Oceana

Det står nu klart hur den dödliga branden på Oceana på Liseberg startade.  Den sannolika början var när plaströr svetsades samman under vattenrutschkanorna, skriver Statens haverikommission i ett pressmeddelande. Haverikommissionens utredning fortsätter nu.

Det var den 12 september som Øystein Ortens fiskebåt Ragnhild Kristine stötte på det 163 meter långa örlogsfartyget. – Jag blev uppringd på radion. ”Det här är ryskt krigsskepp, du måste lämna området”, säger Orten till NRK. Ryssarna förklarade att man höll på med en skjutövning. Men Øystein Orten hade inte för avsikt att lyda en rysk order eftersom man befann sig i den norska ekonomiska zonen. – Jag svarade att det inte kommer på fråga att vi ska flytta oss. De hade inte rätt att förvisa oss, och vi hade en linje att följa, säger Orten. Avfyrade kanon När norrmännen vägrade kom det ryska fartyget med full fart mot fiskebåten. – Fartyget lade sig 200 meter från oss med brosidan intill. Det var lite hotfullt. Sedan slog de på varningsklockan i cirka 15 sekunder för att få vår uppmärksamhet. Därefter avfyrade de en kanon rakt ut i havet, säger Øystein Orten. Fiskebåtens skrov skakade kraftigt, men träffades inte direkt av kulan. ”Frivilligt tvång” Efter varningsskottet blev tonen mellan den stora ryska och den lilla norska båten mer på samma våglängd. – Vi kom överens med ryssen om att åka lite västerut. Det var ”frivilligt tvång” som man säger inom militären, säger Øystein Orten. Det ryska krigsfartyget deltog i ”Ocean-24”, en militärövning som president Vladimir Putin kallat den största i sitt slag på över 30 år.

Ryska krigsfartyget Amiral Levtjenko sköt varningsskott mot norska fiskebåten MS Ragnhild Kristine, när besättningen inte ville flytta på sig under militärövningen Ocean 24. Händelsen ägde rum i norsk ekonomisk zon, skriver FriFagbevegelse. – För mig ger det här intryck av en rysk provokation, säger militära experten Jörgen Elfving.

▸ "Good night, Malaysian 370." Det var det sista som hördes från det malaysiska planet med flightnummer MH370. Planet skulle flyga från Kuala Lumpur till Peking, men efter två timmar i luften, någonstans över Indiska oceanen, försvann planet från radarn. Trots att sökinsatsen är en av de största genom tiderna, har planet, med de 239 personerna ombord, aldrig hittats. De enda konkreta spåren är ett tiotal vrakdelar som flutit i land på den franska ön Réunion, på Madagaskar och längs Afrikas västkust. Under åren som gått har teorierna om vad som kan ha hänt avlöst varandra. Det har spekulerats om allt från kapning och strömavbrott till en avsiktlig handling av någon av piloterna. Men nu hävdar den australiska forskaren Vincent Lyne att han både vet vad som hände och var planet ligger. Kan det tio år långa mysteriet äntligen vara på väg att lösas? Gäst: Mattias Kjellman, reporter på Aftonbladet. Producent och programledare: Olivia Bengtsson. Klipp i avsnittet: CBS Morning, Sky News, MSNBC. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

På natten den 8 mars 2014 lyfte flygplanet från Kuala Lumpur, Malaysia. Ombord fanns 239 personer, på väg mot Peking, Kina. Mindre än en timme efter start försvann planet från radarn, och har varit borta sedan dess. Militärradar såg dock hur planet bytt kurs, i riktning söderut och ner mot södra Indiska oceanen. Satellitdata har visat att planet fortsatte flyga i timmar innan det kraschade – någonstans mitt ute i havet. Tror piloten gjort kontrollerad landning Nu tror forskaren Vincent Lyne, som arbetar vid det Tasmanska institutet för marina studier, att han har listat ut var planet är, rapporterar bland annat news.au. – Det här förändrar MH370:s försvinnande från en oskyldig berättelse om bränsle-svält eller att det störtat, till en briljant pilot som nästan utfört ett helt perfekt försvinnande i södra Indiska oceanen, säger Lyne. Forskarens teori är att piloten av någon anledning gjort en kontrollerad landning i havet, vilket gör att flygplanskroppen kan vara i intakt. Han menar att en av flygplanens vingar, som spolades upp intill land, har skador och tecken som tyder på det. Teorin: Där befinner sig planet Med teorin om en kontrollerad landning tillsammans med uppgifterna från militärradar och satellitsystem, gör att forskaren pekar ut en specifik plats på havsbotten som det rätta stället att leta på. En djuphåla vid havsplatån Broken Ridge, väst om Australien. – Den där platsen har ett mycket djupt hål på 6 000 meter, vid den östra änden av Broken Ridge i en mycket robust och farlig havsmiljö känd för sitt vilda fiske och nya djuphavsarter. Med smala branta sidor, omgivna av massiva åsar och andra djupa hål, är den fylld med fint sediment - ett perfekt gömställe, säger Vincent Lyne och säger att området bör verifieras som en "hög prioritet" i eventuella nya eftersök.

Liseberg förbereder ett sparpaket. – Vi har en kostnadskostym som vi löpande måste justera, säger vd:n Andreas Andersen. Samtidigt står det klart att vattenparken Oceana återuppbyggs med rutschkanor som har svårare att fatta eld.

PLUS Här, på havets botten utanför Grisslehamn, vilar den ryska ubåten ”Malen” med 18 sjömän ombord. I 99 år var ubåten glömd, lämnad åt sitt öde – tills vrakletarna Peter Lindgren och Dennis Åsberg på Ocean X Team återfann den. I februari 2022 var allt klart – det svenska företaget skulle bärga ubåten åt ryssarna och föra hem den. Då bröt kriget i Ukraina ut.

När den knallrosa havsgrisen sågs vandra omkring på havsbotten, flera tusen meter ner i djupet, på skärmarna i forskningsfartygets kontrollrum utbröt glädjeyra. Att vi hittar nya arter i djuphavet är inte ovanligt. Men när man upptäcker en sådan här varelse blir man paff, säger Thomas Dahlgren, forskare i marin ekologi vid Göteborgs universitet och forskningscentret Norce i Bergen. Han deltog i den 45 dagar långa expeditionen i våras i Stilla havet mellan Mexiko och Hawaii som leddes av brittiska forskare. Syftet var att utforska livet mellan 3 500 och 5 500 meters djup – vilket till stor del ännu är ett mysterium. Rekordlångt liv Förutom den rosa varelse som britterna kallar “Barbie sea pig”, plockade forskarna upp en genomskinlig sjögurka och ett trattformat djur med den högsta kända livslängden på jorden, 15 000 år – och uppskattningsvis tusentals andra arter. Nu pågår arbete att artbestämma dem, men säkert är att många av dem kommer vara överraskningar. Nio av tio arter som tas upp ur djuphavet brukar vara okända för vetenskapen, berättar Thomas Dahlgren. Trots att dessa djuphavsslätter är den vanligaste miljön på jorden, de täcker mer än halva jordens yta, så har intresset för att utforska dem varit litet. Fram tills nu. Länder och bolag vänder nu blickarna mot havsbotten i jakten på sällsynta metaller till solceller, batterier och annan grön teknik. Därför är det bråttom för forskarna att förstå vad som lever i djupet – innan det är för sent. Flera bolag står i startgroparna, inte minst för brytning i den så kallade Clarion-Clipperton-zonen där expeditionen i våras ägde rum. Potatisstora klumpar Det gruvbolagen vill ta upp är potatisstora klumpar innehållande metaller såsom kobolt, nickel, koppar och mangan, som är hett eftertraktade. Både forskare och miljöorganisationer varnar för att djuphavsgruvbrytning skulle skada ekosystem och artrikedom. Frågan är hur mycket. Innan den internationella havsbottenmyndigheten ISA eventuellt kan ge brytningen klartecken gäller det att förstå mer. Förra året kom en studie som visade att man hittat nästan 5 000 nya arter i Clarion-Clipperton-zonen. I dag är en tredjedel av området skyddat. Men om det räcker för att hindra utdöende av arter vid eventuell gruvbrytning är oklart enligt forskarna. Ämnen till läkemedel Förutom att arterna kan vara viktiga brickor i havets ekosystem, skulle de kunna komma till nytta för mänskligheten exempelvis för framtida läkemedel, framhåller Thomas Dahlgren. Det finns så oerhört mycket kvar att upptäcka och forska på. Vid expeditionen i våras hittades exempelvis sjögurkor helt rena från påväxt, vilket skulle kunna tyda på ämnen med antibiotiska egenskaper. Det står på vår “to do-list” att undersöka vidare, säger Dahlgren. I dag finns ett tillfälligt förbud mot djuphavsbrytning, men det kan ändras i och med ett regelverk som ISA nu tar fram. Samtidigt finns farhågor att brytningen ska påbörjas redan under de närmsta åren innan man har full koll på följderna. Därför är det viktigt att regelverket bygger på kunskap som tas fram om vilka effekter tekniken för brytning har för miljön, och om arter och ekosystem i djuphavet, säger Thomas Dahlgren. Planer på brytning till havs finns även i vårt närområde. I Norge har regeringen sagt ja till att öppna landets havsbottnar för möjlighet till exploatering, om de negativa miljöeffekterna är begränsade. Detta trots hård internationell kritik bland annat från EU-parlamentet. Utvinning i Östersjön Också i Sverige finns planer på att suga upp knölar som innehåller metaller från havsbotten, även om det inte handlar om djuphavsbrytning. Bolaget Scandinavian Ocean Minerals har undersökningstillstånd för två områden i Bottenviken och forskare kartlägger konsekvenserna. Men Dahlgren ser det som uteslutet att utvinna metaller i Östersjön som är så hårt drabbat av övergödning, bottendöd och överfiske. Som biolog ser jag ingen chans i världen att man får tillstånd att göra det i bottnar som redan är fulla med miljögifter, och med tanke på att Östersjön redan kämpar.

Musikfestivalen South Ocean Festival kommer tillbaka nästa år, men då i augusti. Arrangören Simon Andersson är nöjd med helgens fest, trots att det inte heller i år blev en festival som gick runt ekonomiskt.

Hopp om mer folk och fortsatt bra väder. Sydvenskan träffade de första festivalbesökarna när South Ocean drog igång på Sibbarp. För några av besökarna var ett band extra viktigt att se. – Vi blev kära till The Midnights musik, säger Hanna Stenberg som kom från Halmstad med pojkvännen.