Det här är mikroRNA – och det kan forskningen betyda för oss
Årets Nobelpris i medicin och fysiologi delas lika mellan Victor Ambros och Gary Ruvkun för upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering. Arvsmassan i människans kromosomer kan liknas vid en instruktionsbok för kroppens celler. Årets nobelpris i fysiologi och medicin svarar på varför olika celler, trots att instruktionen är identisk för alla celler, har unika egenskaper. Anledningen är att generna regleras så att varje cell bara läser av relevanta delar av instruktionsboken. På så sätt aktiveras rätt uppsättning gener i varje celltyp. – Det är ett pris som förklarar hur vår instruktionsbok, vårt DNA, där olika gener kodar olika saker, fungerar. Det här är en viktig mekanism som styr att rätt cell i kroppen läser av rätt del av instruktionsboken för att faktiskt få de relevanta sakerna, i det här fallet proteinerna, som kan användas i den cellen, säger Rickard Sandberg. Arvsmassan innehåller tusentals gener Victor Ambros och Gary Ruvkun upptäckte att människans arvsmassa innehåller fler än tusen gener som kodar för olika mikroRNA. – Det här är framförallt ett fysiologipris. Det är en fundamental upptäckt om en ny dimension till genreglering som är viktig för alla multicellulära organismer, säger Rickard Sandberg och tillägger: – Med mer kunskap av den här processen så inser man att det finns en ny nivå som man kan försöka att angripa när det gäller att utveckla läkemedel, även om det inte finns idag. Upptäcktes först 1993 MikroRNA har funnits i multicellolära organismer i ungefär 600 miljoner år, från det att de första encelliga organismerna blev multicellolära och olika celler började specialisera sig. – Det här är en upptäckt som gjorts i en liten liten mask, som är en millimeter stor, men som visat sig ha otrolig betydelse för alla djur och till och med växter. Alla djur som har flera typer av celler använder sig av den här mekanismen, säger Rickard Sandberg. – Det var helt oväntat när det upptäcktes 1993. Och det är fascinerande att de utvecklades under så många hundratals miljoner år innan det upptäcktes finnas i arvsmassan överhuvudtaget – och att de reglerar en helt ny nivå av genreglering, tillägger han. I framtiden hoppas man kunna omställa upptäckten till praktiken – som underlag vid nya läkemedel och nya terapier. – Det är klart att man i framtiden kommer vilja använda den här kunskapen till bättre läkemedel och bättre diagnostik. Det görs framsteg där, men det här priset belönar inget som är nära ett sådant skede ännu, även om vi såklart hoppas att vi kommer komma dit, säger Ricard Sandberg.
Årets Nobelpris i medicin och fysiologi delas lika mellan Victor Ambros och Gary Ruvkun för upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering. Arvsmassan i människans kromosomer kan liknas vid en instruktionsbok för kroppens celler. Årets nobelpris i fysiologi och medicin svarar på varför olika celler, trots att instruktionen är identisk för alla celler, har unika egenskaper. Anledningen är att generna regleras så att varje cell bara läser av relevanta delar av instruktionsboken. På så sätt aktiveras rätt uppsättning gener i varje celltyp. – Det är ett pris som förklarar hur vår instruktionsbok, vårt DNA, där olika gener kodar olika saker, fungerar. Det här är en viktig mekanism som styr att rätt cell i kroppen läser av rätt del av instruktionsboken för att faktiskt få de relevanta sakerna, i det här fallet proteinerna, som kan användas i den cellen, säger Rickard Sandberg. Arvsmassan innehåller tusentals gener Victor Ambros och Gary Ruvkun upptäckte att människans arvsmassa innehåller fler än tusen gener som kodar för olika mikroRNA. – Det här är framförallt ett fysiologipris. Det är en fundamental upptäckt om en ny dimension till genreglering som är viktig för alla multicellulära organismer, säger Rickard Sandberg och tillägger: – Med mer kunskap av den här processen så inser man att det finns en ny nivå som man kan försöka att angripa när det gäller att utveckla läkemedel, även om det inte finns idag. Upptäcktes först 1993 MikroRNA har funnits i multicellolära organismer i ungefär 600 miljoner år, från det att de första encelliga organismerna blev multicellolära och olika celler började specialisera sig. – Det här är en upptäckt som gjorts i en liten liten mask, som är en millimeter stor, men som visat sig ha otrolig betydelse för alla djur och till och med växter. Alla djur som har flera typer av celler använder sig av den här mekanismen, säger Rickard Sandberg. – Det var helt oväntat när det upptäcktes 1993. Och det är fascinerande att de utvecklades under så många hundratals miljoner år innan det upptäcktes finnas i arvsmassan överhuvudtaget – och att de reglerar en helt ny nivå av genreglering, tillägger han. I framtiden hoppas man kunna omställa upptäckten till praktiken – som underlag vid nya läkemedel och nya terapier. – Det är klart att man i framtiden kommer vilja använda den här kunskapen till bättre läkemedel och bättre diagnostik. Det görs framsteg där, men det här priset belönar inget som är nära ett sådant skede ännu, även om vi såklart hoppas att vi kommer komma dit, säger Ricard Sandberg.