Jona Källgren: "Finns mindre hopp i Ukraina nu än för ett år sedan"
Under lördagen är det två år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. En som då var på plats är TV4:s utrikesreporter Jona Källgren. I Nyhetsmorgon berättar han om morgonen han vaknade till nyheten. – Jag vaknade vid fem-tiden och tittade på telefonen. Jag såg nyheten om att Ryssland hade påbörjat den här invasionen. Efter det hörde jag flyglarmet. Jag gick ut på gatan och måste erkänna att jag var otroligt rädd. Människor samlades på gatorna och ingen visste var bomberna skulle falla eller vad som pågick, berättar han. – Jag såg en man komma springande bredvid mig. Jag frågade honom var är du på väg, vad gör du? Han sa att jag måste springa till min pluton, jag ska ut i krig. Det var första gången jag insåg att det här inte blir så lätt för Ryssland som de tror. ”Otroligt hårt att leva i krig” Sedan började otroligt dramatiska dygn där folk började dra sig mot gränsen för att fly. Men många valde att stanna i Ukraina. Jona Källgren befinner sig just nu i Mikolajev, där kriget blivit en vardag för invånarna. – Det är otroligt hårt att leva i krig. Även om man inte lever vid frontlinjen är det tungt. Jag har varit där några gånger själv. Under fredagskvällen hävdade Ukraina att man har skjutit ned ett ryskt signalspaningsplan nära staden Mariupol i sydöstra Ukraina. – När vi körde in igår till Odessa, där vi sov i natt, så såg vi på himlen som visade vad som såg ut som fyrverkerier. Det var drönarattacker från Ryssland som kom från Krim, och de ukrainska styrkorna sköt ner dem här. Det bara sprakade på himlen under flera minuter. Detta är något som blivit en del av vardagen för ukrainarna. – Vissa av de drönarna når sina mål, vissa av de drönarna blir nedskjutna och faller ner på bostadshus. Folk lever i en ständig skräck. ”Folk försöker leva sina vanliga liv” I början av kriget var Ryssarna väldigt nära att inta i staden Mikolajev, men Ukraina lyckades tvinga tillbaka dem. Periodvis hade staden ingen el, inget vatten och knappt någon sjukvård. Trots det svåra läget valde många att ändå stanna kvar här. – Folk bor här och försöker leva sina vanliga liv och stötta sina soldater, säger han och fortsätter: – Frontlinjen är inte så långt härifrån. Men ändå fortsätter man på nåt sätt. Det är svårt att förstå hur det kan gå, men man har inget annat val. Trots att det gått två år sedan kriget började har ukrainarna inte helt gett upp hoppet. – Hopp finns alltid, men kanske mindre än för ett år sen. Då hoppades man att man kunde driva tillbaka ryssarna snabbt, det hoppet är ute.
Under lördagen är det två år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. En som då var på plats är TV4:s utrikesreporter Jona Källgren. I Nyhetsmorgon berättar han om morgonen han vaknade till nyheten. – Jag vaknade vid fem-tiden och tittade på telefonen. Jag såg nyheten om att Ryssland hade påbörjat den här invasionen. Efter det hörde jag flyglarmet. Jag gick ut på gatan och måste erkänna att jag var otroligt rädd. Människor samlades på gatorna och ingen visste var bomberna skulle falla eller vad som pågick, berättar han. – Jag såg en man komma springande bredvid mig. Jag frågade honom var är du på väg, vad gör du? Han sa att jag måste springa till min pluton, jag ska ut i krig. Det var första gången jag insåg att det här inte blir så lätt för Ryssland som de tror. ”Otroligt hårt att leva i krig” Sedan började otroligt dramatiska dygn där folk började dra sig mot gränsen för att fly. Men många valde att stanna i Ukraina. Jona Källgren befinner sig just nu i Mikolajev, där kriget blivit en vardag för invånarna. – Det är otroligt hårt att leva i krig. Även om man inte lever vid frontlinjen är det tungt. Jag har varit där några gånger själv. Under fredagskvällen hävdade Ukraina att man har skjutit ned ett ryskt signalspaningsplan nära staden Mariupol i sydöstra Ukraina. – När vi körde in igår till Odessa, där vi sov i natt, så såg vi på himlen som visade vad som såg ut som fyrverkerier. Det var drönarattacker från Ryssland som kom från Krim, och de ukrainska styrkorna sköt ner dem här. Det bara sprakade på himlen under flera minuter. Detta är något som blivit en del av vardagen för ukrainarna. – Vissa av de drönarna når sina mål, vissa av de drönarna blir nedskjutna och faller ner på bostadshus. Folk lever i en ständig skräck. ”Folk försöker leva sina vanliga liv” I början av kriget var Ryssarna väldigt nära att inta i staden Mikolajev, men Ukraina lyckades tvinga tillbaka dem. Periodvis hade staden ingen el, inget vatten och knappt någon sjukvård. Trots det svåra läget valde många att ändå stanna kvar här. – Folk bor här och försöker leva sina vanliga liv och stötta sina soldater, säger han och fortsätter: – Frontlinjen är inte så långt härifrån. Men ändå fortsätter man på nåt sätt. Det är svårt att förstå hur det kan gå, men man har inget annat val. Trots att det gått två år sedan kriget började har ukrainarna inte helt gett upp hoppet. – Hopp finns alltid, men kanske mindre än för ett år sen. Då hoppades man att man kunde driva tillbaka ryssarna snabbt, det hoppet är ute.