I frågan om antisemitism och islamofobi tog Jimmie Åkesson fram ett av kvällens tre väntade skandalslagträn och angrep Nooshi Dadgostar (V) hårt för de antisemitiska uttalanden som avslöjats bland hennes partiföreträdare. SD-ledaren hävdade att partiet har gigantiska problem och Tidökollegorna fyllde på, i en strategi att koppla ihop V med antisemitism för att göra partiet till ett svårare val för mittenväljare, och ett mer besvärande samarbetsparti för Magdalena Andersson (S). Dadgostar gav senare allvarsamt igen med att Åkesson genom en av sina bröllopsinbjudningar medverkat till att låta gängkriminella påverka statsledningen och dess politiska beslut. När Ulf Kristersson (M) fick ordet ville han dock, värnandes Tidösamarbetet, ogärna kritisera Åkesson utan i stället snabbt lägga undan bröllopet på samma hylla som S lotteriskandal, vilken han plockade upp liksom i farten – gängrelaterade problem som respektive parti får sköta internt. En fokusförskjutande respons som liknade den han i våras gav efter avslöjandet om SD:s anonyma konton – ansvaret för politikens allt hårdare ton vilade enligt statsministern lika tungt på S. Splittrande konflikter hägrar Annars bekräftade söndagskvällen den klassiska fördelningspolitiska debattens återkomst, med sin skarpa linje mellan höger och vänster. Tidöpartierna motiverade höstbudgetens skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare mest med att de vill få fart på tillväxten. Å andra sidan hade S, V och MP hellre sett bland annat höjda barnbidrag och bostadstillägg, samt mer pengar till välfärden. Här angrep regeringen och SD oenigheten mellan de fyra partierna på Magdalena Anderssons (S) sida kring hur det ska finansieras – hur mycket skatterna ska, eller inte ska, höjas, för att undergräva hennes trovärdighet som regeringsbildare. Och visst, Muharrem Demirok (C) använde till skillnad från de tre andra inte någon metafor om att regeringen tappat kontakten med verkligheten eller marken, utan medgav tvärtom att han också vill se sänkt skatt för höginkomsttagare. Samtidigt blottade kvällens återkommande voteringsmomentet att splittrande konflikter hägrar även på Tidösidan. Johan Pehrson (L) tryckte nej till att införa ett nationellt tiggeriförbud, medan den jakande Åkesson bestämt såg detta som en del av deras gemensamma avtal. Rimmar illa i väljarnas ögon Starkast intryck lämnade alltjämt oppositionens intensitet och Tidöpartiernas undvikanden kring mc-gängledaren på Åkessons bröllop förrförra helgen. I väljarnas ögon rimmar den illa med Tidöpartiernas profilerade kamp mot den organiserade brottsligheten. Kanske var det delvis en föraning om denna oönskade uppmärksamhet mot SD:s just nu ömmaste smärtpunkt som fick Åkesson att redan i kvällens första votering som enda partiledare trycka nej på frågan om de såg fram emot debatten.