikesutskott. Men i övrigt backade partiet upp honom. Magdalena Andersson upprepade gång på gång med allt större emfas att El-Haj "vigt sitt liv åt att bekämpa Hamas” och att det därför inte fanns skäl att ifrågasätta hans omdöme. Varje gång Magdalena Andersson upprepade de orden surrade hon sig allt hårdare vid masten för Jamal El-Hajs politiska framtid. Varför detta tålamod? Källor beskriver flera skäl. Dels var Jamal El-Haj en stark och pålitlig röstmagnet i Malmö-regionen. Men en källa beskriver också att Magdalena Anderssons tjurskallighet verkar ha spelat en roll: – Hon gillar inte att känna sig pressad. Magdalena tyckte att oppositionen och media tryckte henne åt ett visst håll. Då sätter hon klackarna i backen. Strået som slutligen knäckte kamelens rygg var Expressens avslöjande att Jamal El-Haj försökt påverka ett asylärende. Plötsligt gjorde partiet processen kort med sin favorit och El-Haj åkte ut med huvudet först. Men även om S försöker skademinimera genom sen presskonferens och enbart ett skriftligt uttalande från partiledaren - så är det redan för sent. Magdalena Andersson satte sin heder i pant för en person som hon kort därefter tvingades sparka. Det kommer inte Tidöpartierna låta henne glömma.