I ett uttalande meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) att svenskarna Johan Floderus och Saeed Azizi satt på ett plan hem efter att ha suttit fängslade i Iran på oriktiga grunder. I utbyte släpps den livstidsdömde Hamid Noury. Statsministern beskrev det som ett dilemma men också som ett självklart beslut, där svenskarna räddades undan en sannolik död i ett iranskt fängelse. – Men därmed samtidigt få acceptera att en iranier som är dömd för grova brott begångna i Iran på 1980-talet släpps och får återvända till sitt hemland, säger Kristersson. Experten: Vi har haft något motparten vill ha Fångutväxlingen med Iran är den första kända utväxling som Sverige har genomfört. Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, menar att regeringen har försökt att arbeta med de vanliga ansträngningar man kan, men att detta fallet skiljer sig. – Vi har haft en person som motparten har velat ha, möjligheten för ett direkt utbyte har funnits, säger Pål Wrange. Den möjligheten har inte funnits i andra fall med fängslade svenskar som Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea och Gui Minhai som sitter fängslad i Kina. Fångutväxlingar är ofta ”komplicerade” historier menar Wrange och påpekar även att regeringen gått ut med att den genomförts. – Det är speciellt, men också att regeringen så tydligt säger att det är ett utbyte, säger Wrange. Flera liknande fall i Europa Fångutbyten är inte vanliga enligt Wrange, men sker då och då. Senast i veckan kunde den franska medborgaren Louis Arnaud, som också suttit fängslad på Evin-fängelset i Teheran, återvända till Frankrike efter en förhandling ledd från omanskt håll. – Ett annat närliggande fall är när Belgien gjorde en överenskommelse med Iran förra året, säger Wrange och tillägger: – Men det är ovanligt, det ger rubriker. I det belgiska fallet byttes hjälparbetaren Olivier Vandecasteele mot en iransk diplomat som dömts till fängelse i Belgien. Även den gången hjälpte Oman till att få utbytet i hamn. Enligt omanska medier ska man även ha varit inblandade i det svenska fångutväxlingen. – Det verkar inte orimligt med Oman, det är ofta bra att ha en mellanhand som har bra förbindelser med båda parter, säger Pål Wrange.