"Jag ser bara död, sorg och lidande – men inget slut"

Småsyskonen Haron och Alma dog i den övertända lägenheten. Men Ahmed, 8, avled senare på sjukhuset och hans organ kunde doneras. Nu har han räddat livet på fyra barn. – Jag blev väldigt glad mitt i sorgen. Tårarna rann, säger barnens farbror om beskedet.

Elian Sundén är en vanlig kille som går i skolan, gymmar och älskar musik. Det var i våras som livet vändes upp och ner för honom när han fick då reda på att han drabbats av en ovanlig blod- och benmärgssjukdom, aplastisk anemi, som gör att han är i akut behov av en stamcellsoperation. Sjukdomen gör att hans produktion av blodkroppar är låg och att därmed har han ett lågt antal blodkroppar i blodet. – Ibland känns det overkligt och det är orättvist, man tänker naturligtvis varje dag på det, men så finns det vissa dagar som funkar ganska bra, som att inget av detta är sant, säger Elians mamma Therese Wahlgren Sundén. Elian har blivit sämre och sämre för varje dag – men nyligen kom beskedet att läkarna hittat en donator som är en 90-procentig match. På grund av sin sjukdom måste han byta benmärg och vägen till att hitta en donator har varit lång. Många har engagerat sig för att hitta donatorer Elians historia fick mycket uppmärksamhet när mamma Therese gick ut i sociala medier och delade med sig av Elians sjukdom och vädjade om att fler ska registrera sig i Tobiasregistret, som är det svenska registret för givare av blodstamceller. En månad efter Facebookinlägget hade 3 000 nya personer registrerat sig. Även Elians vänner Hampus och Charlie har engagerat sig. De har gått runt i köpcentrum i Kalmar och spridit information om Tobiasregistret för att få fler människor att registrera sig som donatorer. – Jag uppskattar det oerhört mycket. Det betyder ju jättemycket för mig och för många andra också. Men särskilt när det är ens vänner som gör det känns ju väldigt, man blir lugn av det, säger Elian. Hade ingen aning om sjukdomen Han berättar att han upptäckte sjukdomen efter att lymfkörtlarna under armarna hade svullnat upp under en lång tid och han åkte till vårdcentralen för att kolla upp det. Då var blodvärden så pass låga att man behövde kolla upp det på sjukhus och först trodde man att det rörde sig om leukemi. – Jag hade ingen aning om vad det var, jag hade aldrig hört om det innan eftersom att det är ju så pass ovanligt, säger Elian. Tids nog har Elian fått mer information och kunnat bearbeta vad sjukdomen innebär. Mamma Therese brottas med viljan att skydda Elian samtidigt som hon vill att hans liv ska kunna fortsätta som det alltid har gjort. – Balansgången är ju fullständigt overklig för att en förälders största mardröm är ju att barnen inte ska ha kompisar eller att de inte blir bjudna på fester. Nu är det snarare så att jag blir jättenervös när han blir bjuden på fest och då tänker jag direkt: ”tänk om det är någon som är smittad med någonting som han inte kan stå emot”, säger Therese. Själv säger Elian att han har tagit en sak i taget och försökt att inte oroa sig i onödan. 30 procent hittar aldrig en donator Ungefär 250 000 människor är registrerade i Tobiasregistret och hundratals väntar på en matchande donator någonstans i världen. Bristen på utomeuropeiskt ursprung bland donatorer gör att bara tre av tio patienter av utomeuropeiskt ursprung hittar en matchande donator. Samma siffra för de med europeiskt ursprung är sju av tio. Samtidigt utgör andelen kvinnor 70 procent och män 30 procent av alla i Tobiasregistret. Därför behövs fler unga killar och personer med utomeuropeiskt ursprung. – För att en givare och en patient ska matcha så att man har så lik vävnadstyp som möjligt. Det är nånting som kallas HLA. Tyvärr är det inte som blodgrupper att det finns ett begränsat antal HLA-typer, utan det finns bokstavligen ett miljontals olika HLA-typer, säger Hannah Gustafson, marknads- och kommunikationsansvarig på Tobiasregistret. Tre månaders isolering efter transplantationen 30 procent av alla patienter hittar aldrig en givare och initialt var Elian varit en del av dem. Behovet av donationer är stort och Hannah Gustafsson berättar att bara i år har de förmedlat 250 donationer i Sverige och i hela världen sker tiotusentals benmärgstransplantationer årligen. Den 7 januari börjar Elian med cellgifter för att förbereda hans benmärgstransplantation. Efter det väntar tre månaders isolering. Elian säger att han är lite nervös, men mamma Therese är livrädd. – Jag är rädd att processen inte ska kunna gå så som den förväntas. Jag är extremt tacksam över den läkarhjälpen som vi har fått och vården runt alltihop. Det här har varit fantastiskt. Men det finns också naturliga förklaringar varför man är så nervös, säger Therese.

Vanligtvis drabbas barn. Men för Josefine Lindgren har det hänt regelbundet ända sedan hon var tio år gammal. Hon upplever att hennes kropp ändrar proportioner. Det sker mest när hon blundar, men på senare tid finns känslan kvar även när hon öppnar ögonen. – Tänk dig att du har en visuell bild av hur stort allting är. Alla vet ju ungefär hur stora fingrarna och tårna är, men så förvrids sanningen. Det sker så extremt snabbt och är jätteobehagligt, säger hon. I över tjugo år har Josefine Lindgren drabbats av sina obehagliga upplevelser ungefär var tredje vecka, och i dag hjälper det psykiskt att prata om det säger hon. Men när Josefine var liten hade hon svårt att sova och undvek att berätta, med rädsla för att bli klassad som knäpp. – Jag trodde jag skulle läggas in på psyket och var väldigt rädd för det, säger hon. ”Känslan är på riktigt” Åkomman kallas Alice i underlandet-syndromet. Precis som för sagofiguren förändras kroppsdelar, upplever den drabbade. Syndromet är erkänt i forskarvärlden, men det är mycket ovanligt. – Det det handlar om är att du plötsligt uppfattar till exempel en arm eller ett ben som mycket större eller mycket mindre, så att man får en förvrängd bild av verkligheten, säger läkaren Mouna Esmaeilzadeh. Till exempel kan Josefine uppleva att hennes arm växer flera meter. – Det är mina lemmar det blir så med. Det känns som att kroppsdelarna ändras. Känslan är på riktigt, säger Josefine Lindgren. Odokumenterat – men kan vara vanligare än man trott När Josefine googlade sina upplevelser hittade hon åkomman, och förstod att det var det hon led av. Hon har inte fått diagnosen av en läkare, men det är det å andra sidan väldigt få som fått. – Det finns mindre än 200 fall dokumenterade (i världen) i den medicinska litteraturen sedan 1965. Så det är relativt odokumenterat, och kanske underdiagnostiserat. Det saknas robust forskning på det, säger Mouna Esmaeilzadeh. Enligt Esmaeilzadeh finns det studier som indikerar att 30 procent av tonåringar upplevt symtom, som stämmer överens med Alice i underlandet-syndromet, minst en gång. Men det är långt ifrån så många som får bestående symtom. – Det är oftast kortvarigt och övergående. Men kan upplevas som väldigt obehagligt, säger Mouna Esmaeilzadeh. ”Som en skräckfilm” Det kan också handla om att man upplever externa föremål som större eller mindre än vad de är. Forskare vet i dag inte exakt vad det här beror på, men det finns teorier. – En av de vanligaste teorierna är att syndromet kan vara kopplat till förändringar i hjärnans elektriska aktivitet i områden som påverkar syn och rumsuppfattning. Tillståndet tros kunna utlösas av tillstånd som migrän, epilepsi, infektioner (som Epstein-Barr-virus), och ibland av stress eller sömnbrist. Men man skulle ju behöva väldigt mycket mer forskning, säger Mouna Esmaeilzadeh.

Det finns i dag inga specifika botemedel mot Alice i underlandet-syndromet. Mouna Esmaeilzadeh beskriver syndromet som läskigt, precis som drabbade Josefine. – Det känns som en skräckfilm. Jag tror att människan har en rädsla för onormala portioner på människokroppen för vi är inte vana vid det. Ingen är sju meter lång och ser ut som slender man (en skräckfilms-figur). Vi har en bild av hur man ska se ut och när den inte stämmer då blir det obehagligt, säger Josefine.

Det var i mars 2023 som Skolinspektionen tog emot uppgifter från rektorn på förskolan om att läraren gjort handlingar som kan göra henne olämplig som pedagog. Även en annan rektor i Göteborg gör samma bedömning, baserat på erfarenheter från två andra förskolor där läraren tidigare arbetat. Enligt anmälan har tolv utredningar om misstänkta kränkningar utförts, varav nio tillfällen bedömdes som kränkande behandling och tre som bristande tillsyn av barn. Kränkningarna har både varit fysiska och verbala. I ett fall ska läraren ha lyft upp ett gråtande barn ”som en katt” och tryckt ner barnet ”med ansiktet före” i en barnvagn. Flera av lärarens kollegor uppger dessutom att barnen blivit rädda för henne, efter att hon ska ha stängt in dem i olika rum, bundit fast dem och skrikit på dem. Läraren: ”En förtalskampanj” Av 6 kap. 9 8 skollagen framgår att personal i förskola och skola inte får utsätta barn eller elever för kränkande behandling. Trots att läraren upprepade gånger har uppmärksammats på det olämpliga i sitt förhållningssätt mot barn, har beteendet enligt anmälan fortsatt under en längre tid och på flera förskolor. Detta ledde till att rektorn beslutade att stänga av läraren och kort därefter valde läraren att avsluta sin anställning. Läraren själv menar, i samtal med Skolinspektionen, att hon är utsatt för en ”förtalskampanj ”och att anklagelserna är tagna ur sitt sammanhang. Dessutom hävdar hon att hon hanterar konflikter med barn på ett bra sätt och att rektorn tidigare ska ha stöttat hennes arbetssätt under utvecklingssamtal. Nu riskerar läraren, som jobbar på en förskola i Göteborgsområdet, att få sin legitimation indragen.

Ines är en småtjock tax, med korta ben och riktigt dålig andedräkt. Som valp kom hon till Hanna Hellquist och sedan dess är de alltid tillsammans – är Ines inte välkommen stannar Hanna också hemma. ”Jag skulle rädda Ines framför min väns barn”, skriver hon.

Plåtslagaren Thomas Oceng visste inte att balken han borrade i var strömförande. Han fick 10 000 volt genom kroppen – och brännskador på händerna, armarna, ansiktet och bålen. – Jag var rädd att jag skulle förlora min sambo och mina barns pappa, säger hans sambo Jennifer Fredriksson.

De katastrofala konsekvenserna för en hel generation barn i Gaza är omöjliga att överblicka. – Vi riskerar att få en helt förlorad generation, säger Myriam Burger som leder Rädda Barnens arbete på plats i krigsområdet.

Översvämningar i Spanien förvandlade bygator till floder, förstörde hem och dödade minst 95 människor i den värsta naturkatastrofen som drabbat landet på decennier – där dödssiffran förvänts stiga. Ögonvittnen liknar förödelsen med en tsunami. – Vissa höll sig fast i träd men de starka strömmarna förde bort dem medan de ropade på hjälp, säger ögonvittnet Eliú Sánches i Sedavi i Valencia, till TV4 Nyheterna. ”Fick varningen på biltaket” Regnovädret, som började i tisdags och fortsatte på onsdagen, orsakade så pass stora översvämningar att polis och räddningstjänst tvingades att använda helikoptrar för att rädda människor från deras hem och gummibåtar för att nå förare som var strandsatta på bilar. – I går var den värsta dagen i mitt liv. Vi var fångade som råttor. Bilar och sopcontainrar flöt på gatorna. Vattnet steg tre meter, säger Ricardo Gabaldón, borgmästare i Utiel i Valencia, till spanska RTVE. Stark kritik riktas nu regeringen i landet där många ifrågasätter tidpunkten för varningen, som kom mer än 12 timmar efter att Spaniens svar på SMHI hade utfärdat sin första röda varning. Människor i södra Valencia säger att de fick varningen när regnet pågick. – De satt på taken på sina bilar och i träden där de forslade vatten under dem när fick de varningar från myndigheterna, säger Jona Kjällgren. Myndigheterna säger å andra sidan att de följt alla regler och protokoll. Närmare 100 döda Flera barn fanns bland de omkomna. Spanien har utlyst tre dagars landssorg, enligt regeringen. Utrikesdepartementet meddelade på onsdagskvällen att man inte hade några uppgifter om svenska dödsoffer i de spanska regionerna. – Bilarna ser ut som leksaksbilar som slängts in på gatorna. Helt plötsligt finns det vägar man inte kan köra på längre, säger TV4s utrikesreporter Jona Kjällgren. På bara några timmar kom lika mycket regn som under ett års tid, en förödelse inte ens meteorologen kunnat förutse säger myndigheterna. Via sociala medier bad strandsatta om hjälp. ”Det ligger en död man i mitt hus. Jag behöver hjälp”, skriver en kvinna i kommunen Benetússer på X, enligt radiokanalen Cadena Ser.

Förra året levde närmare 500 miljoner barn i en konfliktzon. Det är nära var femte av alla barn i världen – något som sedan 1990-talet nästa fördubblats i antal. Enligt Rädda Barnens rapport är det allt fler barn som drabbas hårt när de tvingas växa upp i ett område av krig och konflikt.

– Det är katastrofalt att vara barn och leva i en konfliktszon idag. Barn har ett speciellt skydd inom krigets lagar. Det har FN säkerhetsråd slagit fast. Men vi ser gång på gång att de här lagarna ignoreras eller struntas i. Dödandet av barn, bombningar av skolor och sjukhus men också undanhållande av humanitär hjälp till barn, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen, internationell chef på Rädda Barnen. Rekordmånga dödas eller skadas svårt Rapporten pekar på att allt fler barn fick utstå övergrepp under förra året. Det kan handla om att barn skadas mycket svårt, kidnappas, att sjukhus bombas och att humanitär hjälp inte når fram. Eller att barn i värsta fall dödas.

För 2023 noteras att över 11 300 barn dödats eller lemlästats. Det går att jämföra med ett klassrum på 31 barn som drabbas varje dag under hela året, menar Rädda Barnen. Jämfört med året före är det en ökning med 31 procent.

– Varje krig är ett krig mot barn. Vi ser just nu i krig och katastrof att rekordmånga barn dödas. Vi ser också att barn får se och uppleva saker som barn aldrig ska behöva uppleva och bär med sig trauman resten av livet. Vi ser också barn som inte har gått i skolan under ett helt år för att man lever i en konfliktszon. Barn som behöver fly gång på gång. Barn mår fruktansvärt dåligt i krig och konflikt, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen.

Hur allvarlig är situationen?

– Att leva som barn i krig är ju fruktansvärt traumatiskt. Vi har barn som ser och upplever när släktingar och hela familjer dödas. Vi har barn som inte får den humanitära hjälp som de behöver. Mat, rent vatten, mediciner och som inte har tillgång till sjukvård för att allas sjukhus är sönderbombade, menar Cecilia Chatterjee-Martinsen. 2024 kan bli ännu värre Hjälporganisationen befarar att 2024 kommer visa sig ha varit ett ännu värre år för barnen och vill nu se fler krafttag från politiken för att utvecklingen inte ska fortsätta åt fel håll.

– Beslutsfattare i Sverige och i världen måste mycket tydligare fördöma brott mot barns rättigheter. Vi måste bli tydligare i att fördöma varje gång vi ser en skola bombas, varje gång vi ser ett barn dödas, varje gång vi ser humanitära hjälpsändningar stannas vid gränsen.

473 miljoner barn levde under 2023 i en konfliktzon. I genomsnitt miste 31 barn – en hel skolklass – livet eller lemlästades varje dag. Av dem var mer än en tredjedel palestinska barn, enligt en rapport från Rädda Barnen.