Den svenskiranske KI-forskaren Ahmadreza Djalali blev kvar i Evin-fängelset, där han har suttit sedan 2016 dömd till döden. Hemma i Sverige har hans barn och fru, Vida Mehrannia, väntat på honom i över åtta år. – I 3 000 dagar har jag lidit. Jag hade ett hopp och nu har jag förlorat det, säger Vida Mehrannia. Nu ska Djalali inleda en hungerstrejk i fängelset. – Han är väldigt besviken. Han kommer börja hungerstrejka, för att han vill att Sverige och världen hör honom. Han är väldigt svag men han måste, för han blir ignorerad, säger Vida Mehrannia. Farligt för hans hälsa Men efter så många år i fångenskap är Djalalis hälsa kraftigt försämrad och nu oroar sig hans fru för vilka konsekvenser hungerstrejken kan få. – Det är så farligt för honom, men jag vet att han inte har något annat val, säger hon och tillägger: – Han ser ut som skinn och ben. ”Nu måste jag kämpa” I flera dagar har Vida Mehrannia protesterat utanför Utrikesdepartementet i Stockholm. – Vi får ingen förklaring, ingen respekt för mig och mänskliga rättigheter, säger hon. Hon vill ha svar på varför hennes man lämnades kvar. – De pratade inte med oss. De borde släppa alla fångarna. Hur är det möjligt att de lämnade honom? Jag accepterar det inte, säger hon. Och trots sorgen och hopplösheten hon känner, är hon fast besluten att fortsätta. – Jag hade ett hopp, att de skulle släppa honom. Nu måste jag kämpa igen. Jag är väldigt trött men jag har inget annat val. Jag kan inte blunda och säga att jag inte bryr mig, för det är mina barns pappa, säger Vida Mehrannia.