Kängurun från Hässleholm hemma igen – efter två månader på rymmen
Det var i början av maj som vallabyn, en mindre känguruart, försvann från sin inhägnad på Alpakahof Hultet utanför Hässleholm. Jacqueline Käslin som äger den lilla kängurun berättar att hon under vallabyns vistelse i frihet, haft bra koll på var den befunnit sig, men inte haft möjlighet att fånga in den. – Så fort man kommer nära den går den iväg, och jag har inte velat skrämma den i onödan. Då hade den kanske försvunnit ännu längre bort, säger hon. Hon har aldrig känt någon oro för att djuret inte skulle må bra. Vallabyn som är vanligast förekommande utmed Australiens kuster klarar sig trots det annorlunda klimatet, sig väldigt bra i de svenska skogarna. – Jag tror att den hade kunnat klara sig väldigt länge, åratal kanske. De äter ungefär samma som kaniner och det har funnits gott om gräs och blad att stoppa i sig, berättar Jacqueline Käslin. Kom tillbaka på egen hand På Alpakahof Hultet finns fyra vallabys. En morgon var den förrymda lilla vallabyn bara tillbaka, och enligt Jacqueline handlar det om ensamhet. – Jag tror den tröttnade på att vara själv. De är inga utpräglade flockdjur, men mår väldigt bra med lite kompisar. De hänger ihop, säger hon. – En morgon var han tillbaka inne i alpackahagen. Då var det bara att samla grannarna som kunde hjälpa mig att leda in honom i sin inhägnad igen. Trots att Jacqueline aldrig varit orolig för Vallabyn, har nu en tyngd lyfts från hennes axlar. – Det blir lite mindre jobb nu. Jag har haft foderplatser runt om i skogen, och nu slipper jag ta mina dagliga promenader för att fylla på dem med mat. Enligt Jacqueline Käslin välkomnades vallabyn tillbaka av sina kompisar i inhägnaden och ser ut att må väldigt bra.
Det var i början av maj som vallabyn, en mindre känguruart, försvann från sin inhägnad på Alpakahof Hultet utanför Hässleholm. Jacqueline Käslin som äger den lilla kängurun berättar att hon under vallabyns vistelse i frihet, haft bra koll på var den befunnit sig, men inte haft möjlighet att fånga in den. – Så fort man kommer nära den går den iväg, och jag har inte velat skrämma den i onödan. Då hade den kanske försvunnit ännu längre bort, säger hon. Hon har aldrig känt någon oro för att djuret inte skulle må bra. Vallabyn som är vanligast förekommande utmed Australiens kuster klarar sig trots det annorlunda klimatet, sig väldigt bra i de svenska skogarna. – Jag tror att den hade kunnat klara sig väldigt länge, åratal kanske. De äter ungefär samma som kaniner och det har funnits gott om gräs och blad att stoppa i sig, berättar Jacqueline Käslin. Kom tillbaka på egen hand På Alpakahof Hultet finns fyra vallabys. En morgon var den förrymda lilla vallabyn bara tillbaka, och enligt Jacqueline handlar det om ensamhet. – Jag tror den tröttnade på att vara själv. De är inga utpräglade flockdjur, men mår väldigt bra med lite kompisar. De hänger ihop, säger hon. – En morgon var han tillbaka inne i alpackahagen. Då var det bara att samla grannarna som kunde hjälpa mig att leda in honom i sin inhägnad igen. Trots att Jacqueline aldrig varit orolig för Vallabyn, har nu en tyngd lyfts från hennes axlar. – Det blir lite mindre jobb nu. Jag har haft foderplatser runt om i skogen, och nu slipper jag ta mina dagliga promenader för att fylla på dem med mat. Enligt Jacqueline Käslin välkomnades vallabyn tillbaka av sina kompisar i inhägnaden och ser ut att må väldigt bra.