ANALYS: Världens största humanitära kris är ett bortglömt krig
Efter år av krig i Ukraina och Gaza kanske folk inte orkar höra om det som Inas Mustafa Hassan har genomlevt. Att hon, en 14-årig tjej, såg sin pappa mördas i sitt eget hem. Att hon sedan lämnade allt bakom sig och flydde till sin mamma i Tchad. Det är ännu ett människoöde, runt 150 centimeter långt och smalt som en speta, stående i lera precis vid gränsen mellan det söndertrasade hemlandet och ett av världens fattigaste länder som nu är hennes temporära hem. Kanske ett människoöde för mycket. Men vi kanske måste försöka ändå. Ett land i krig Statistiken är häpnadsväckande. Runt 150 000–200 000 personer har dött i strider (men mörkertalet är stort), runt 10 miljoner människor är på flykt, över 630 000 i läger i Tchad. Enligt vissa beräkningar kan upp mot 2 miljoner människor dö av hunger och hungersrelaterade sjukdomar i år. Kriget i Sudan startade i april 2023 när de två delarna av Sudans armé började strida: Rapid Support Force (RSF) tog snabbt huvudstaden Khartoum och stora delar av de västra och södra delarna av landet. I Darfur satte man igång att driva ut etniska afrikaner igen, som Inas och hennes familj. Sudan Armed Forces (SAF) kontrollerar de östra delarna av landet samt en enda stad i Darfur som under månader har varit omringad. Båda sidorna har internationellt stöd. RSF har Förenade Arabemiraten på sin sida, SAF får hjälp av Egypten och Iran. Ryssland verkar spela båda sidor och EU och USA försöker mest att ignorera konflikten och tänka på något annat. Knapphändig information Satellitbilder visar brända byar, flyktingläger och det som ser ut att vara massgravar, annars är det svårt att få ett grepp om vad som pågår i Sudan. Men, vid ett brunt vattendrag i mitten av Afrika får man ändå en känsla för kriget. Hundratals flyktingar plaskar över ån, som separerar Sudan från Tchad. De går vidare till läger drivna av UNHCR, där det finns mat och sjukvård. I ett sådant läger kommer nog Inas att fira sin nästa födelsedag. Om kriget inte tar slut snart kan hon kanske fira sin 25-årsdag där också. Blir lägret permanent kanske hon bor där som 35-åring. En bortglömd flykting från ett bortglömt krig med svaga minnen av sin mördade pappa.
Efter år av krig i Ukraina och Gaza kanske folk inte orkar höra om det som Inas Mustafa Hassan har genomlevt. Att hon, en 14-årig tjej, såg sin pappa mördas i sitt eget hem. Att hon sedan lämnade allt bakom sig och flydde till sin mamma i Tchad. Det är ännu ett människoöde, runt 150 centimeter långt och smalt som en speta, stående i lera precis vid gränsen mellan det söndertrasade hemlandet och ett av världens fattigaste länder som nu är hennes temporära hem. Kanske ett människoöde för mycket. Men vi kanske måste försöka ändå. Ett land i krig Statistiken är häpnadsväckande. Runt 150 000–200 000 personer har dött i strider (men mörkertalet är stort), runt 10 miljoner människor är på flykt, över 630 000 i läger i Tchad. Enligt vissa beräkningar kan upp mot 2 miljoner människor dö av hunger och hungersrelaterade sjukdomar i år. Kriget i Sudan startade i april 2023 när de två delarna av Sudans armé började strida: Rapid Support Force (RSF) tog snabbt huvudstaden Khartoum och stora delar av de västra och södra delarna av landet. I Darfur satte man igång att driva ut etniska afrikaner igen, som Inas och hennes familj. Sudan Armed Forces (SAF) kontrollerar de östra delarna av landet samt en enda stad i Darfur som under månader har varit omringad. Båda sidorna har internationellt stöd. RSF har Förenade Arabemiraten på sin sida, SAF får hjälp av Egypten och Iran. Ryssland verkar spela båda sidor och EU och USA försöker mest att ignorera konflikten och tänka på något annat. Knapphändig information Satellitbilder visar brända byar, flyktingläger och det som ser ut att vara massgravar, annars är det svårt att få ett grepp om vad som pågår i Sudan. Men, vid ett brunt vattendrag i mitten av Afrika får man ändå en känsla för kriget. Hundratals flyktingar plaskar över ån, som separerar Sudan från Tchad. De går vidare till läger drivna av UNHCR, där det finns mat och sjukvård. I ett sådant läger kommer nog Inas att fira sin nästa födelsedag. Om kriget inte tar slut snart kan hon kanske fira sin 25-årsdag där också. Blir lägret permanent kanske hon bor där som 35-åring. En bortglömd flykting från ett bortglömt krig med svaga minnen av sin mördade pappa.