Lovisa återförenades med sin pappa efter 18 år: "Jag har drömt om det"
Lovisa växte upp i 90-talets Dalarna. Hennes mamma hade inte möjlighet att ta hand om henne och hennes pappa visste hon inte mycket om. – Han bodde här innan jag föddes. Sen så fick han inte stanna här, så han for tillbaka till Kosovo där han är ifrån. Och sen så var han i Tyskland under kriget. Men trots att de befann sig i olika länder, kände pappan till att Lovisa fanns. De träffades när Lovisa var en liten bäbis, men därefter förlorade de kontakten. Och det skulle dröja lång tid innan de sågs igen. Lovisa växte upp utan att veta särskilt mycket om sin pappa. Hon bodde i olika fosterfamiljer och minns att hon kände sig ensam. – Jag hade flyttat runt mycket under väldigt kort tid. Det är en tid i livet där det är väldigt viktigt att man har det stabilt och tryggt. Så jag kände att jag var ensam och att ingen ville ha mig. Drömde om att få träffa sin pappa igen Men drömmen om att en dag få träffa sin pappa igen fanns alltid där. – Jag brukade sitta och titta på tv:n. Där rullade de namn från kriget, och då brukade jag sitta och kolla om jag kunde se hans namn där. Om han hade dött. Jag vet att när jag var åtta så kollade jag i telefonkatalogen och kollade efter Tahiri som är hans efternamn. Jag ringde upp någon random och bara, hej jag heter Lovisa. Jag letar efter min pappa. Trots att längtan fanns där, minns Lovisa att hon också bar på en otrygghet och en rädsla för det okända. När hon är tolv år får hon höra från Socialtjänsten att hennes pappa vill ha kontakt med henne igen, men då tackar Lovisa nej. – Men då var jag så rädd. När man är tolv, det är en lite känslig ålder. ”Plötsligt hade jag så mycket släkt” Men när hon fyller 18 väljer hon själv att begära ut alla sina journaler från Socialtjänsten. Efter att ha läst dem bestämmer hon sig för att hon måste ta reda på var hon kommer ifrån. Hon söker upp sin pappa på MSN och de börjar chatta och efter ett tag bestämmer sig Lovisa för att resa och hälsa på sin pappa. Där får hon reda på att hon har tre halvbröder. – Det var så knäppt. Jag har känt mig så jävla mycket ensam, och så plötsligt hade jag så mycket släkt. Alla har varit så himla fina och välkomnande. Och Lovisas pappa har också kommit för att besöka henne i Sverige. – Jag är så glad för det. Det har varit en dröm hela livet. Vissa kanske drömmer om hus, jag har drömt om att min pappa ska komma hit. Idag skapar Lovisa musik under artistnamnet Tahiri, som hon delar med sin pappa. – Jag tror inte att jag hade levt i dag om jag inte hade haft musiken, avslutar hon.
Lovisa växte upp i 90-talets Dalarna. Hennes mamma hade inte möjlighet att ta hand om henne och hennes pappa visste hon inte mycket om. – Han bodde här innan jag föddes. Sen så fick han inte stanna här, så han for tillbaka till Kosovo där han är ifrån. Och sen så var han i Tyskland under kriget. Men trots att de befann sig i olika länder, kände pappan till att Lovisa fanns. De träffades när Lovisa var en liten bäbis, men därefter förlorade de kontakten. Och det skulle dröja lång tid innan de sågs igen. Lovisa växte upp utan att veta särskilt mycket om sin pappa. Hon bodde i olika fosterfamiljer och minns att hon kände sig ensam. – Jag hade flyttat runt mycket under väldigt kort tid. Det är en tid i livet där det är väldigt viktigt att man har det stabilt och tryggt. Så jag kände att jag var ensam och att ingen ville ha mig. Drömde om att få träffa sin pappa igen Men drömmen om att en dag få träffa sin pappa igen fanns alltid där. – Jag brukade sitta och titta på tv:n. Där rullade de namn från kriget, och då brukade jag sitta och kolla om jag kunde se hans namn där. Om han hade dött. Jag vet att när jag var åtta så kollade jag i telefonkatalogen och kollade efter Tahiri som är hans efternamn. Jag ringde upp någon random och bara, hej jag heter Lovisa. Jag letar efter min pappa. Trots att längtan fanns där, minns Lovisa att hon också bar på en otrygghet och en rädsla för det okända. När hon är tolv år får hon höra från Socialtjänsten att hennes pappa vill ha kontakt med henne igen, men då tackar Lovisa nej. – Men då var jag så rädd. När man är tolv, det är en lite känslig ålder. ”Plötsligt hade jag så mycket släkt” Men när hon fyller 18 väljer hon själv att begära ut alla sina journaler från Socialtjänsten. Efter att ha läst dem bestämmer hon sig för att hon måste ta reda på var hon kommer ifrån. Hon söker upp sin pappa på MSN och de börjar chatta och efter ett tag bestämmer sig Lovisa för att resa och hälsa på sin pappa. Där får hon reda på att hon har tre halvbröder. – Det var så knäppt. Jag har känt mig så jävla mycket ensam, och så plötsligt hade jag så mycket släkt. Alla har varit så himla fina och välkomnande. Och Lovisas pappa har också kommit för att besöka henne i Sverige. – Jag är så glad för det. Det har varit en dröm hela livet. Vissa kanske drömmer om hus, jag har drömt om att min pappa ska komma hit. Idag skapar Lovisa musik under artistnamnet Tahiri, som hon delar med sin pappa. – Jag tror inte att jag hade levt i dag om jag inte hade haft musiken, avslutar hon.