Rapport: Chockerande många gravida dör i Darfur

Svensk polis har deltagit i arbetet med att ta ner servrar som använts av hackergruppen Anonymous Sudan för att utföra cyberattacker i hela världen. Nu ställs två sudanesiska bröder inför rätta i USA för inblandning i nätverket.

En tänkbar pristagare är den internationella brottmålsdomstolen ICC och kanske också chefsåklagaren där: Karim Khan. Han och domstolen har har krävt att Hamasledaren Yahia Sinwar ställs inför skranket eftersom han anses vara hjärnan bakom 7-oktober attackerna förra året. Men ICC fick också stor uppmärksamhet när domstolen tidigare i år ansökte om en arresteringsorder för att Israels försvarsminister Gallant och premiärminister Netanyahu. ICC ansåg att de borde gripas på grund av hur gazakriget genomförts. Flera tänkbara pristagare Men det finns förstås fler tänkbara pristagare som under det senare året fått uppmärksamhet för sitt arbete med fred i mellanöstern. ICC ställer enskilda personer till svars medan domstolen ICJ hanterar mellanstatliga frågor. ICJ hamnade i fokus när frågan om huruvida Israel ligger bakom ett folkmord I Gaza adresserades av domstolen. Hjälper i Sudan Fredsarbete utanför Mellanöstern kan förstås också premieras av den Norska nobelkommitten. Det gäller till exempel organisationen Sudans motståndskommittéer som verkat på gräsrotsnivå i krigets i Sudan för att hjälpa människor att överleva. Det skulle isåfall innebära att fredsarbete i ett krig som hamnat i medieskugga bakom Ukraina och Mellanöstern får uppmärksamhet. Vem som än tilldelas priset kommer i vilket fall som helst att bli en symbol för att fred inte kommer "gratis" utan är frukten av kompromisser, en god vilja och hårt arbete. Det gäller i Mellanöstern, i Afrika, ja egentligen globalt.

Våldsamma strider härjar runt Sudans huvudstad Khartum mellan sudanesiska armén och milisgruppen RSF, enligt en armékälla. Stridsflyg har bombat delar av huvudstaden som kontrolleras av den paramilitära styrkan.

ADRÉ. En grumlig bäck är gränsen mellan krig och fred för de flyktingar som lyckas ta sig från Sudan till grannlandet Tchad. Men om de lämnat striderna bakom sig, följer hungern med dem in i det nya landet. I Sudan pågår nu den största flyktingkrisen i världen. I veckan passerade antalet flyktingar 10,5 miljoner. Som om hela Sveriges befolkning skulle lämna sina hem.

Inbördeskriget i Sudan har drivit tio miljoner på flykt och orsakat världens största hungerkris. Ändå har det afrikanska landet hamnat i medieskugga. – ”Blödningen” måste stoppas. Annars kommer det här att urarta och påverka regionen och Europa med flyktingströmmar och terrorism, säger FN-toppen Carl Skau till DN.

Hundratals flyktingar går över ån som markerar gränsen varje dag och väl framme vid lägret registreras de och får en liten plats där de kan bygga en hydda. Lägret är enormt, med runt 200 000 människor. Det står rad efter rad av hembyggda hyddor. Kvinnor går med bebisar på ryggarna eller försöker hitta lite skugga, bort från den brännande solen. Och överallt barn som driver runt och letar efter något att göra. Temporärt läger UNHCR kallar lägret vid Adrè för ett temporärt läger. Man har inget tillstånd från Tchads myndigheter att bygga permanenta strukturer här, och även om det skulle vara tillåtet så gör avlägsenheten det nästan omöjligt. Vägarna är i ett så dåligt skick att lastbilar bara kan komma fram under vissa dagar. Det finns begränsad sjukvård, lite mat och vatten samt några toaletter, men inte mycket mer. Ingen skola, inget för barnen att göra och inga jobb. Enligt Charlotte Hallqvist vill UNHCR förflytta flyktingarna till mer permanenta läger inne i landet. Men det är svårt att få dit bussar och vissa vill hellre stanna vid gränsen till Sudan, så de kan åka hem om det blir fred. Flyr från våld och hunger Men trots att lägret inte erbjuder så mycket, så kommer folk. De är flyktingar som Khadija Alday. Hon är 28 år gammal. Hennes man har dödats i kriget och hon gick över gränsen med sina sex barn. – Jag och barnen har inget att äta. Därför kom vi hit. Vi kommer att stanna här, säger hon till TV4:s utsända. Om kriget inte tar slut snart blir utmaningen att hantera läger som riskerar att bli permanenta. Flyktingar som är fast i limbo, de har inga resurser eller tillstånd för att åka vidare.

Sedan april förra året har Sudan slitits sönder av ett brutalt krig och en växande hungersnöd. I den västra delen av landet – i Darfurregionen – finns det även en oro för att en etnisk rensning, eller ett folkmord, ännu en gång har inletts och pågår i det tysta. – De sa att de hatar svarta män. De tog ut dem och tvingade dem att stå i rad. Sen dödade de dem, en efter en, säger Abra, en 34-årig flykting till TV4 Nyheternas utsända på plats vid gränsen till Sudan i Tchad. Abra berättar att alla hennes fem bröder dödades den dagen förra året. En dödades med en piska, en annan tvingades springa medan män slog på honom med pinnar. De fick inte hämta kropparna. De låg ute på gatan, i deras by, i två månader. De anklagas för etnisk rensning Det är svårt att få ut information från Sudan. Journalister kommer sällan in i landet och aldrig in till de värst drabbade områdena. Men satellitbilder visar att byar har bränts. Och det kommer vittnesuppgifter från flyktingarna. Abra bodde i Darfur i västra Sudan, ett område som har tagits över av den paramilitära gruppen Rapid Support Forces, som stöttas av Förenade Arabemiraten och anklagas för att försöka tvinga bort etniska afrikanska folk, med mord, tortyr och sexuellt våld. – Så många av våra flickor saknas. Pojkar också, säger Abra, som egentligen heter något annat, till TV4:s utsända. Nu bor hon i ett enormt temporärt flyktingläger inne i Tchad, vid gränsen till Sudan. Runt 200 000 personer bor här. De flesta är kvinnor och barn. ”Förödmjukade oss” Bredvid Abras lilla hem, som består av pinnar och en plastpersienn, bor Samira. Hon är skadad i axeln, en kula sitter fortfarande kvar där. Våldtäkter och sexuell förnedring är ett tabubelagt ämne för många här, men Samira berättar ändå om den "förnedringen" som hon och andra kvinnor i hennes by utsattes för. – De kom och tog oss ur våra hus. De slog oss och de sköt mig. De tog av alla våra kläder och förödmjukade oss. Jag var så förödmjukad att jag inte längre kunde se, berättar hon för TV4:s utsända.

Efter år av krig i Ukraina och Gaza kanske folk inte orkar höra om det som Inas Mustafa Hassan har genomlevt. Att hon, en 14-årig tjej, såg sin pappa mördas i sitt eget hem. Att hon sedan lämnade allt bakom sig och flydde till sin mamma i Tchad. Det är ännu ett människoöde, runt 150 centimeter långt och smalt som en speta, stående i lera precis vid gränsen mellan det söndertrasade hemlandet och ett av världens fattigaste länder som nu är hennes temporära hem. Kanske ett människoöde för mycket. Men vi kanske måste försöka ändå. Ett land i krig Statistiken är häpnadsväckande. Runt 150 000–200 000 personer har dött i strider (men mörkertalet är stort), runt 10 miljoner människor är på flykt, över 630 000 i läger i Tchad. Enligt vissa beräkningar kan upp mot 2 miljoner människor dö av hunger och hungersrelaterade sjukdomar i år. Kriget i Sudan startade i april 2023 när de två delarna av Sudans armé började strida: Rapid Support Force (RSF) tog snabbt huvudstaden Khartoum och stora delar av de västra och södra delarna av landet. I Darfur satte man igång att driva ut etniska afrikaner igen, som Inas och hennes familj. Sudan Armed Forces (SAF) kontrollerar de östra delarna av landet samt en enda stad i Darfur som under månader har varit omringad. Båda sidorna har internationellt stöd. RSF har Förenade Arabemiraten på sin sida, SAF får hjälp av Egypten och Iran. Ryssland verkar spela båda sidor och EU och USA försöker mest att ignorera konflikten och tänka på något annat. Knapphändig information Satellitbilder visar brända byar, flyktingläger och det som ser ut att vara massgravar, annars är det svårt att få ett grepp om vad som pågår i Sudan. Men, vid ett brunt vattendrag i mitten av Afrika får man ändå en känsla för kriget. Hundratals flyktingar plaskar över ån, som separerar Sudan från Tchad. De går vidare till läger drivna av UNHCR, där det finns mat och sjukvård. I ett sådant läger kommer nog Inas att fira sin nästa födelsedag. Om kriget inte tar slut snart kan hon kanske fira sin 25-årsdag där också. Blir lägret permanent kanske hon bor där som 35-åring. En bortglömd flykting från ett bortglömt krig med svaga minnen av sin mördade pappa.

TV4 Nyheterna träffar Syed Ghadeer Ali på Migrationsverkets förvar i Märsta. Här hålls han inlåst för att han inte frivilligt åker till Afghanistan där han menar att han riskerar dödsstraff enligt talibanernas sharialagar: – Jag är ateist, jag har en ateistisk symbol tatuerad på handen, de kanske kommer att döda mig direkt, säger Syed. Afghanistan, Jemen, Libanon, Somalia, Sudan, Syrien och Ukraina omfattas just nu av utrikesdepartementets kraftigaste varning: en uppmaning till svenska medborgare att lämna landet. Men bara hittills i år har Migrationsverket avslagit 748 asylansökningar från dessa länder och uppmanar de sökande att åka tillbaka. De flesta, 431 ärenden, handlar om afghanska medborgare. Skillnad på svenska medborgare och andra Både Migrationsverket och migrationsministern förklarar detta med att det är skillnad på svenska medborgare och andra. – Sverige har ju ansvar för svenska medborgare, säger Maria Malmer Stenergard, som var migrationsminister när denna intervjun gjordes men numera är utrikesminister. Malmer Stenergard menar att det farligare för svenskar att vistas i de listade länderna trots att riskerna för till exempel förföljda minoriteter och politiskt aktiva i hemlandet kan vara större än för svenska medborgare. – Det innebär andra risker för en svensk medborgare när den åker till ett främmande land jämfört för en person som hör hemma i det landet, säger Malmer Stenergard. Inga diplomatiska förbindelser med Afghanistan Syed Ghadeer Ali anser inte att han hör hemma i Afghanistan. Han har inte varit där sedan han var tre år gammal utan har vuxit upp som flykting i grannlandet Pakistan. Han kom till Sverige 2015, har lärt sig svenska och har fast jobb som stödassistent på ett gruppboende. – I Sverige har jag byggt upp ett liv med lägenhet, jobb, kompisar, körkort. Det känns väldigt svårt att bara lämna allting. Sverige har inga diplomatiska förbindelser med Afghanistan och talibanerna har inte heller förbundit sig till att emot utvisade asylsökande. Därför går det inte att genomföra tvångsutvisningar dit i dagsläget. Syed kan få vänta i 12 månader som är maxtiden man kan hållas i förvar. – Det känns som att jag väntar på ingenting. Polisen har ju sagt att de inte kan utvisa mig. Så jag har stor ovisshet om min framtid, det är väldigt, väldigt jobbigt.