Behövde visa könet för att bevisa sig som kvinna: "Förnedrande"
Efter ett helt liv färgat av fotboll på högsta nivå var det i höstas dags för Nilla Fischer att ta farväl av den världen. Nu öppnar hon upp sig om allt hon inte sa när hon var aktuell – om att säga ifrån mot orättvisor och om kampen för respekt och jämställdhet. – Det har varit en härlig resa och en resa som har gått både upp och ner men som har varit värt det. Från början kände Nilla Fischer att det skulle vara en rolig grej att skriva en bok, men sedan växte känslan att hon hade mycket att berätta. Självbiografin ”Jag sa inte ens hälften” handlar mycket om att våga säga ifrån trots att man inte vet vilket pris man får betala. – Jag har fått gå igenom allt igen och ibland blir jag ännu mer frustrerad eller ännu mer besviken eller gladare över det som har hänt i livet. ”Flickor har fler förebilder nu” Under sin karriär har hon hunnit spela 189 landskamper på landslagsnivå och vunnit tre mästerskapsmedaljer med det svenska landslaget, och en Champions League-titel. Men hon har även tillsammans med andra kämpat hårt för kvinnors rätt att spela få fotboll och för att behandlas med respekt. – Det har varit en härlig resa och en resa som har gått både upp och ner men som har varit värt det. För vi har verkligen kommit framåt med våra förutsättningar både ekonomiskt och hur vi tränar och spelar. – Det finns mycket kvar att göra och beroende på vilken klubb du spelar i och vilken miljö du är i så kan det se väldigt olika ut. Men flickor har ju fler förebilder nu än på min tid. Blev tvungna att dra ner byxorna I boken berättar Fischer för första gången om när spelarna under EM 2011 var tvungna att visa könet för att bevisa att de var kvinnor. Det gick rykten om att en afrikansk nation hade manliga spelare med i sin trupp, och det fick Fifa att ta beslutet att alla spelare skulle bevisa sig som kvinna genom att visa könet för lagläkaren, berättar hon. – Det var väl att det skulle ske så snabbt som möjligt och därför skulle vi dra ner byxorna och visa vilket kön vi hade helt enkelt. Det känns så konstigt att prata om det, för då var det såklart väldigt obekvämt och förnedrande men hade det skett idag skulle jag aldrig gått med på det. Det enda som betydde något då var att få spela vidare. Och därför valde de även att inte berätta något för allmänheten, säger hon. – Vi kände väl att vi har ingen vinning i att säga det där och då, för då är det det enda vi kommer behöva prata om. Vi har under många år pratat om mycket annat än fotboll.
Efter ett helt liv färgat av fotboll på högsta nivå var det i höstas dags för Nilla Fischer att ta farväl av den världen. Nu öppnar hon upp sig om allt hon inte sa när hon var aktuell – om att säga ifrån mot orättvisor och om kampen för respekt och jämställdhet. – Det har varit en härlig resa och en resa som har gått både upp och ner men som har varit värt det. Från början kände Nilla Fischer att det skulle vara en rolig grej att skriva en bok, men sedan växte känslan att hon hade mycket att berätta. Självbiografin ”Jag sa inte ens hälften” handlar mycket om att våga säga ifrån trots att man inte vet vilket pris man får betala. – Jag har fått gå igenom allt igen och ibland blir jag ännu mer frustrerad eller ännu mer besviken eller gladare över det som har hänt i livet. ”Flickor har fler förebilder nu” Under sin karriär har hon hunnit spela 189 landskamper på landslagsnivå och vunnit tre mästerskapsmedaljer med det svenska landslaget, och en Champions League-titel. Men hon har även tillsammans med andra kämpat hårt för kvinnors rätt att spela få fotboll och för att behandlas med respekt. – Det har varit en härlig resa och en resa som har gått både upp och ner men som har varit värt det. För vi har verkligen kommit framåt med våra förutsättningar både ekonomiskt och hur vi tränar och spelar. – Det finns mycket kvar att göra och beroende på vilken klubb du spelar i och vilken miljö du är i så kan det se väldigt olika ut. Men flickor har ju fler förebilder nu än på min tid. Blev tvungna att dra ner byxorna I boken berättar Fischer för första gången om när spelarna under EM 2011 var tvungna att visa könet för att bevisa att de var kvinnor. Det gick rykten om att en afrikansk nation hade manliga spelare med i sin trupp, och det fick Fifa att ta beslutet att alla spelare skulle bevisa sig som kvinna genom att visa könet för lagläkaren, berättar hon. – Det var väl att det skulle ske så snabbt som möjligt och därför skulle vi dra ner byxorna och visa vilket kön vi hade helt enkelt. Det känns så konstigt att prata om det, för då var det såklart väldigt obekvämt och förnedrande men hade det skett idag skulle jag aldrig gått med på det. Det enda som betydde något då var att få spela vidare. Och därför valde de även att inte berätta något för allmänheten, säger hon. – Vi kände väl att vi har ingen vinning i att säga det där och då, för då är det det enda vi kommer behöva prata om. Vi har under många år pratat om mycket annat än fotboll.