ANALYS "Kanske är åtminstone missnöjet jämnt fördelat"
Några huvudpersoner denna dag är underförstådda: Inflationsspöket som tvingar fram återhållsamhet. Lågkonjunkturen med sitt fula tryne ställer samtidigt krav på en politik som stimulerar ekonomin och undviker att arbetslösheten skjuter i höjden. De två är inte helt lätta att förena, påpekar man från finansdepartementet. Första statsbudget som SD förhandlat om Andra huvudpersoner är nödvändiga för att budgeten ska gå igenom riksdagen: Förhandlarna från Tidöpartierna som under några kalla sommarveckor slutmanglade de förslag vi i dag tagit del av. Och resultatet av detta är den första svenska statsbudget som Sverigedemokraterna varit med om att förhandla igenom från början till slut. Om detta resultat sa partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt (SD) i morse att han är nöjd. Visst borde klimatbudgeten vara lite mindre – ”men den förhandlingen förlorade vi”. Hade SD fått som de velat hade det alltså blivit mindre till klimatet och Sverige hade antagligen haft ännu svårare att nå de uppställda målen än vad som nu ser ut att bli fallet. Samtidigt gör partiet ordentliga avtryck i denna budget, främst genom den sänkta bränsleskatten, och genom de nedskärningar i folkbildningen som i kronor är små men mätt i reaktioner från studieförbunden påfallande. Men SD:s största avtryck gäller ändå helheten, som ligger klart närmare mittfåran i svensk politik än moderatledda regeringars statsbudgetar brukar göra. S får svårt att kritisera Moderaterna fick svälja att enda sättet att få igenom ett jobbskatteavdrag var att acceptera en frysning av brytpunkten för statlig skatt, vilket gör att Centerpartiet i dag kunde kalla budgeten för en skattebluff och skattehöjarchock. Medan Socialdemokraterna får svårt att kritisera regeringens skattesänkningar eftersom de ligger nära det som partiet självt föreslog i somras. Därför blir en stor del av oppositionens kritik riktad mot det som saknas i budgeten. Från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gäller det främst att regeringen borde lägga betydligt mer på kommuner och regioner och de varnar för en välfärdsslakt nästa år. Medan Centerpartiet efterlyser en mer sammanhängande politik för att öka tillväxten. Och finansministern själv kan släcka rampljuset denna kväll med konstaterandet att inte heller detta år blev någon helt och hållet nöjd med budgeten och kanske är åtminstone missnöjet jämnt fördelat.
Några huvudpersoner denna dag är underförstådda: Inflationsspöket som tvingar fram återhållsamhet. Lågkonjunkturen med sitt fula tryne ställer samtidigt krav på en politik som stimulerar ekonomin och undviker att arbetslösheten skjuter i höjden. De två är inte helt lätta att förena, påpekar man från finansdepartementet. Första statsbudget som SD förhandlat om Andra huvudpersoner är nödvändiga för att budgeten ska gå igenom riksdagen: Förhandlarna från Tidöpartierna som under några kalla sommarveckor slutmanglade de förslag vi i dag tagit del av. Och resultatet av detta är den första svenska statsbudget som Sverigedemokraterna varit med om att förhandla igenom från början till slut. Om detta resultat sa partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt (SD) i morse att han är nöjd. Visst borde klimatbudgeten vara lite mindre – ”men den förhandlingen förlorade vi”. Hade SD fått som de velat hade det alltså blivit mindre till klimatet och Sverige hade antagligen haft ännu svårare att nå de uppställda målen än vad som nu ser ut att bli fallet. Samtidigt gör partiet ordentliga avtryck i denna budget, främst genom den sänkta bränsleskatten, och genom de nedskärningar i folkbildningen som i kronor är små men mätt i reaktioner från studieförbunden påfallande. Men SD:s största avtryck gäller ändå helheten, som ligger klart närmare mittfåran i svensk politik än moderatledda regeringars statsbudgetar brukar göra. S får svårt att kritisera Moderaterna fick svälja att enda sättet att få igenom ett jobbskatteavdrag var att acceptera en frysning av brytpunkten för statlig skatt, vilket gör att Centerpartiet i dag kunde kalla budgeten för en skattebluff och skattehöjarchock. Medan Socialdemokraterna får svårt att kritisera regeringens skattesänkningar eftersom de ligger nära det som partiet självt föreslog i somras. Därför blir en stor del av oppositionens kritik riktad mot det som saknas i budgeten. Från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gäller det främst att regeringen borde lägga betydligt mer på kommuner och regioner och de varnar för en välfärdsslakt nästa år. Medan Centerpartiet efterlyser en mer sammanhängande politik för att öka tillväxten. Och finansministern själv kan släcka rampljuset denna kväll med konstaterandet att inte heller detta år blev någon helt och hållet nöjd med budgeten och kanske är åtminstone missnöjet jämnt fördelat.