Kungens tidiga pakt med näringslivet – fick "låna" Wallenbergchef

Carl XVI Gustaf intog tronen precis när den svenska monarkin berövats sitt sista verkliga inflytande. Men bilden av kungen som maktlös är missvisande, enligt ekonomiprofessorn och författaren Mikael Holmqvist. I själva verket har han ingått en sorts pakt med näringslivet. – Kungen är definitivt mäktig, en viktig aktör i samhället, säger han till Omni. Hösten 1973 drog kriget i Vietnam en mörk slöja över den globala politiken. I Sverige hade den så kallade Torekovskompromissen lagt grunden för en kungamakt som framöver skulle få lyda under kraftiga begränsningar. I det läget avlider kung Gustav VI Adolf – och gör därmed plats för sin efterträdare: barnbarnet Carl XVI Gustaf, vid tillfället ofta betraktad som ”ung” och ”oerfaren”. – Att han var så ung när han tillträdde, det har säkert påverkat. Om han varit över 70 år, som Gustav VI Adolf eller Charles III i Storbritannien, så är det inte säkert att hans rådgivare fått ett sådant inflytande, säger Mikael Holmqvist, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare till boken ”Kungen – Sveriges ledare”. – Monarkin var ifrågasatt och behövde en ny roll, en ny identitet. Men generellt framstod adeln som allt för reaktionär. Och under full Vietnamkris, inte vänder man sig då till militärer. Näringslivet var den grupp som fanns kvar. Den uppfattades som vänligt sinnad. Näringslivet hade också en idé om hur kungen skulle kunna uppfostras till en modern monark. Tom Wachtmeister, visserligen greve, blev Carl XVI Gustafs första hovmarskalk. Han hade en tung bakgrund från Atlas Copco. Mikael Holmqvist beskriver det som att Wachtmeister ”lånades ut” från Wallenbergsfären för att fungera som kungens första hovmarskalk. – Att representanter för näringslivet kom in vid hovet på det sättet var något helt nytt. Wachtmeister och flera andra fick en aktiv och direkt roll vid formandet av den nye kungen. Jag tror att familjen Wallenberg och andra inom näringslivet här såg en möjlighet att forma kungen utifrån sina intressen och ideal. Mikael Holmqvist säger att kungen själv inte heller ville gå i samma spår som sin föregångare, känd för sitt stora intresse för arkeologi. – Han ville inte bli någon kultur- eller vetenskapskung. Han ville framstå som något annat. – Kungen ger intryck av att vara en praktiskt lagd person. Ingen akademiker i traditionell mening. Han gillar bilar och har själv sagt att han gärna skulle ha blivit lantbrukare i stället. Han framstår inte som världens mest verbala person, och det behöver man inte heller vara i näringslivet. Handling är viktigast. Mikael Holmqvist påminner om att Carl XVI Gustaf har valspråket ”För Sverige i tiden”. – Kungen har velat framstå som i samklang med sin tid och genom att anpassa sig till olika ideal och värderingar som är dominerande i samhället  så har han också blivit en relevant monark. Under de 50 år som passerat har det svenska samhället genomgått dramatiska förändringar, menar han. Från att ekonomin styrts utifrån traditionella socialdemokratiska värderingar till ett marknadsinriktat samhälle med växande marknadsekonomi och privatiseringar av skolor och andra verksamheter som tidigare varit offentliga. – Människor förväntas numera agera entreprenöriellt och företagsamt. Vara aktiva, ha ett positivt tänkande. Inte nödvändigtvis starta företag, men ha ett mindset där man ser på sig själv som en ledare för både sig själv och andra. Och om man går igenom systematiskt vad kungen har sagt under sina 50 år på tronen så har han spridit de här idealen. – Det finns många andra värderingar i samhället, som förmåga till analys, reflektion, kritiskt tänkande. Det är inte värderingar som kungen konsekrerat – höjt upp – på samma sätt. – Han är definitivt mäktig. Han har makt och är en viktig aktör i samhället, inte minst tack vare media. Det han säger eller gör ges stor uppmärksamhet. Mikael Holmqvist menar att varje monark vill skapa en viss profil av sig själv. – Kungens imageskapande har varit tydligt inriktat på att framstå som en ledare utifrån en företagsekonomisk dimension. Exemplen är många, säger han. – Kungens viktigaste stiftelse – startad på hans initiativ men med pengar från näringslivet – handlar om att promovera ungt ledarskap. Lagom till dagens jubileum skapar Handelshögskolan en professur till hans ära om detta, finansierad av näringslivet. Ser man till gästlistor på hans officiella middagar så kommer en stor grupp, både bland företrädare för olika sfärer och privata vänner, från näringslivet. Ytterligare ett tecken på den gruppens särställning. – Symtomatiskt är att det är näringslivets eliter som kvantitativt tilldelats de mest prestigefyllda kungliga medaljerna. Det är också den grupp som kungen oftast genomför långa resor med och därmed umgås mycket med i jämförelse med andra grupper. Att kungen 1976 gifter sig med Silvia Sommerlath ser Mikael Holmqvist som ”intressant symbolik”. – Hon var inte bara ofrälse, utan också från en köpmannafamilj. Traditionellt har olika äktenskapliga strategier varit avgärande för hoven. Det har varit ett väldigt schakrande bland furstehusen om vilka man gifter sig med för att skapa allianser. Med affärslingo konstaterar Holmqvist att Sverige här genomfört en ”market turn”: – Både kungen och hans närmaste syster prinsessan Christina gifte sig med personer med näringslivsbakgrund. Två av hans tre barn har gjort samma sak. Det är en intressant symbolik. En annan fråga som kungen förknippats med genom åren är ett engagemang för naturen och miljöfrågor. – När han började intressera sig för miljöfrågor under tidigt 1970 tal var det en ganska opolitisk domän, säger Mikael Holmqvist. – Nu har den politiserats och blivit mer komplicerad. Men när kungen pratar om miljö och natur så finns ofta också en företagsekonomisk dimension. Han har ett intresse för skogsindustrin till exempel och nämner skogen som en framtida inkomstkälla för företag och för landet. Kungen är inte som Greta Thunberg, en person som starkt kritiserar klimatkrisen och så att säga sätter punkt vid sin kritik. Han vill kunna peka på att vi har miljöproblem men att vi kan lösa dem och inte minst att näringslivet kan vara en kraft i det. Mikael Holmqvist konstaterar att kronprinsessan Victorias image och profil fortfarande är ”i vardande”. Prins Daniels bakgrund som företagare i gymbranschen är relevant, konstaterar han. – Han är en näringslivsvurmare som kommer att bära de här idealen vidare. redan formad och klar. Till skillnad från kungen är han företagsledare i grunden, till skillnad från kronprinsessan har han på olika sätt idealiserat entreprenörskap och företagande. – Det hon hittills knutit an till har haft olika teman. Mänskliga rättigheter, kultur. Men så länge som vi har det samhälle vi har så kommer hon vara underkastad ungefär samma samhälleliga logik. Läs mer