Biden: Terrorister som Hamas och tyranner som Putin får inte vinna

MILWAUKEE, WISCONSIN. Två av tre amerikaner anser att president Joe Biden inte bör ställa upp i höstens presidentval. Rivalen Donald Trump har mer stöd i alla de sju viktiga svängstaterna. Kan Biden rädda sin valkampanj? Kevin McCarthy, en republikansk tungviktare och tidigare talman, har en klar bild om vad motståndarsidan måste göra.

Vem är Mike Johnson? Det är en för många nästan helt okänd 51-årig politiker som nu får en av de mäktigaste positionerna i amerikansk politik. Det fanns till och med andra folkvalda i kongressen –partikollegor till Johnson – som sa när de fick frågor om honom att de var tvungna att googla för att få bättre koll.  Den djupt religiöse Mike Johnson har varit kongressledamot sedan 2017 och representerar ett större valdistrikt i Louisiana. I hemdelstaten har han bakgrund som folkvald på delstatsnivå men har också arbetat som jurist inom organisationen Alliance Defending Freedom, där han gjorde sig känd som motståndare till samkönade äktenskap samt aborträttigheter.  Sedan han blev invald i representanthuset har han hållit låg profil – men samtidigt varit inflytelserik på olika sätt.  Han står långt till höger i partiet, är nära allierad med den tidigare presidenten Donald Trump och var en drivande kraft bakom ett försök att få valresultatet 2020 ogiltigförklarat i en rad viktiga nyckeldelstater. Han var också en av de 147 republikaner som röstade för att ogiltigförklara valresultatet.  Än i dag har har han inte erkänt att Joe Biden vann presidentvalet på ett legitimt sätt, vilket nu påpekas av en rad demokrater efter hans utnämning.  Han var också en del av försvarsteamet när den förre presidenten Donald Trump ställdes inför riksrätt.  Inom partiet ses han som en person som både kan vinna förtroende från ledamöterna längst ut på högerkanten, samt de mer mittenorienterade republikanerna.  Varför har det tagit så lång tid att få fram en ny talman?  Det tog tre veckor innan kaoset var över och krävdes en rad olika försök för att till sist kunna utse en talman. Flera av de betydligt mer välkända kandidater som först har nominerats har tvingats hoppat av sedan det stod klart att de inte skulle få tillräckligt stöd.  Den turbulenta processen har satt fingret på hur splittrat det Republikanska partiet är, där det främst har handlat om den del av partiet som står längst till höger. Det var kongressledamöter i den falangen om utlöste krisen efter att ha vänt sig emot den tidigare talmannen Kevin McCarthy efter att han i början av oktober lyckats få till en tillfällig budgetlösning efter samtal med Demokraterna.  Eftersom Republikanerna har en så liten majoritet i representanthuset har det heller inte funnits så mycket marginal för de kandidater som har lyfts fram och det var först under omröstningen kring Mike Johnson som han lyckades få fler röster än vad som krävdes.  Vad har talmannen för uppgift och vad innebär valet för representanthusets möjligheter att komma igång med sitt arbete? Efter att han svurits in är han omedelbart den som styr i representanthuset, men han blir också nummer tre i successionsordningen till presidentposten.  I och med valet av Johnson kan det dödläge som satt stopp för mycket av det politiska arbetet i representanthuset under oktober påbörjas igen, vilket väntas ske omedelbart med en planerad omröstning om att kammaren formellt visar sitt stöd för Israel.  Bland de två frågor som vi redan nu vet också är brådskande finns även det stödpaket som Vita Huset vill att kongressen ska ta upp och besluta om, som både gäller ekonomiskt och militärt stöd till Israel och Ukraina.  Men en kritisk uppgift blir också att få igång arbetet med att nå en ny budgetöverenskommelse, efter att den tillfälliga lösning som klubbades i början av oktober löper ut 17 november. Det blir sannolikt en av Mike Johnsons första stora prövningar som i värsta fall skulle kunna leda till ett förnyat hot om att den amerikanska statsapparaten riskerar att stängas ned.  Johnson har själv sagt att en av hans viktigaste uppgifter blir att återställa förtroendet för de folkvalda i representanthuset efter de senaste veckornas kaos.

Mike Johnson har valts till talman i det amerikanska representanthuset. Johnson är den tredje republikanen som kammaren röstat om som ny talman sedan Kevin McCarthy avsattes i en omröstning i början av oktober.

Tre veckor efter att Kevin McCarthy avsattes är kongressen fortsatt utan talman.

USA:s politiska maskineri står blick stilla på grund av den djupa klyftan bland representanthusets republikaner. Trumpvänner, traditionellt konservativa och pragmatiska problemlösare har splittrats i en modell hämtad från Gudfadern och maffiaromantik. Och nu står ”de fem familjerna” längre ifrån varandra än någonsin tidigare. På den sociala plattformen X tog Jim Jordan till en försonlig ton. ”Vi måste sluta attackera varandra. Vi måste enas. Alldeles för mycket står på spel.” Uppenbart ville talmanskandidaten framstå som statsmannamässig. Som en samlande gestalt för ett parti sargat av stridigheter. För hans motståndare var den bilden svår att svälja. Det var onsdagen den 18 oktober och Jordan hade just förlorat representanthusets första omröstning om ny talman. Jordan fick 200 röster, den demokratiske kandidaten Hakeem Jeffries fick 212, och 20 republikaner röstade på andra alternativ. För att utses till talman krävs 217 röster. I början av oktober hade talmannen Kevin McCarthy tvingats bort efter en intern revolt i hans eget parti republikanerna. Veckor senare befinner sig partiet – och i förlängningen hela det amerikanska politiska systemet – fortfarande i kaos. Jim Jordan tillhör partiets allra mest konservativa falang och är Donald Trumps favorit till posten. Av flera skäl väckte talet om enighet interna reaktioner. Jordans falang var drivande i McCarthys fall. Under de veckor som följt har han och hans allierade anklagats för att med hårdföra metoder försöka pressa fram de röster som krävs för att själva vinna talmansposten. En ledamot har rapporterat att hon utsatts för dödshot. Jim Jordans vädjan om försoning lyckades inte. Vid den andra omröstningen – onsdag 18 oktober – hade han tvärtom förlorat röster. Nu var det 22 partikamrater som vägrade ge honom sitt stöd. Under torsdagen kom beskedet att han ger upp – och ställer sig bakom en tillfällig lösning. – Jordan kommer bara fortsätta att blöda röster, konstaterade Ken Buck, republikansk ledamot från Colorado i podden ”The Takeout” någon dag tidigare. Buck gör bedömningen att flera ledamöter skulle ha kunnat hänvisa hänvisa till att de visserligen röstat för Jordan vid två tillfällen men att de nu behövde gå vidare till en ny kandidat. Utan talman så står representanthusets arbete stilla. Inga beslut kan fattas. Kongressen skulle i annat fall ha varit inne i en intensiv period. Senast i mitten av november måste enighet nås om en ny statsbudget, en fråga som i sig väntas bli komplicerad. Den nuvarande kortsiktiga lösningen om att låta kostnaderna löpa var det som ledde till McCarthys fall. Andra kommande utmaningar är stöd till Israel och ett nytt hjälppaket till Ukraina. Därför väntas den temporära talmannen, Patrick McHenry från North Carolina, nu få utökade befogenheter i väntan på att en ny talman blivit tillsatt. Att några republikanska ledamöter plötsligt skulle stödja demokraternas kandidat Hakeem Jeffries anses mindre troligt. New York Times konstaterar att det skulle betraktas som ”förräderi” att rösta på motståndarsidan, både bland partikamrater och väljare. Med den premissen kan det alltså bara bli en republikansk talman under nuvarande majoritet. Men då måste kongressens olika republikanska grupperingar nå sällsynt samsyn. Under mandatperioderna har motsättningarna blivit allt tydligare. Fraktionerna har börjat tala om sig själva med termer som annars mest hörs om organiserad brottslighet. De kallar sig själva för ”de fem familjerna”. ”De fem familjerna” syftar på de fem större italiensk-amerikanska familjer kopplade till den sicilianska maffian som dominerade brottsligheten i New York och andra delar av USA från 1930-talet och flera decennier framåt. Begreppet populariserades i Francis Ford Coppolas Gudfadernfilmer på 1970-talet. Efter många år av tilltagande polarisering inom det republikanska partiet hade motsättningarna förra året blivit starkare än någonsin. Den första att öppet referera till de olika falangerna som ”de fem familjerna” var Marjorie Taylor Greene. Kongressledamoten från Georgia, som också är en av Donald Trumps varmaste anhängare, röjde begreppet i en intervju med Steve Bannon. – Hoppas era möten går bättre än de som de fem familjerna höll i Gudfadern, blev den tidigare Trumpstrategens svar. I filmerna slutade de fem familjernas förhandlingar med blodiga uppgörelser. Inte heller i politiken tycks mötena ha varit särskilt konstruktiva. I somras uteslöts för övrigt Marjorie Taylor Greene från den mest konservativa grupperingen, House Freedom Caucus, efter att ha kallat gruppmedlemmen Lauren Boebert för ”en liten bitch”. I ett kongressammanhang utgörs de fem familjerna av fem olika caucuses – partigrupper som samlas för att skissa upp gemensamma riktlinjer inför omröstningar och andra förhandlingar. En ledamot kan vara med i flera sådana caucuses, eller inte i någon alls. Det är inte heller offentligt vilka kongressledamöter som är med i vilka av grupperna. Tidigare, innan McCarthy avsattes, så möttes representanter från de fem familjerna också varje vecka på talmannens kontor för att så långt det är möjligt försöka hitta gemensamma lösningar på de aktuella frågorna. Enligt en aktuell sammanställning är Republican Study Committee den största gruppen. Talmanskandidaten Jim Jordan kopplas till den mest Trumpvänliga grupperingen House Freedom Caucus. I ett försök att bryta dödläget så har en grupp med representanter från båda partierna ställt sig bakom att den temporäre talmannen Patrick McHenry ges utvidgade befogenheter, så att brådskande beslut trots allt ska kunna tas. Republikanen Ken Buck, som beskrivs som en av de mest Trumpkritiska rösterna i House Freedom Caucus föreslår en annan väg framåt. En maktdelningslösning där Steve Scalise från Louisiana, som tidigare drog sig ur kampen om talmansstolen, ändå får posten samtidigt som Jim Jordan blir majoritetsledare. Han tror att ett sådant arrangemang skulle kunna hela såren mellan familjerna. På så sätt skulle Jordan bli en mer självklar efterträdare när Scalise en gång slutar, menar Buck. – I Jims huvud skulle det här kunna ses som ett sätt att hålla detta levande, att hålla drömmen vid liv, säger Buck enligt CBS News. Läs mer

Därmed har den Trumplojale Jordan misslyckats en andra omgång att få tillräckligt stöd för att väljas till posten. I den första omröstningen, i tisdags, röstade 20 republikanska partikamrater emot honom, plus samtliga demokrater. Innan onsdagens omröstning var över stod det klart att Jordan inte skulle samla tillräckligt med röster för att få den mäktiga talmansposten. För att utses till talman krävs enkel majoritet. För närvarande har Republikanerna 222 av kammarens 434 besatta platser (en är vakant). En av Jim Jordans främsta tillskyndare är USA:s expresident Donald Trump. Utan talman ligger kammarens arbete nere. Det är ett stort problem när visst stöd till Israel och ett hjälppaket till Ukraina är på gång – bland annat. Om några veckor måste kammaren också enas om en ny statsbudget, efter den kortsiktiga lösning om att låta kostnaderna löpa som i sin tur blev den förre talmannen Kevin McCarthys fall. Just nu leds arbetet i representanthuset av republikanen Patrick McHenry från North Carolina, som utsetts till temporär talman. Som sådan kan McHenry inte lägga fram några lagförslag för omröstning, hans enda uppgift är att basa över voteringen om en ny talman.

Att republikanernas huvudkandidat till talmansposten, Jim Jordan, inte lyckades samla tillräckligt med stöd i tisdagens omröstning är en tydlig indikation på att det splittrade partiet är fast i en svår kris, skriver New York Times Carl Hulse i en analys. Några av personerna som röstade på andra alternativ är fortfarande upprörda över hur den förre talmannen Kevin McCarthy avsattes, skriver Hulse – medan andra är tycker att republikanen Steve Scalise är ett mycket bättre alternativ än den Trumpbackade Jordan. Vissa hävdar till och med att Jordan kan försvåra de demokratiska processerna i representanthuset. I National Review frågar sig Audrey Fahlberg om det kan gå bättre för Jordan i en andra omröstning. Hon skriver att det finns flera andra republikaner – och demokrater – som väntar på att göra anspråk på posten. ”Det är värt att komma ihåg att kandidaten med flest röster var demokraternas Hakeem Jeffries”, skriver hon. Jim Jordan fick 200 röster i tisdagens omröstning medan Hakeem Jeffries fick 212. För att utses till talman krävs 217 röster.

1. Rysslands illegala och misskötta invasion av Ukraina hamnar i medieskugga. ”Äntligen” pustar Putin, riktas världens blickar bort mot den humanitära och militära katastrof som Rysslands krig i Ukraina utgör. Plötsligt faller strålkastarljuset på Israels bombningar i Gaza i stället för hans egna upprepade krigsbrott i Ukraina. 2. USA:s militära resurser riskerar att dräneras. Biden-administrationen tvingas jonglera två jättekriser samtidigt. Både Ukraina och Israel har omedelbara och existentiella behov av vapen, ammunition och underrättelseinformation. Putin gnuggar händerna i förtjusning över att fienden USA nu måste prioritera om sitt stöd. 3. USA splittras. Hamas-attacken kommer samtidigt som USA redan är i ett semi-förlamat politiskt läge där representanthusets talman Kevin McCarthy avsatts i en historisk omröstning. Nästa år hålls presidentval där Putins mål är att se till att Donald Trump återväljs. Att Vita Huset nu tvingas hantera två av de värsta krigen vi sett i regionen på årtionden samtidigt, och där risken för konfrontation med framförallt Iran ökat pressar en ålderstigen och ifrågasatt president Biden inför 2024. På hemmaplan syns också alltmer hätska demonstrationer mellan pro-israeliska och pro-palestinska grupper i ett redan polariserat USA. 4. Nato splittras. Putin har i många år gjort allt för att splittra den västliga försvarsalliansen och det nya kriget har tvingat Natos regionala stormakt Turkiet att bekänna färg och för president Erdoğan och majoriteten av det turkiska folket är och förblir Hamas religiösa bundsförvanter. Putin gläds åt att Nato-länderna Turkiet och USA nu är på väg att hamna på varsin sida i en konflikt som blottlagt Nato-landet Turkiets islamistiska och västfientliga själ. 5. Sveriges Nato-inträde försenas ytterligare. För USA (och de flesta Nato-länder) är Sverige en viktig pusselbit för att sjösätta en ny regional struktur för att försvara Östersjöregionen. När nu Turkiet och USA glider isär alltmer minskar chanserna att den pro-israeliska amerikanska kongressen kommer att ge grönt ljus till Ankaras köp av de avancerade F-15-plan som Erdoğan allt tydligare kopplat sitt godkännande av ett svenskt Nato-medlemskap till = Sverige blir kvar utanför ett tag till. 6. Putins dröm är en ”multipolär” värld där USA:s maktställning undermineras. Israels krig med Hamas är redan ett blodbad där israeler och amerikaner steg för steg utmålas som okänsliga för det palestinska folkets lidande. Putins och Kinas alternativa världsbild där totalitära regimer får allt starkare svängrum kan locka alltfler länder som upplever USA:s och västvärldens agerande som hyckleri, där mänskliga rättigheter mäts med dubbla måttstockar. 7. Olja och gas är Putins ekonomiska livlinor. Kriget i Mellanöstern har drivit upp priserna på fossila bränslen och Moskvaregimens kassakistor (nödvändiga för att finansiera kriget i Ukraina) fylls på. Putin kan skrockandes se miljonerna trilla in på hans och familjens bankkonton. 8. Putin kan nu framställa sig själv som muslimernas beskyddare. Det PR-tricket kan komma att hjälpa honom att vinna starkare support bland Rysslands stora muslimska folkgrupper, grupper som är överrepresenterade bland de tiotusentals soldater som dödats under Ukrainainvasionen och som börjat ge uttryck för ett växande missnöje över Moskvas exploatering av Rysslands muslimska – ofta eftersatta – regioner. Nu kan vinden vända, Putin har sminkat om sig till Islams försvarare.

Demokrater och republikaner för informella samtal för att lösa den pågående talmanskrisen i representanthuset. Det säger demokraternas minoritetsledare Hakeem Jefferies enligt Bloomberg. Den republikanska kongressledamoten Mike Turner säger i en intervju med CBS News att Republikanerna kommer att behöva sluta ett avtal med Demokraterna för att en ny talman ska kunna tillträda. – Självklart kommer det att bli ett avtal, säger Turner, som framhåller att han ”helst skulle slippa” förhandla med Demokraterna om det fanns ett annat alternativ. Den senaste talmannen Kevin McCarthy tvingades avgå efter att en mindre grupp republikaner bestämde sig för att dra tillbaka sitt stöd till honom. Republikanerna, som har majoritet i representanthuset, har ännu inte kunnat enas om någon ersättare.