Den 29 december 2020 blev Libaan Warsames son Hanad skjuten till döds. Hanad, som bara var 19 år gammal, befann sig i Tensta centrum den kvällen och skulle äta med sina vänner. Han befann sig på fel plats vid fel tidpunkt, och blev en i raden av gängvåldets oskyldiga offer. För pappa Libaan innebar sonens död en stor chock och ett trauma som vände livet upp och ner. –Jag satt i vardagsrummet med lite arbetsuppgifter när jag hör sirenerna, tänker ”herregud har det hänt någonting?” och går till ytterdörren. Jag öppnar och ser människor på väg mot centrum. Och av dem, en ung man, säger ”Libaan din son kan vara skjuten”. Det är någonting som ingen förälder vill höra. Libaan beskriver hur han försökte ringa Hanad som inte svarade, samtidigt som han försökte få på sig ytterkläderna. Han skyndade sedan in till Tensta centrum för att ta reda på vad som hänt. Men polisen hade spärrat av området. På marken låg tre pojkar som träffats av kulorna. Samtidigt fortsatte Libaan att ringa Hanad, om och om igen på telefonen. Men det kom inget svar. –Jag kunde inte få överblick, jag kunde inte se om det var min son som låg där. Stod i kylan utanför Karolinska Libaan och hans familj blev hänvisade till Karolinska sjukhuset dit de tre pojkarna förts. Men på grund av pandemins restriktioner släpptes inga anhöriga in. De fick vänta ute i kylan hela natten. –Vid klockan 04 kom det två poliser som visade oss en bild, de undrande om det var vår son. Då fick vi det bekräftat. Så min värld rasade, en del av mig var borta. Och den känslan man får på en gång, tomheten och saknaden, den är så stor. Stöttar andra anhöriga År 2021 startade Libaan, tillsammans med andra drabbade föräldrar, den ideella föreningen Stoppa skjutningen. Föreningen samlar familjer som förlorat sina barn till våldsbrott och ger stöd till anhöriga, men driver också ett arbete som handlar om att utöva politiska påtryckningar för att stoppa våldet. –Människor sa till mig att, Libaan nu har du förlorat din son. Är det inte lika bra att flytta till ett lugnare område och slippa det här? Men valet från min sida blev att, jag ska inte fly någonstans. Jag ska inte flytta, utan jag stannar och kämpar för att hjälpa andra unga män och föräldrar och det beslutet står jag fast vid. Vi ska inte behöva fly utan vi behöver stanna och kämpa. Genom att organisera oss mot våldet och jobba tillsammans kan vi vända utvecklingen, menar Libaan. Trots att han själv förlorat ett barn har han inte givit upp. I stället är han hoppfull inför framtiden, säger han i Nyhetsmorgon. –Jag ser en ljus framtid. Vi måste göra det här tillsammans, och det går att vända utvecklingen. Men det kommer bli värre innan det kan bli bättre.