En av platserna som betraktas som ett potentiellt mål är Natanz. Staden har i flera decennier varit en av centralorterna för Irans hemliga kärnteknikprogram. I underjordiska bunkrar långt nere i utgrävda bergrum snurrar de centrifuger som anrikar uran, en verksamhet som sannolikt möjliggör för Iran att kunna bygga en atombomb. Stormakterna mer enade på det tidiga 2000-talet Redan strax efter millennieskiftet var frågan om Irans nukleära program en omdiskuterad och kontroversiell debattfråga. Men på den tiden var stormakterna mer enade än nu. Alla medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, inklusive Ryssland och Kina, ville tygla Irans uppenbara kärnvapenambitioner. Iran däremot vägrade att lyssna på råd – och hot – från omvärlden och sökte i stället under dessa år på det tidiga 2000-talet i hemlighet samarbete med Nordkorea och utvecklade steg för steg ett kärnteknikprogram som officiellt skulle ha ”civila” användningsområden. ”Vi ska göra en bomb, en atombomb” Men när jag och fotograf Hans Lisskog smet iväg från våra bevakare under en av våra reportageresor i Iran i september 2003 och bilade ner till Natanz rådde det ingen tvekan bland civilbefolkningen där: ”Vi ska göra en bomb, en atombomb som kan straffa Israel”, sa människorna vi träffade. Kärnvapenprojektet var inget de skämdes för. Saffransodlaren Mohammad Nourouzi, och alla andra vi träffade var stolta över att deras ledare planerade att beväpna sig med världens mest kraftfulla och farliga vapen. På en presskonferens ställde jag också frågan direkt till mullah-regimens talesperson i Teheran; ”Är Iran på väg att skaffa sig kärnvapen?”.
Frågan var nödvändig att ställa. Men svaret blev inte överraskande ett nekande. Kräver ny försvarsdoktrin Men nu när hotet från Israel är överhängande vill starka krafter i Iran att landet verkligen gör slag i saken och skaffar sig kärnvapen. 39 parlamentsledamöter i Teheran krävde nyligen att Irans försvarsdoktrin justeras så att kärnvapen inkluderas i landets arsenal. De internationella bedömningarna kring hur lång tid det skulle kunna ta för Iran att färdigställa en atombomb varierar mellan ett par månader och ett år.
I mars 2023 vittnade den dåvarande amerikanska försvarschefen Mark Milley i ett kongressförhör där han bedömde att det skulle ta regimen i Teheran ”flera månader” att slutföra processen. En existentiell fråga för Israel För Israel (som förfogar över ett okänt antal kärnvapen) är detta en existentiell fråga. Mullorna i Iran vill utradera landet från kartan. Men samtidigt är riskerna kring att attackera Natanz och andra städer i Irans nukleära program stora. Spridningen av radioaktiva ämnen kan utgöra en betydande fara för omgivningen. Saffransodlaren Mohammad Nourouzis sa då i september för 21 år sedan att han minsann inte fruktade Israel och ett eventuellt anfall mot Natanz. Sedan dess har både Israel och Iran förstärkt respektive lands militära kapacitet. Och kanske kommer Israel den här gången nöja sig med att angripa andra militära mål. Vi får se.