Åländsk rädsla för gömda vapen på ryska konsulatet – trots förbudet

Det är Sverige och Finland som fiskar merparten av Östersjöns sill och strömming och Finland tar allra mest. Inför denna veckas fiskeförhandlingar var Sveriges utgångspunkt att EU:s föreslagna kvoter skulle minskas medan Finland ansåg att förslaget var bra och dessutom vetenskapligt förankrat, eftersom det baserats på underlag från det internationella havsforskningsrådet ICES. Sverige anser däremot att det finns brister med underlagen och att det behövs mer säkerhetsmarginal för att skydda fiskbestånd som ofta och länge varit hotade. Därför vill Sverige ha lägre kvoter än vad havsforskningsrådet föreslår. Det svenska nederlaget cementerades När förhandlingarna avslutats hade de finska förhandlarna fått som de ville, strömmingskvoten dubblades i centrala Östersjön och landets jordbruksminister var ”mycket nöjd”. Medan Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren var ”besviken” över att kvoterna inte blev lägre. Och det svenska nederlaget cementerades av en ”mycket bekymrad” statsminister Ulf Kristersson: – Det finns en alldeles uppenbar risk för överfiske, sa Kristersson till TT. Så hur kan ändå denna besvikelse presenteras som något annat än en dålig förhandling? Enligt landsbygdsministern hade resultatet blivit ännu sämre om Sverige inte deltagit i beslutet. Och på den punkten får han stöd av den finska sidan där en tjänsteman säger till TV4 att de två länderna haft ett gott samarbete, dock utan att vilja precisera på vilka punkter Finland fått kompromissa. Hade Sverige kunnat göra annorlunda? Peter Kullgrens lösning blir politikerns: att plocka fram en precis siffra som ett mått på att nederlaget också var en framgång. Enligt Kullgren hade kvoterna blivit minst 15 000 ton högre om Sverige hade skjutit ut sig ur förhandlingarna. Så hade Sverige kunnat göra annorlunda? Kritiker från till exempel Miljöpartiet säger att Peter Kullgren borde ha varit mer aktiv, långt tidigare och under en längre period. Men även den mest kritiska håller i grunden med landsbygdsministern om att läget i de här fiskeförhandlingarna är svårt, för Sverige är ensamt om att vilja minska kvoterna och då har man inga möjligheter att få andra länder med sig – man står ensam. De är förlorarna Forskare i Sverige tror att den starka och högljudda svenska debatten om fisket har gjort att Sveriges regeringar driver en annan linje än övriga Östersjöländer. Och detta är skälet till att Sverige inte får med sig andra länder på en mer restriktiv linje. Konsekvenserna av beskedet om de nya fiskekvoterna är att det industriella fisket i Östersjön får fortsätta. Förlorare är fiskare, forskare och politiker som likt statsministern tror att detta kommer att leda till överfiske och allt värre konsekvenser för Östersjön. Och om de har rätt är den stora förloraren alltså Östersjön.

Finlands före detta statsminister Sanna Marin, 38, prisas av kungen för hennes insatser under det svenska Nato-inträdet.  Marin och nio andra får den Kungliga Nordstjärneorden.  – Utmärkelserna är ett uttryck för vår stora tacksamhet för dessa personers insatser i samband med Sveriges medlemskap i Nato, säger statsminister Ulf Kristersson (M).

En uppgörelse är klar vid EU:s fiskeministermöte i Luxemburg. Bland annat slog ministrarna fast EU-kommissionens förslag om att öka kvoten av sill och strömming i centrala Östersjön med 108 procent jämfört med i fjol. Kvoten sattes trots att Sverige hade som målsättning att driva på för en minskning. Men det är vi totalt ensamma om. Det kommer alltså inte att bli verklighet. Min avvägning i dag handlar om att balansera det vi föreslår, sade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) på väg in till mötet i går. Grannlandet Finland tillhörde dem som i stället gärna såg en ökad kvot – med hänvisning till vetenskapen. När vi har vetenskapliga råd måste vi förlita oss på det. Vi har en återhämtning i bestånden när det gäller Östersjösillen och det är ett bra bevis inför framtiden, sade jord- och skogsbruksminister Sari Essayah i måndags. Övriga detaljer är ännu inte offentliggjorda. EU-parlamentsledamoten Isabella Lövin (MP) är skarpt kritisk. "Kullgrens misslyckande är förödande för Östersjön. Hans plan att få ner strömmingsfisket gick i stöpet. Ännu en gång har kvoterna satts på tok för högt", skriver Lövin i ett uttalande till TT.

Två fulla män från Finland blev under eftermiddagen avkastade från ett flygplan som landade på Arlanda. – De bedömdes inte lämpliga att ha ombord på ett flygplan längre, säger Daniel Wikdahl, presstalesperson vid polisen.

Finska verkstadsjätten Valmet kommer att säga upp 112 anställda i Finland. Detta meddelas efter att bolaget avslutat sina förhandlingar om personalminskningar inom affärsenheterna Board och Paper Mills, som ingår i divisionen Paper. Det framgår av ett pressmeddelande.

HELSINGFORS. Den tidigare statsministern Sanna Marin fortsätter att hålla Finland i sitt grepp. Nu kommer två nya böcker om henne och ett radiodrama – i tio delar – som skildrar hennes statsministerperiod i ungefär samma stil som en Netflix-serie.

Några mil väster om Kirkenes går en patrull med gränsjägare över myrarna och genom skogarna i området alldeles intill gränslinjen mot Ryssland för att spana efter obehöriga. Längst fram går hunden Fixa, som precis fått kommando av hundföraren Ole André Mathisen att byta till arbetsläge. Då skärper hon luktsinnet för att uppfatta spår av människor på marken eller i vinden samt hörseln. – Hon ställer om från att gå på promenad till att börja jobba. Då tittar hon ganska aktivt fram och tillbaka, i riktning mot vart hon blir intresserad. Om hon hittat något hade hon markerat med extremt starkt intresse åt det hållet, säger Ole André Mathisen. 600 miljarder Efter nedrustningen vid kalla krigets slut vässar hela Norge nu sin uppmärksamhet igen. Enligt långtidsplaneringen ska försvaret de kommande tolv åren få ytterligare 600 miljarder norska kronor. Bland annat ska en armébrigad i dag bli tre, av vilka två placeras just här i norr. – Den satsningen som görs nu är väldigt bra och räcker en bra bit. En utmaning är att den kommer igång lite sent, så vi känner oss lite bakbundna. Lite efter utvecklingen i världen, säger Audun Jørstad, chef gränsjägarbataljonen i Sør-Varanger.

Enligt planerna ska gränsen bland annat förstärkas med mer luftvärn. Samtidigt ska bemanningen längre västerut i Finnmark skalas upp till storleken av en brigad, som också får mer artilleriresurser. – Så att vi faktiskt får en trovärdig avskräckningsförmåga och reell förmåga att föra krig, säger Audun Jørstad. Marinen byggs upp Mest pengar läggs nu annars på att bygga upp Norges marin, bland annat med fem nya korvetter, alltså större krigsfartyg, och fem nya ubåtar. Inte minst för att kunna säkra Natotransporter från USA, till exempel på väg för att vidare genom Sverige förstärka Finland. Men också för att skydda Norges långa kust som framför allt i norr kan få ännu större geopolitisk betydelse när Arktis väntas smälta och således nya sjöfartsleder mellan världsdelarna öppnas norr om Ryssland. I hela Finnmark räknar man de kommande åren med en tredubbling av antalet militärer. Den mer försynta närvaro som varit beror delvis på att Norges säkerhetspolitik gentemot den östliga grannen länge byggt på avspänning snarare än avskräckning. Med en underdrift konstaterar chefen för gränsbataljonen att nu är den tiden förbi. – Om Ryssland till exempel är villigt att använda militär makt över lång tid, och sätta in stora resurser, mobilisera hela nationen och gå till fullt angreppskrig, så betyder det att det inte är säkert att avspänningsinriktningen är den mest relevanta. Men krigshotet anses inte som väldigt högt just nu, men vi är förberedda på att det kan bli betydligt högre, säger Audun Jørstad. 200 gränsjägare – på 20 mil Sammanlagt är det bara ungefär 200 gränsjägare som bevakar de sammanlagt 20 milen. Dessa ska nu få mer teknisk övervakning bland annat genom sensorer och regeringen har dessutom meddelat att den överväger att bygga stängsel längs delar av sträckan. Dagens övervakning sköts både genom permanent bevakning från torn samt patrullering till fots i inte sällan svårframkomlig terräng och besvärligt vinterväder. Huvudsakligen utförs uppgifterna av värnpliktiga, också bland dem finns en starkare känsla av allvar nu. – Ja lite. Jag känner att det som vi gör är ännu viktigare, och blir motiverad att göra ett ännu bättre jobb, säger Hanne Marcussen, värnpliktig gränsjägarbataljonen Sør-Varanger.

En skräckskada fick hela hockey-Finland att hålla för andan. JYP:s Juuso Vainio blev liggandes på isen i en halvtimme innan en ambulans kunde föra bort honom. Den förre Växjö-spelaren vårdas nu på sjukhus och läget uppges vara stabilt.

Femhundra stycken. Det är antalet jobb Anders Månsson, 61 år, har sökt det senaste året. Sen i somras har han varit arbetslös på heltid då han blev varslad. Han är utbildad bergsingenjör och har jobbat på Arbetsförmedlingen i 26 år i olika roller. Sedan årsskiftet har han sökt olika administrativa kontorsjobb: Vad får du för svar när du söker? – Oftast ingenting alls. Det är mestadels tyst. Det kan ju kännas väldigt trögt. Särskilt när man träffar vänner och bekanta som frågar ”är du fortfarande utan arbete?” Det påverkar en, säger han med en suck. Näst sämst Enligt en rapport som Pluskommissionen presenterar idag är Sverige sämre än flera av sina nordiska grannländer på att anställa de som är mellan 55 till 74 år. Av de nordiska länderna är det bara Finland som har en högre andel arbetslösa seniorer. I Sverige är arbetslösheten hos äldre även högre än EU-snittet. – Det är illa med tanke på de behov vi har. Det kommer att slå mot vårt välstånd och vår välfärd. Vi behöver arbetskraft i en rad sektorer och det påverkar hur hela landet fungerar. Men samtidigt om man ska se det positiva så är det att det finns mycket outnyttjad, kompetent arbetskraft runt hörnet som vi kan bli bättre på att använda, säger John Mellkvist, generalsekreterare Pluskommissionen. Upplever diskriminering Anders Månsson upplever att han blivit diskriminerad i jobbsöket på grund av sin ålder. Han beskriver att många arbetsgivare ser att han närmar sig pensionsålder i stället för att se hans breda erfarenhet och lust till att arbeta. – Jag kan tycka att det råder en ungdomsfixering i det här landet. Vi umgås inte riktigt som vi gjorde i förr i tiden med våra äldre. Jag tror det krävs rejäla politiska tag för att bli kvitt ålderismen, säger han. Regelverk och normer John Mellkvist på Pluskommissionen tror att anledningen till att så många svenska 55 plussare är arbetslösa är att det finns både utbredda fördomar och direkt diskriminering gentemot mot äldre på den svenska arbetsmarknaden. Han säger att både regelverk och normer skiljer sig bland de nordiska länderna där Sverige varken har lika hög flexibilitet som i Danmark eller lika hög anställningstrygghet som i Norge. – Det är en kombination av okunskap och rädsla. Man är rädd för att halka efter i ny teknologi och vi har en snabb, rörlig arbetsmarknad som på många sätt har en massa faktorer som man anser eller tror skulle missgynna äldre. I själva verket har vi många faktorer där äldre kan göra stor skillnad genom sin erfarenhet och trygghet, säger han. Hoppas på lösning Anders Månsson är nu villig att bredda sitt jobbsök till nya branscher, kolla på alternativa anställningsformer som vikariat eller kanske starta eget. – Det är såklart inte kul att ha sökt så många jobb utan att fått något. Men jag har en förhoppning att det kommer lösa sig, alternativet är otänkbart. Har man tur rasslar det till och man får ett erbjudande, då brukar det släppa och så kommer två eller tre. Då sitter man helt plötsligt i en guldsits och kan välja.

I dag presenterar vi rekommendationer för EU:s nuvarande och kommande ramprogram för forskning och innovation. Detta program, som omfattar över 100 miljarder euro under en sjuårsperiod, är världens största sammanhållna instrument för forskning och innovation, skriver Sylvia Schwaag Serger, professor och vd Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien och Antti Vasara, vd VTT, Finlands teknologiska forskningscentral.