Fotboll, sake och Barbenheimer-ilska: “Skämtar inte om kärnvapen i Japan"
Ursinne över hashtaggen #Barbenheimer, praktfulla matsuri-festivaler, gårdagens rafflande kvartsfinal i fotbolls-VM mellan Sverige och Japan, är augusti-snackisar i Tokyo. Erik Augustin Palm tar åter tempen på sommaren i den japanska huvudstaden. Augusti är den värsta sommarmånaden i Tokyo, men den fuktiga hettan kan undvikas för en stund i luftkonditionerat biografmörker. För många cineaster i en vacklande biografkultur har de enorma succéerna för ”Barbie” och ”Oppenheimer” varit en källa till glädje. Så till den grad att hashtaggen #Barbenheimer har uppstått i sociala medier, som en portmanteau av filmernas titlar, med en flodvåg av meme som skämtsamt belyser de två filmernas vitt åtskilda estetik och teman. Men i Japan har hashtaggen och online-hybriderna av Barbies rosa fantasivärld med bilder av kärnvapenexplosioner, mötts av ursinne. På sociala medier sprids hashtaggen #NoBarbenheimer – dels för att kärnvapen inte är något man skämtar om i Japan, där USA:s atombombningar under andra världskriget dödade hundratusentals människor. Och dels för att den internationella premiären av filmerna i slutet av juli ägde rum kort inför årsdagarna då bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki, den 6:e och 9:e augusti. Nyligen nådde de japanska motreaktionerna en sådan kokpunkt att Warner Bros japanska dotterbolag publikt kritiserade huvudkontorets sociala medier-hantering av “Barbie”, och beklagade att Barbenheimer-mem lagts ut på det officiella Twitter-kontot för ”Barbie”, inför den japanska premiären den 11 augusti. I skrivande stund finns inget premiärdatum för ”Oppenheimer” i Japan, som har den tredje största biografmarknaden i världen. Den mest folkkära sporten i Japan är inte sumobrottning, utan baseboll. Men sedan 1990-talet har fotbollens popularitet i landet ökat avsevärt, särskilt efter att Japan, på herrsidan, för första gången tog sig till VM 1998 och därefter arrangerade turneringen 2002. Således var exalteringen stor bland både svenskar och japaner i Tokyo, inför gårdagens kvartsfinal i fotbolls-VM mellan Sverige och Japan. Japan var publikfavoriter inför matchen efter sina hittills imponerande insatser, inklusive en krossande 4-0-match mot Spanien. Trots förlusten mot Sverige består japanska damlandslaget som landets nya hjältar. Själv är jag högst likgiltig inför både Sveriges vinst och Japans förlust, men gläds åt sammanhang där länderna möts. ”Matsuri” är det japanska ordet för festival, och matsurifestivaler är de religiösa och kulturella evenemang som firas i Japan under sommaren. Kulmen är i augusti, då byar och storstäder fylls av gamla och unga i frapperande yukatas (sommarkimonos). I de skimrande ”Bon-Odori”-folkdansparaderna rör sig deltagarna längs huvudgatorna i intrikata cirkelrörelser med symboliska handgester, ackompanjerade av traditionella instrument och folksång. Givetvis handlar matsurikulturen även om att dricka alldeles för mycket sake, vilket är särskilt påtagligt under Awa Odori – en av Tokyos största matsurifestivaler. Den hålls i mitt kvarter Koenji; känt som en historisk knutpunkt för allsköns alternativ kultur och ett särdeles livat bar- och nattliv. ”Bon-Odori”-parader med 65-åriga punkare är en fröjd för ögat – och örat. En fröjd för ögat är även Omotesando, även kallad Tokyos Champs-Élysées; den ikoniska modeavenyn mellan ungdomstrendiga Harajuku och det livliga nöjesdistriktet Shibuya, där man ser japaner medvetet stoltsera med sin stil, skrudade i allt från ny japansk haute couture till korsbefruktningar av gatumode och traditionell klädsel. En uppvisning av performativ kreativitet som när som helst under året ger en inblick i hur oerhört välklädda Tokyobor är. I augusti är det särskilt tydligt hur Omotesando och dess omgivning utgör själva märgen i Japans modevärld, då Tokyos största modevecka äger rum där. Men även nu perioden innan vibrerar området av modemässig innovation, när japanska fashionistas undersöker vilka av deras outfits som skapar mest uppmärksamhet, medan de vässar sitt svassande nedför avenyn. Trots sin hyperurbana image, kontureras Tokyoregionen av en till synes ändlös kustlinje. De under resten av året sömniga stränderna genomgår en synbar förvandling under sommaren, kännetecknad av uppkomsten av ”Umi no ie”, vilket direkt översatt betyder ”havshus”. Tillfälliga, ofta färgglada, träkonstruktioner monteras upp på sanden, och fungerar som kombination av barer, caféer, restauranger – och som skydd mot den obarmhärtiga solen. Och det sistnämnda är något som Tokyo aldrig kan ha för mycket av, om du frågar undertecknad.
Ursinne över hashtaggen #Barbenheimer, praktfulla matsuri-festivaler, gårdagens rafflande kvartsfinal i fotbolls-VM mellan Sverige och Japan, är augusti-snackisar i Tokyo. Erik Augustin Palm tar åter tempen på sommaren i den japanska huvudstaden. Augusti är den värsta sommarmånaden i Tokyo, men den fuktiga hettan kan undvikas för en stund i luftkonditionerat biografmörker. För många cineaster i en vacklande biografkultur har de enorma succéerna för ”Barbie” och ”Oppenheimer” varit en källa till glädje. Så till den grad att hashtaggen #Barbenheimer har uppstått i sociala medier, som en portmanteau av filmernas titlar, med en flodvåg av meme som skämtsamt belyser de två filmernas vitt åtskilda estetik och teman. Men i Japan har hashtaggen och online-hybriderna av Barbies rosa fantasivärld med bilder av kärnvapenexplosioner, mötts av ursinne. På sociala medier sprids hashtaggen #NoBarbenheimer – dels för att kärnvapen inte är något man skämtar om i Japan, där USA:s atombombningar under andra världskriget dödade hundratusentals människor. Och dels för att den internationella premiären av filmerna i slutet av juli ägde rum kort inför årsdagarna då bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki, den 6:e och 9:e augusti. Nyligen nådde de japanska motreaktionerna en sådan kokpunkt att Warner Bros japanska dotterbolag publikt kritiserade huvudkontorets sociala medier-hantering av “Barbie”, och beklagade att Barbenheimer-mem lagts ut på det officiella Twitter-kontot för ”Barbie”, inför den japanska premiären den 11 augusti. I skrivande stund finns inget premiärdatum för ”Oppenheimer” i Japan, som har den tredje största biografmarknaden i världen. Den mest folkkära sporten i Japan är inte sumobrottning, utan baseboll. Men sedan 1990-talet har fotbollens popularitet i landet ökat avsevärt, särskilt efter att Japan, på herrsidan, för första gången tog sig till VM 1998 och därefter arrangerade turneringen 2002. Således var exalteringen stor bland både svenskar och japaner i Tokyo, inför gårdagens kvartsfinal i fotbolls-VM mellan Sverige och Japan. Japan var publikfavoriter inför matchen efter sina hittills imponerande insatser, inklusive en krossande 4-0-match mot Spanien. Trots förlusten mot Sverige består japanska damlandslaget som landets nya hjältar. Själv är jag högst likgiltig inför både Sveriges vinst och Japans förlust, men gläds åt sammanhang där länderna möts. ”Matsuri” är det japanska ordet för festival, och matsurifestivaler är de religiösa och kulturella evenemang som firas i Japan under sommaren. Kulmen är i augusti, då byar och storstäder fylls av gamla och unga i frapperande yukatas (sommarkimonos). I de skimrande ”Bon-Odori”-folkdansparaderna rör sig deltagarna längs huvudgatorna i intrikata cirkelrörelser med symboliska handgester, ackompanjerade av traditionella instrument och folksång. Givetvis handlar matsurikulturen även om att dricka alldeles för mycket sake, vilket är särskilt påtagligt under Awa Odori – en av Tokyos största matsurifestivaler. Den hålls i mitt kvarter Koenji; känt som en historisk knutpunkt för allsköns alternativ kultur och ett särdeles livat bar- och nattliv. ”Bon-Odori”-parader med 65-åriga punkare är en fröjd för ögat – och örat. En fröjd för ögat är även Omotesando, även kallad Tokyos Champs-Élysées; den ikoniska modeavenyn mellan ungdomstrendiga Harajuku och det livliga nöjesdistriktet Shibuya, där man ser japaner medvetet stoltsera med sin stil, skrudade i allt från ny japansk haute couture till korsbefruktningar av gatumode och traditionell klädsel. En uppvisning av performativ kreativitet som när som helst under året ger en inblick i hur oerhört välklädda Tokyobor är. I augusti är det särskilt tydligt hur Omotesando och dess omgivning utgör själva märgen i Japans modevärld, då Tokyos största modevecka äger rum där. Men även nu perioden innan vibrerar området av modemässig innovation, när japanska fashionistas undersöker vilka av deras outfits som skapar mest uppmärksamhet, medan de vässar sitt svassande nedför avenyn. Trots sin hyperurbana image, kontureras Tokyoregionen av en till synes ändlös kustlinje. De under resten av året sömniga stränderna genomgår en synbar förvandling under sommaren, kännetecknad av uppkomsten av ”Umi no ie”, vilket direkt översatt betyder ”havshus”. Tillfälliga, ofta färgglada, träkonstruktioner monteras upp på sanden, och fungerar som kombination av barer, caféer, restauranger – och som skydd mot den obarmhärtiga solen. Och det sistnämnda är något som Tokyo aldrig kan ha för mycket av, om du frågar undertecknad.
