Iranska Armita, 16, hjärndöd efter moralpolisens attack

Cannes. Efter en dramatisk flykt från Iran kom dissidentregissören Mohammad Rasoulof till Rivieran för världspremiären av ”The seed of the sacred fig”. Handlingen kretsar kring en familj som slits isär i samband med den iranska protestvågen efter Mahsa Jina Aminis död 2022.

Iranska myndigheter intensifierar avrättandet i landet som ett sätt att ingjuta fruktan i befolkningen. Det skriver människorättsorganisationen Amnesty International i sin rapport ”Don't let them kill us”, döpt efter ett citat som en dödsdömd iranier skrivit på en lapp som smugglats ut från ett av landets fängelser. Lappen skrevs i maj 2023, året med flest avrättningar i Iran sen 2015. Merparten av de avrättade i Iran förra året, 56 procent, dömdes till döden för narkotikabrott, enligt Amnesty. Organisationen skriver att det pågår ett "krig mot drogerna" i landet. De drogrelaterade dödsstraffen ökade med 89 procent på bara ett år – från 255 avrättade 2022 till 481 2023.
Avrättas ofta i hemlighet Iran har ett folkvalt parlament med en president – men i praktiken styr de religiöst lärda landet som en diktatur. Amnesty skriver att de narkotikadömda ofta avrättats i hemlighet, utan att varken familj eller de dömdas advokater fått veta att så ska ske.

Iran använder också avrättningarna som ett politiskt vapen, menar Amnesty International. Förra året dödades sex personer kopplade till upproren i landet 2022, under parollen "Kvinna, liv, frihet". Då bröt protester ut i Iran efter Mahsa Jina Aminis död. Hon greps av moralpolisen för att hon burit sin slöja på fel sätt. Under "Kvinna, liv, frihet"-upproret utsattes demonstranter även för tortyr och våldtäkter, enligt Amnesty.

Det var en ganska kall januarikväll i Teheran. Jag och fotografen Felix Larnö hade fått ett meddelande om att människorättsaktivisten Narges Mohammadi var redo att träffas. Hon var tillfälligt ute från det ökända Evin-fängelset och mötet skulle ske utan regimens vetskap och omgärdades av en del hemlighetsmakeri.

Vi var nervösa. Det som slog emot oss i dörröppningen var mod. Trots att hon visste, att hon riskerade att gripas igen eller att aldrig mer få möta sina tvillingar Kiana och Ali som lever utanför Iran med sin pappa, ville hon träffa oss.

För att prata om dödstraff och ännu mer om sin senaste bok ”Vit tortyr” som är intervjuer inifrån Evin om hur isolering används som en tortyrmetod. Vägrade bära slöja Vi talade också länge om att slöjtvånget i Iran. Narges själv ville inte ha slöja under intervjun. Hon visste då att hon snart skulle gripas igen. Men hon visste inte att 1,5 år senare skulle Mahsa Jina Aminis död, starta enorma demonstrationer över hela landet.

Narges Mohammadi har sedan dess lyckats att organisera stöd till Kvinna, liv, frihets-demonstrationerna inifrån Evin-fängelset och föra upp frågan om sexuellt våld mot iranska fångar på agendan.

Jag är inte förvånad. Ett oförglömligt möte Hon har för länge sedan valt att offra allt för andras röst. Att vara andras röst. Ta piskrappen för dem. Det finns kritik mot henne, hennes bakgrund och att hon jobbar för förändringar inifrån Irans komplexa system.

Det är ytterligare ett pris hon får betala. Men att hon nu får fredspriset sätter ljus inte bara på henne kamp utan på hundratusentals kvinnor inne i Iran. Det sista Narges sa när jag och Felix lämnade lägenheten med kamerans minneskort gömt i kläderna, var: -Glöm oss inte. Omöjligt. Ett oförglömligt möte.

På lördagseftermiddagen hölls en manifestation för att protestera mot regimen i Iran på årsdagen för Mahsa Jina Aminis död. Manifestationerna på Götaplatsen har hållits regelbundet under hela året. – Vi har samlats vecka efter vecka, i regn och snö. Vi har blivit som en enda stor familj, säger Amin Amo som är med och arrangerar manifestationerna.

Trots den iranska regimens försök att kontrollera sociala medier och intensifiera den allmänna övervakningen i samhället har den iranska befolkningens längtan efter förändring inte mattats av. Det skriver Afshin Shahi i en analys i The Conversation med anledning av att det i dag är ett år sedan Mahsa Jina Aminis död. I maktens korridorer verkar det dock finnas en orubblig ovilja att lätta på förbud mot något så ”till synes trivialt” som kvinnors möjlighet att visa håret, eftersom man befarar att det skulle kunna leda till fler krav på reformer, resonerar Shahi. Miriam Berger skriver i The Washington Post att året som gått sedan Aminis död har ”tydliggjort regimens motståndskraft”. Hon lyfter bland annat fram den senast tidens gripanden av lärare, musiker och aktivister som stöttat proteströrelsen. CNBC:s Natasha Turak är inne på samma spår i en analyserande artikel om hur utvecklingen i Iran sett ut det senaste året. Repressionen intensifierades efter förra höstens protester, skriver Turak. Men samtidigt vittnar många iranier om att ”motståndet fortsätter”.

Greps på årsdagen av hennes död, uppger människorättsgrupp

▸ Mahsa Jina Aminis död utlöste massiva protester i Iran. Men ett år senare patrullerar moralpolisen fortfarande…

Irans säkerhetsstyrkor har gripit Mahsa Jina Aminis pappa på årsdagen av hennes död, uppger människorättsgrupp enligt Reuters. Inför årsdagen har det funnits en oro för våldsamheter i landet. Säkerhetsstyrkor har gjort sig redo att svara på möjliga demonstrationer. Jina Amini dog den 16 september 2022 efter ha gripits och misshandlats av den iranska moralpolisen. Hennes död utlöste en våg av protester i landet och omvärlden. Texten uppdateras.

Nya åtgärder mot kvinnor som struntar i slöja, gripanden av oppositionella och försök att stänga ner internet. Iranierna vid gränsen till Irak tecknar en bild av ett allt mer isolerat land under årsdagen av Mahsa Jina Aminis död.