När den knallrosa havsgrisen sågs vandra omkring på havsbotten, flera tusen meter ner i djupet, på skärmarna i forskningsfartygets kontrollrum utbröt glädjeyra. Att vi hittar nya arter i djuphavet är inte ovanligt. Men när man upptäcker en sådan här varelse blir man paff, säger Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningscentret Norce i Bergen. Han deltog i den 45 dagar långa expeditionen i våras i Stilla havet mellan Mexiko och Hawaii som leddes av brittiska forskare. Syftet var att utforska livet mellan 3 500 och 5 500 meters djup – vilket till stor del ännu är ett mysterium. Rekordlångt liv Förutom den rosa varelse som britterna kallar “Barbie sea pig”, plockade forskarna upp en genomskinlig sjögurka och ett trattformat djur med den högsta kända livslängden på jorden, 15 000 år – och uppskattningsvis tusentals andra arter. Nu pågår arbete att artbestämma dem, men säkert är att många av dem kommer vara överraskningar. Nio av tio arter som tas upp ur djuphavet brukar vara okända för vetenskapen, berättar Thomas Dahlgren. Trots att dessa djuphavsslätter är den vanligaste miljön på jorden, de täcker mer än halva jordens yta, så har intresset för att utforska dem varit litet. Fram tills nu. Länder och bolag vänder nu blickarna mot havsbotten i jakten på sällsynta metaller till solceller, batterier och annan grön teknik. Därför är det bråttom för forskarna att förstå vad som lever i djupet – innan det är för sent. Flera bolag står i startgroparna, inte minst för brytning i den så kallade Clarion-Clipperton-zonen där expeditionen i våras ägde rum. Potatisstora klumpar Det gruvbolagen vill ta upp är potatisstora klumpar innehållande metaller såsom kobolt, nickel, koppar och mangan, som är hett eftertraktade. Både forskare och miljöorganisationer varnar för att djuphavsgruvbrytning skulle skada ekosystem och artrikedom. Frågan är hur mycket. Innan den internationella havsbottenmyndigheten ISA eventuellt kan ge brytningen klartecken gäller det att förstå mer. Förra året kom en studie som visade att man hittat nästan 5 000 nya arter i Clarion-Clipperton-zonen. I dag är en tredjedel av området skyddat. Men om det räcker för att hindra utdöende av arter vid eventuell gruvbrytning är oklart enligt forskarna. Ämnen till läkemedel Förutom att arterna kan vara viktiga brickor i havets ekosystem, skulle de kunna komma till nytta för mänskligheten exempelvis för framtida läkemedel, framhåller Thomas Dahlgren. Det finns så oerhört mycket kvar att upptäcka och forska på. Vid expeditionen i våras hittades exempelvis sjögurkor helt rena från påväxt, vilket skulle kunna tyda på ämnen med antibiotiska egenskaper. Det står på vår “to do-list” att undersöka vidare, säger Dahlgren. I dag finns ett tillfälligt förbud mot djuphavsbrytning, men det kan ändras i och med ett regelverk som ISA nu tar fram. Samtidigt finns farhågor att brytningen ska påbörjas redan under de närmsta åren innan man har full koll på följderna. Därför är det viktigt att regelverket bygger på kunskap som tas fram om vilka effekter tekniken för brytning har för miljön, och om arter och ekosystem i djuphavet, säger Thomas Dahlgren. Planer på brytning till havs finns även i vårt närområde. I Norge har regeringen sagt ja till att öppna landets havsbottnar för möjlighet till exploatering, om de negativa miljöeffekterna är begränsade. Detta trots hård internationell kritik bland annat från EU-parlamentet. Utvinning i Östersjön Också i Sverige finns planer på att suga upp knölar som innehåller metaller från havsbotten, även om det inte handlar om djuphavsbrytning. Bolaget Scandinavian Ocean Minerals har undersökningstillstånd för två områden i Bottenviken och forskare kartlägger konsekvenserna. Men Dahlgren ser det som uteslutet att utvinna metaller i Östersjön som är så hårt drabbat av övergödning, bottendöd och överfiske. Som biolog ser jag ingen chans i världen att man får tillstånd att göra det i bottnar som redan är fulla med miljögifter, och med tanke på att Östersjön redan kämpar.
